Rapport från en sjuksäng

Jag har fått en släng av nåt flunsaaktigt. Känner mig allmänt kass...värk och ömhet i hela kroppen, ögonlocken hänger nästan ända ner på kinderna och jag fryser som om jag var på Nordpolen. Det spelar ingen roll hur mycket kläder jag tar på mig eller hur många filtar jag sveper in mig i....jag hackar fortfarande tänder. Det finns inte mycket energi kvar för att göra något vettigt.

Det har skrivits spaltmetrar om hur besvärligt det är att bli sjuk när man blir äldre. Jag kan absolut inte klaga på vården. På Granvägen fungerar hemsjukvården perfekt.  Jag har en egen Florence Nightingale som tar hand om mig.  Santos har utnämnt sig själv till privatsköterska. Visserligen får jag själv gå upp och hämta piller och annat jag behöver, men han ser på mig med en medlidsam blick, och det är alltid något. Emellanåt hoppar han upp med framtassarna på sängkanten och tittar på mig med sina pepparkaksögon. Det hjälper bättre än all världens Alvedon.

Igår tog jag ett svanhopp ner i dunbolstren och kommer att stanna där idag med. Santos tyckte det var en bra idé, så han ligger ihoprullad på min morgonrock vid sidan om sängen. Där har han full koll på mig.