torsdag 8 januari 2015

Hundraåringen som stannade kvar


Naturligtvis är det Santos jag menar. Han fyllde 14 år i december, så han börjar så sakta närma sig hundra människoår. Det är nog inte många hundraåringar som är så pigga och alerta som den här lille ulltussen. Han verkar inte ha några ledproblem, för han hoppar utan problem upp i min säng och bäddar. Det är tydligen något han tycker att jag inte är så bra på.


Nu är vi tre pensionärer i huset och vi tar dagen som den kommer. Väldigt mysigt! Jag vaknade vid sjutiden igår morse och gick upp. Jag tänkte att det var lika bra att klä på sig, så Santos kom ut på sin morgonrunda. Det tyckte inte han var nån bra idé alls. Med lock och pock kom vi ändå ut och då visade det sig att det snöat lite under natten. Santos stod en bra stund och tittade på det där vita på marken, sen gick han försiktigt nerför trappan. Usch! Det var blött! Han tittade anklagande på mig och ville vända om igen. Hur jag än försökte, så kom vi inte längre än till postlådan. Med den hastigheten vi höll räknade jag med att en normal morgonrunda före frukost som vanligtvis tar en halvtimme skulle ta minst det fyrdubbla så jag gav upp och gick in. Så fort kopplet var av sprang han och la sig på sin filt. Det dröjde inte länge förrän han sov och det fortsatte han med fram till halv 10. Då tyckte den lille sömntutan att det var morgon och dags att gå ut.

Han springer glatt iväg in i skogen när vi väl kommer ut. Vi hade sån tur att vi stötte på hans gamla "flickvän" Bella häromdagen. Det blev ett glatt återseende. Hon är en mogen dam på 11 år och verkar lika pigg som Santos. Nu är det givetvis mer spännande att ge sig in i skogen, när chansen finns att träffa på gamla bekanta.



24 kommentarer:

  1. Men vad söt han är! Jag blir ju alldeles sjuk av längtan efter en ny ulltuss när jag ser honom :)
    Ge både dig själv och honom en kram från mig idag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det ska jag göra. Man kan inte låta bli att krama honom, för han är så mjuk och go.

      Radera
  2. Det finns många pensionärer som är pigga!!.............Jag fäller hellre tårar av glädje ! Kram!

    SvaraRadera
  3. Tänk om man fortsatte att vara lika pigg tills man blev 100. Du skulle man hinna med mycket kul.

    SvaraRadera
  4. Det visste jag inte om hundår. Vår lilla ulltuss som jag är farmor till fyllde 8 år häromdagen. Hon är också pigg, men visar tydligt när vi inte tycker vi väljer samma väg. Då sätter hon sig på rumpan och det är inte lönt att lirka. Och Santos är väl inte speciellt vand vid snö. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Santos har också väldigt bestämda åsikter om vilken väg vi ska gå. Han gillar inte att bli blöt sen kvittar det om det är snö, regn eller badvatten.

      Radera
  5. Fina vackra söta Santos.....han är lite för gammal för "min" lilla Bella....Annars kunde jag tänkt mig en liten överenskommelse där;)
    kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När han träffar på "sin" Bella märks inget av den höga åldern.

      Radera
  6. OM jag någonsin skulle skaffa mig en hund så vore det inte en dobbermanpinscher! En sån som Santos kan man förmodligen ha i köket när man lagar mat utan att behöva vara ängslig för att maten plötsligt försvinner. Att det stod en het stekpanna på spisen var inget hinder när hon var här och hälsade på...

    Sen är Santos ju väldigt söt också och tar inte upp hela dubbelsängen när han bäddar, som dobbermannen gjorde när man inte hade full uppsikt över henne ett ögonblick.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Santos gillar att vara med när man lagar mat. Han når definitivt inte upp till spisen, men han vrider lite på huvudet och tittar med sina pepparkaksögon. Det har samma inverkan som om han själv tagit smakbitar. Ingen kan motstå den blicken.

      Radera
  7. Vad gulligt att Santos har en flickvän, hihi ! för en gammal kärlek rostar väl aldrig.

    Min hund, en liten papillon, blev 11 år.
    Blev så ledsen på hans "begravning", så efter honom skaffade jag aldrig nån annan hund.

    ha en bra dag kram !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min Silkyterrier Milou blev 13 år och precis som du så bestämde jag mig för att inte skaffa en ny egen hund igen eftersom jag tyckte det var så jobbigt att lämna honom. Santos är ju nästan som ett barnbarn och jag har passat honom väldigt mycket.

      Radera
  8. Men så härligt att han fått bli så gammal och mår bra! Vi har en häst som är 25 år (den bruna) och han är fräschast av oss alla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så skönt när de slipper ifrån ålderskrämpor. Ett djur är som vilken annan familjemedlem som helst.

      Radera
  9. Ha ha! Ja inte kan man tvinga upp en sömntuta så där i ottan :-) Annars brukar man ju säga att åldringar är väldigt morgonpigga. Gäller tydligen inte Santos det :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan också räkna in mig i sömntutegruppen. Sena kvällar är mycket trevligare.

      Radera
  10. Härligt att Santos fick stanna kvar hos er,
    glädje för er alla.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har verkligen dragit en vinstlott.

      Radera
  11. Så söt Santos är. :)
    Kul med en pigg 100-åring.
    Du läser väl Hjo-Hjo-bloggen? Såg att Hjo-Hjo fortfarande får "tränas" med köttbullar.
    Kanske något för Santos för att komma ur sängen. ;)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han gillar köttbullar så det var en bra idé.

      Radera
  12. Underbart! Tror väl aldrig jag sett en så söt hundra-åring förut! :)
    Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är lika söt nu som när han var en liten valp.

      Radera