Frukostsällskap

Den dagstidning vi prenumererar på har gått samman med Sydsvenskan. När jag som barn bodde i Eslöv var det just den tidningen som mina föräldrar prenumererade på. Man läser ständigt om hur svårt det är ekonomiskt för pappersupplagorna. Jag tror säkert att många hellre läser sin tidning på nätet, och det är en fördel att kunna göra det. Trots allt föredrar jag ändå pappersversionen. Jag vill kunna breda ut en hel sida över köksbordet och hoppa mellan rubrikerna utan att behöva använda en datormus. Jag läser alltid tidningen i samband med att jag äter frukost, och jag kan inte plocka in kaffe och youghurt och sitta och äta framför datorn. Risken finns alltid att kaffet hamnar där det inte ska. Ipaden skulle klart kunna var ett alternativ vid köksbordet, men jag tycker den skärmen är alldeles för pyttig för att läsa morgonnyheter på. Jag behöver något stort att fästa blicken på innan jag vaknat till livs.

Det är länge sedan det fanns en lokalredaktion i Åstorp. Jag kan väl sakna det ibland, men man måste vara realistisk. Så väldigt mycket nytt händer det inte här, så det är befogat. Om det är något speciellt som ska ske, som en marknad eller föreställning av något slag, så annonseras det klart om det. Stölder, mord och annat otyg är bara bra om det inte behöver sättas i samband med Åstorp.

Något som jag alltid läser i tidningen är krönikorna. Tidningen har flera olika personer som skriver olika dagar. Alla har en speciell vinkel på sin krönika och det tycker jag är kul. Något som jag aldrig missar att läsa är det Stefan Lindqvist skriver om. Han avhandlar det ena ämnet efter det andra. Det spelar ingen roll vad det är, han kan skriva så kul om vad som helst. Ibland ligger jag dubbelvikt av skratt när jag läser. Hans snåriga tankegångar och sjuka humor är oslagbar.