Flygande besök

Strax före jul fick vi fint besök. Det var en utställningsduva, som landade på duvtaket. Vi såg att den hade en ring runt ena benet, så Göran öppnade upp till duvslaget så den kunde gå in. Då fanns ju chansen att ta den och läsa på ringen vem som var ägare. Men så enkelt var det inte. Duvan hade inga planer på att bli infångad, så den höll sig hela tiden uppe på taket. Vi räknade med att den skulle bli hungrig så småningom och då gå in, men helt plötsligt bara försvann den.

Ett par dagar senare ringde grannen på vår dörr och berättade att duvan höll till på hans altan. Den var nu ganska trött och medtagen efter att ha varit utan mat och vatten ett tag, så han kunde lätt fånga in den. Göran körde iväg med duvan till en bekant som själv har utställningsduvor, men han kände inte igen ringbeteckningen eftersom den inte var svensk. Han visste däremot att en person i samhället hade liknande duvor och tog duvan med dit. Troligtvis är det en importerad duva men vem som är ägare till den och var den kommit ifrån vet vi fortfarande inte.

Jag var klart tvungen att fotografera skönheten när den var infångad. Fjädrarna var glänsande kopparbruna och nackfjädrarna stod ut som en ankstjärt. Det finns många olika sorters utställningsduvor, och jag skulle gärna vilja veta mer om dem och gärna fotografera dem med. De är betydligt tjusigare än brevduvor, men de är säkerligen inga bra långflygare. Den här duvan hade troligtvis bara tagit sig ett par kilometer hemifrån.