Tiden är ur led

Min första väckarklocka var en stor bamseklocka i koppar, med två "tallrikar" som en liten hammare slog emot när det var dags att stiga upp. Man måste höra väldigt illa för att inte bli väckt av den. Det räckte att en person i huset hade en sådan klocka, för den hördes lång väg. Den här klockan följde med mig när jag flyttade till min första lägenhet också. Tyvärr är det inte min klocka på bilden utan den är från en auktionsaffär. Vad som hände med min väckarklocka minns jag inte, men jag har haft flera mindre varianter i olika färger. När det blev populärt med klockradio köpte jag mig naturligtvis en sådan. Men att bli väckt av musik var inte riktigt min melodi. Jag gillar musik, men inte tidigt på morgonen. Min klocka var alltid inställd på ringsignal i stället.

Göran och jag har var sin klockradio på våra nattduksbord, eftersom vi alltid börjat jobba på olika tider. De sista åren har våra klockor ringt väldigt sällan. När det någon gång hänt hoppar man nästan högt i sängen, för man känner inte igen ljudet. Jag vet inte om våra klockor har "gaddat ihop" sig och börjat demonstrera, men nåt skumt är det i varje fall. På Görans klocka har siffrorna sjunkit ner så de syns nästan bara till hälften och min bara står och blinkar hela tiden precis som när det varit strömavbrott. Det kan möjligtvis bero på att när jag städar sovrummet och ska torka golvet där, har det allt som oftast hänt att jag vält ner klockorna. De har ändå fungerat efter varje fall, men nu har de kanske blivit "stötta" och vill visa det.

I morse vaknade jag av ett konstigt ljud. Först fattade jag inte vad det var, men sen kom jag på att det var mobilen som ringde. -"Vem katten ringer vid denna tiden?" hann jag tänka lite småsurt. När jag i mörkret äntligen hittat mobilen och fått kraxat fram ett: -"Hallå!" blev jag ännu surare. Det var ingen som svarade. Ibland händer det att någon ringer och sen bara lägger på. Det är väl inte för mycket begärt att man då ber om ursäkt ifall man råkat slå fel nummer? Något okynnesringande har jag aldrig varit utsatt för, men det kanske var det nu. Det bara fortsatte att ringa mig i örat. Men just då började hjärncellerna anlända till kontoret och påminde mig om att jag kvällen innan ställt in klockan i mobilen på alarm. Jag stängde av det omedelbart och kröp ner under täcket igen. Vilket obehagligt sätt att bli väckt på! Jag tror att jag köper mig en alldeles vanlig gammaldags väckarklocka i morgon.