Det finns appar för allt

Idag lever många sitt liv med mobilen i handen och blicken klistrad vid displayen. Det tokigaste är tycker jag när man ser folk sitta bredvid varandra med var sin mobil och bara "knappa" på dem. Vet de över huvud taget inte hur man pratar med varandra? Det kanske blir så illa till slut att skolan får införa ett nytt ämne på schemat: "Hur man pratar med andra människor utan hjälpmedel". Jag såg en kul bild där det stod: Det finns en app för hur man beter sig för att ägna uppmärksamhet åt någon som pratar med dig. Den heter RESPEKT. Den borde alla ladda ner och använda väldigt ofta.

Nästan TV-stjärna

Jag höll på att hamna mitt i TV-inspelningen av Ullared i förra veckan. Mina döttrar och jag åkte dit för att ha en heldag tillsammans i varuhuset. Katarina brukar köpa dagiskläder till Zoé där för priserna är skapliga. Barn ska inte kläs i finare eller dyrare kläder till vardags än att det är fritt fram att smutsa ner sig och hoppa i ler eller vattenpölar när de känner för det. Det är min fasta övertygelse att det annars hämmar dem i deras utveckling.

När vi kom dit var det inga långa köer som man alltid hört talas om att det ska vara. På en skylt utanför ingången stod att det pågick en TV-inspelning. Tydligen är det aktuellt med ännu en säsong. Vad kan det finnas för nytt eller intressant att visa mer? Hade det inte varit bättre med ett reportage från en annan butik eller loppis eller vad som hest som behövt lite gratisreklam. Precis när man kom in så var en kamera uppmonterad, men den såg vi så vi smög runt den. Inne i butiken stötte jag ibland på människor som stod och blev intervjuade.

Det första vi gjorde var att gå upp till kaffebaren och äta frukost och lägga upp planerna för dagen. Vi bestämde oss för att strosa runt var för sig i tvåtimmarsskift och sen mötas i restaurangen för energitankning. Det fungerade alldeles utmärkt.

Jag funderade lite över trafikreglerna för kundvagnskörning. Det finns nog inga verkade det som. Det var inte knökafullt med folk, men tillräckligt för att det skulle bli trafikstockning lite då och då. Nu stod varken artighet eller vänlighet högt i kurs. Det var mer starkast och buffligast vinner.

En annan sak som jag också undrade över var hur i all världen man förr klarade av att handla i en stor affär innan mobilen fanns. Vilket håll jag än tittade åt såg jag personer som körde kundvagnen med en hand och hade mobilen i den andra. Lösryckte samtal hördes överallt ifrån och alla lät nästan identiskt lika: -"Var är du nånstans? Jag är här vid G7. Jaha, nu ser jag dig."

Det var ingen kö till kassan heller, utan det var bara till att lägga upp sina varor på bandet och betala och se glad ut. När vi kommit ut i "friska luften" upptäckte vi en kameraman som filmade samtliga kunder som gick ut ur butiken. Det är bara till att hoppas på att jag såg så ointressant ut att jag klipps bort. Jag har absolut ingen önskan om att bli TV-stjärna.

Största möjliga tyyyyyyyyyystnad

.......råder det här hos mig idag. Tidigt i morse försvann semesterfirarna och idag blir det mest att jag ställer i ordning rummen som utnyttjats under veckan. Det är väldigt bekvämt att ha gott om plats när barn och barnbarn sover över här, så de kan ha egna rum att ställa sina saker i. Jag vill gärna ha lite plats runt ikring mig. Även om det är roligt att träffas så är det ibland också nödvändigt med lite ensamtid.....för alla parter.

Den kommande veckan är ingenting inplanerat. Det är ganska skönt att kunna ta dagen som den kommer. Om jag ska ge mig iväg någonstans så måste det vara en dag jag inte behöver ha syrgastub med mig. Sol och värme i all ära, men jag mår inte särskilt bra av detta vädret som varit nu. Varje gång solen går i moln och det blir lite mörkt på himlen så hoppas man ju på regn och åska. Tyvärr har det varit falskt alarm hittills. Det enda som triggar igång regngudarna är nog att jag plockar fram lite fönsterputsgrejer och ger mig på rutorna här hemma.

Semester

Det har varit en intensiv vecka. Några sysselsättningsproblem har jag inte behövt att dras med. Värmen har gjort att orken ibland inte blev så stor, men det var ju lika för alla. Till Zoe's stora glädje har Rasmus sovit över och bara han var i närheten var hon nöjd. R är en svår bokstav att säga, så hon kallade honom för Amyss. Det har vi hört några hundra gånger under veckan.

Även om det är stor åldersskillnad mellan dem..........nästan 9 år........så leker de bra tillsammans. Givetvis för att Rasmus tycker om småbarn och är väldigt tålig. Zoe' har haft två lektält uppställda på altanen och hon fick Rasmus till att krypa in där med.....även om han var i största laget.

Sen bjöd hon honom på grillat.....fast det var nog aningen svårsmält gissar jag.

I eftermiddag har alla åkt iväg på olika ärenden. Det är bara Santos och jag hemma, och han hör och ser jag inte mycket av. Han har rullat ihop sig som en boll och ligger i ett svalt hörn och sover. Nu får jag en liten försmak av hur tyst det kommer att bli. Fast Rasmus har lovat att han ska komma hit och hålla mig sällskap lite då och då. 

Om ni undrar vad jag gör

....så gör jag ingenting. Jag bara väntar och väntar och väntar. Snart kommer Zoé och Santos hit och ska stanna drygt en vecka. Det får nog bli strandbesök i veckan för annars går det knappast att vara utomhus. I trädgården känns det som i en bastu. Fruntimmersveckan brukar ju annars ha ord om sig att vara en regnvecka, men det kan man inte kalla den för i år. Jag får ta en sväng ut på vägen nu och se ifall jag kan skymta bilen. Ibland går tiden väldigt långsamt.

Här lunkar Pigge Lunk

Vi lyssnade alltid på radio när jag var barn. På söndagarna sändes ett program som hette Snurran, men jag minns inte ifall det var här som Gösta Knutsson läste ur sin bok om Pigge Lunk. I vilket fall som helst så blev jag väldigt förtjust i den här lille igelkotten, och jag tycker fortfarande att boken är läsvärd.

Häromdagen upptäckte Göran att en liten igelkott ramlat ner i en av våra ljusgårdar, och hade ingen möjlighet att själv ta sig upp. Han hämtade en spade och förde in under "kotten" och sen fick den åka hiss upp till gräsmattenivå. Så fort den hade fast mark under fötterna kilade den in i häcken. Thujahäcken är väldigt bred, så det är gott om plats för de som vill bo där. 

Jag gissar att kotten håller till där för han kommer ofta lunkande från samma håll. En dag kom jag på honom när han låg i solen och sov precis i utkanten av häcken. Det hördes nästan som om han snarkade lite. Det kan nog behövas med en eftermiddagslur eftersom igelkottar är mest aktiva på kvällar och nätter. Några ungar har vi inte sett till i år, men de håller sig kanske gömda under dagtid. 

Populärt semesterställe

Idag tog vi en tur till tippen för att slänga det sista skräpet vi ville bli av med. Det var som att komma till affären en dag precis innan en storhelg. Det var långa köer. Tydligen har många börjat sin semester med att röja ut skräp. Det gäller klart att passa på när man är ledig och tar man det de första dagarna så har man ju ledigt resten av semestern. Jag måste säga att det är välorganiserat där. Stora tydliga skyltar överallt om vad som får slängas i respektive container.

Så önskar jag ibland att det var i en vanlig affär. Jag avskyr att behöva springa och leta efter varor. Det blir oftast att jag ger upp och åker hem utan det jag tänkt köpa. Något som kan reta gallfeber på mig är när det ändras om inne i affärerna stup i kvarten. Troligtvis inbillar sig de ansvariga att när man då går där och letar så hittar man nåt annat som man annars inte hade tänkt köpa. Men så funkar inte jag. Spontaninköp när det gäller mat är inte min stil. Kläder, däremot, är en helt annan sak. Man handlar mat men shoppar kläder. Det är väldigt stor skillnad.

Nymålat!

Även om jag är nymålad idag så behöver jag inte gå runt med en varningsskylt runt halsen. Färgen är redan torr. Det är väl konstigt det där att när man ser en nymålatskylt så liksom kliar det i fingrarna för att känna efter hur pass torr eller blöt färgen fortfarande är. Varför kan man inte bara lita på vad det står och vänta tills skylten plockas bort? Jag kände att jag behövde piffas upp lite idag och hårfärgning har alltid stått högt på min uppiffarlista. Det är så kul att ändra färg, tycker jag. Jag tror aldrig att jag kommer att tröttna på det. Min frissa har så många kul idéer på olika färgsammansättningar och frisyrer och jag låter henne testa allt. Idag blev det ännu en ny röd nyans med väldigt ljust guldfärgat i lugg och ena sidan.

Mitt hår växer som ogräs så hon fick kapa av en hel del lockar idag. Jag hittade en frisyr i ett stickhäfte som jag gillade, så jag tog bilden med för att visa henne och jag är mycket nöjd med resultatet. Det är väldigt kort vid ena sidan och lite längre vid den andra. Trivs jag inte med det så får jag väl klippa av det som är för långt, och skulle det inte bli bra så får jag väl gömma frisyren under ett hattskrälle.

Som ni säkert förstår.....

...så putsade jag fönster igår.

Har min bil vingar?

Nog tycker jag att det känns så ibland när jag far fram på vägarna....inom hastighetsgränsen, naturligtvis. Men att vi varit ute på sådana äventyr som vi blev beskyllda för idag är helt omöjligt. Det kom ett mail från E-Zpass i USA, eller någon som låtsades representera dem. Jag har tydligen kört på en betalväg där utan att göra rätt för mig. Så hemskt! Jag anser mig annars vara en laglydig människa. Vad jag inte förstår är hur någon kan inbilla sig att det finns människor som går på så idiotiska bluffar. Detta var ju så huvudlöst. Det är snart ett år sen jag var i Dallas och jag körde inte bil där då. Jag har för mig att vid betalstationerna var uppsatt kameror så om någon bara körde förbi så fotograferades registreringsnumret av och påminnelsen blev hemskickad till ägaren. Antagligen påplussad med lite böter också. Min lille Renault har aldrig satt sina hjul i USA, så det finns inte en chans att jag har lurat staten Texas på några dollar. USA är det land där man kan stämma folk för i stort sett vad som helst. Nu funderar jag på att lämna in en stämningsansökan för förtal.

Ajöss!

Idag plingade det på dörren och utanför stod en man i overall och hatt med flor men inga blommor på. Det var en man från Anticimex...klädd för att fövisa getingarna i rhodedendronbuskarna till de sälla jaktmarkerna. Eftersom vår villaförsäkring täcker angrepp av vilda getingar så ringde jag efter hjälp. Det var det bästa alternativet, tyckte jag.

Han trängde sig in bland buskarna beväpnad med en sprayflaska. Efter ett tag kom han ut därifrån och berättade att han hade upptäckt ett bo ungefär så stort som en handboll. Han hade sprutat något där nu så efter en halvtimme skulle det vara helt lugnt. Han rådde oss ändå att inte gå i närheten den närmaste timmen. Ingen risk! Det är alldeles för varmt att vistas ute, så den fortsatta klippningen av buskarna får dröja. 

Jag är glad att jag ringde efter hjälp. För en del år sedan upptäckte jag ett pytteltet getingbo på altanen. Det var inte större än en pingisboll, så jag tog på mig att själv sköta utrotningen. Jag sprayade Radar rakt in i öppningen och getingarna bara ramlade ut den ena efter den andra. Jag räknade till några hundra stycken, så jag kan bara gissa hur många invånare det varit i det här större boet.

Snart blir det bastkjol

Det blir det inte bara för värmens skull utan också för att jag har lärt mig att vicka på höfterna precis som en riktig hulahuladansös. Bland alla uteleksaker jag nu samlat ihop till barnbarnen och ställt på plats i garaget fanns även två rockringar. Rasmus och jag tog var sin idag och övade ute i trädgården. Jag märkte väldigt snabbt att jag hade urusel kondition. Men skam den som ger sig. Jag har ju en gång i tiden varit jättebra på att hålla ringen snurrande runt midjan många varv, men det är förståss några år sedan. Det var så lätt då, för jag hade en midja att snurra ringen runt. Nu fick jag först fundera lite var jag skulle placera ringen. Efter idogt tränande så klarade jag faktiskt av att komma upp i tvåsiffrigt antal varv. Risken är stor att jag inte kan röra mig över huvud taget i morgon p.g.a. träningsvärk.

Ikväll är det fotboll igen...Brasilien-Tyskland. Eftersom Rasmus sover över här hela veckan så blir det automatiskt att jag också tittar på matchen, eller åtminstone sitter med i TV-soffan och kastar ett getöga på rutan då och då. I morgon ska jag definitivt se på TV för då spelar mina favoriter......nämligen Holland; det orange laget. Jag har lovat Rasmus att om Holland går till final ska jag sitta och titta på den matchen klädd helt i orange.

Jag är på krigsstigen

Efter att rhodedendronbuskarna har blommat brukar vi alltid klippa dem lite. Det missade vi i fjor, så i år var det välbehövligt. Jag kapade dem lite så de inte bredde ut sig för mycket över gräsmattan och sen var jag tvungen att hämta en stege för att kunna ta på toppen också. Trots att jag stod högst upp nådde jag inte ända in mot husväggen, så det får Göran fixa sen. De får inte bli så höga att de växer över stuprännan. När jag höll på sista biten så stack det till under min handske. När jag tittade kröp det fram en otäcking...en geting! Jag blev skraj och slängde seckatören ifrån mig i rena förskräcklesen. Vilken tur att jag inte ramlade av stegen.

Jag såg inte bara en geting utan det dök upp fler och fler. Troligtvis har de byggt ett bo på baksidan av buskarna, för det läste jag att de kunde göra. Jag avskyr getingar! De har väl något slags berättigande här i livet, men inte i min trädgård. Det gjorde så vansinnigt ont efter sticket och det blev lite rött och svullet. Mitt glada humör förbyttes i ilska och jag rusade in i garaget och hittade en flaska Radar. Sen sprayade jag på toppen av rhodedendronbuskarna. Kemisk krigsföring. Jag vågar inte ge mig in bland buskarna och kolla var boet finns utan jag får fortsätta att spraya på måfå. Dessutom ska jag kolla på nätet efter fler bra tips på hur man vräker getingar. Jag är inte intresserad av att ha dem på så nära håll när nu Zoé snart kommer hit.

I morse var det kvavt så man nästan behövde syrgasmask för att kunna andas, men nu öser regnet ner. Härligt!!!! Tyvärr så tåler nog getingboet lite vatten. Jag får fortsätta att smida utrotningsplaner.

46 år

Idag för 46 år sedan gifte vi oss i Helsingborg. Det var inget stort bröllop. Göran, jag, min arbetskamrat och hennes pojkvän tågade iväg till Gustav Adolfs församlingshem, där prästen vigde oss. Efter vigseln tog vi färjan över till Helsingör och fortsatte till Marienlyst. Den restaurangen var väldigt populär på den tiden och samtidigt med oss var där 5 andra brudpar. Alla brudparsbord var extra pyntade och på duken hade sprayats TILLYKKE i guldbokstäver. Tyvärr minns jag inte vad vi åt, men jag gissar att det var något gott. Lite senare på kvällen när alla förväntades ha ätit upp spelades bröllopsvalsen och alla vi 6 nygifta par dansade medan övriga gäster tittade på. Så när jag tänker efter har jag faktiskt dansat inför publik.

Alla bröllopsdagar har speciella namn och 46-årsbröllopsdagen kallas för Blybröllop. Idag är det ett passande namn, för det känns lite som jag har bly i fötterna. Det beror väl till största delen på att jag jobbat som hantlangare. Brädor, plywoodskivor och annat har släpats ut från garaget och lastats på och i bilen för vidare färd mot tippen flera gånger. Det är lite andra muskler som får jobba då än när jag sitter vid symaskinen. Men det är alltid kul med lite omväxling.

Att klättra på väggarna

Så många olika konstiga uttryck det finns, som t.ex det att klättra på väggarna, kasta pärlor för svinen eller dra öronen åt sig m.m. Alla de här konstiga uttrycken kallas för idiom och jag såg en gång en förklaring på just det ordet. Idiom = konsten att uttrycka sig obegripligt. Det stämmer ganska bra för om man använder de här orden var för sig blir det inte alls samma betydelse som när de sätts ihop. Det kan inte vara lätt för de som inte pratar svenska att förstå våra uttryck, precis som det blir problem för oss när vi kommer utomlands. Tänk bara i England där det regnar katter och hundar. Inte nådigt att vara utomhus då. Vi har ett svenskt uttryck att någon har "griller i huvudet". Det är något som jag känner av ibland. Vad det där "griller" är för något vet jag inte, men i Italien är grilli det samma som syrsor och då blir det genast enklare att förstå. Syrsorna hoppar runt i huvudet precis som mina ideér ibland. Då blir ju uttrycket fullt begripligt.

Idag är det inte helt omöjligt att klättra på väggarna bokstavligt talat. Det finns många ställen där man hittar riktiga klätterväggar. En som är expert på att klättra utan den här sortens hjälpmedel är helt klart Spindelmannen. Honom har jag träffat. När jag var i New York för att vara med på min sons bröllop stötte jag ihop med Spindelmannen utanför en stor leksaksaffär. Det är möjligt att han var en slags levande reklam för affären. Han smög runt bland folket på gatan och jag måste säga att det kändes lite overkligt. Ungefär som att träffa på Mamma Mu vid mjölkdisken på ICA.

Jag kanske skulle jobba extra som meterolog

Igår fick jag ett sms från Telia. Det stod att det skulle bli åska i mitt område och de hade en del tips till mig hur jag skulle skydda den elektroniska utrustningen jag hade i mitt hem. Men då var jag tvungen att gå in på deras sida på nätet och läsa. Det gjorde jag aldrig. Hur svårt kan det vara egentligen? Inte behöver jag läsa på nätet hur jag drar kontakten ur vägguttaget, för det är precis det jag gör när det blir rejäl åska. Nu vet jag inte vad de hade för andra förslag, eftersom jag aldrig läste sidan. Det är möjligt att de hade många andra tips, men ärligt talat så bryr jag mig inte. Kontakturtagning har funkat bra hittills.

Alltid är det samma visa. Så fort solen visar sig blir jag så pigg och får nästan överskottsenergi. Solen är den bästa piggelinmedicinen, och dessutom gratis. Det känns mycket lättare och roligare att städa och ställa i ordning saker här hemma varvat med att jobba i trädgården. När jag till sist inte vet vad jag ska göra med all överskottsenergi brukar jag plocka fram putsattiraljerna till mina fönster. Det är det säkraste sättet att få det att regna. Det slår aldrig fel. Jag tror inte att jag någon gång putsat ett fönster utan att regnet dagen efter har skvalat ner. Min väderprognos är mycket säkrare än den SMHI lämnar. Jag borde ha en direktlinje till dem och tala om när jag har putsat fönster. Då har de åtminstone chans att lämna en sanningsenlig väderprognos.

Jag kommer att gå långt

Jag har använt inläggen som ortopeden gjorde åt mig i ett antal månader nu. Jag var helt på det klara med att det skulle kännas lite besvärligt i början, men att det skulle vara så här drygt hade jag aldrig kunnat drömma om. Nu märker jag inte av att det finns nåt extra i skorna.

Igår åkte jag iväg för att hitta ett par fotriktiga skor. Det låter trist. Jag såg framför mig stora, klumpiga dojor i intetsägande färger. Så illa var det faktiskt inte upptäckte jag när jag kom till butiken. Det fanns en hel del att välja på, men naturligtvis var de skorna som jag fastnade för inte speciellt fotriktiga. Jag hade ju gärna sett att de haft nåt i stil med de på bilden här ovan.......ett par rejäla skor som är uppbyggda men ändå har en högklackad stil.

Rasmus är expert när det gäller att handla skor. -"Ska du ha gympadojor måste du gå till Team Sportia", sa han, "för där finns bra skor." Alltså begav jag mig iväg till den affären......och där fanns det skor. Milda makter! Det var tapetserat med skor längs två väggar. Hur i all världen skulle jag välja där? Som tur var kom en mycket trevlig expedit fram och undrade om han kunde hjälpa mig. Jag kände mig verkligen i behov av hjälp. På ett litet kick hade han ordnat fram snygga skor i rätt storlek som satt som gjutna på foten. Nu var skogspromenadskorna fixade, men jag ville gärna ha ett par nättare skor som jag kunde använda när jag gick på teater eller restaurang t.ex. Rasmus förstod inte vad det var för mening med det. -"Jag kan äta på restaurang fast jag har gympadojor på mig", sa han.

Då kom jag på att jag hade läst en liten notis där det stod : Skippa klackarna och matcha din outfit med sportiga skor. Modehuset Chanel i Paris hade under modeveckan visat sportiga, sköna skor i pastell och vitt tillsammans med sin kollektion. Rasmus hade rätt. Sportskor är gångbart överallt. Jag lyckades hitta ett par vita med blingbling på.

Perfekta restaurangskor.