Objudna gäster.

Jag tycker det är kul med spontana besök. Det är så mycket enklare då. Man bjuder på det som finns hemma och man har inte kunnat vända upp och ner på hela huset, eftersom man inte visste att det skulle komma besök. Egentligen tror jag inte det finns någon som går och drar med fingrarna längs listerna för att kolla efter damm när de kommer hem till någon. Det är nog bara Hyacinth Bucket i den engelska TV-serien Skenet bedrar som gör det. Tack och lov så har jag aldrig stött på en sådan person i verkligheten. Hon kan verkligen göra livet surt för sina bekanta.

Det finns fler slags gäster som jag inte välkomnar så varmt. Skatorna, t.ex. Vi är nästan grannar med ett par som har byggt sitt bo i grannens jättehöga björk. De gör sina raider in i trädgården och försöker irritera både mig och småfåglarna. Matanordningarna har jag hängt upp så de har inte en chans att komma åt dem, och det har de visst förstått nu, för där syns de sällan till.

Häromdagen såg jag däremot en annan inkräktare som tagit sig upp i "matbusken", nämligen en stor grå katt. Efter ett par knackningar på rutan försvann den. I år är det inte lika många katter som springer runt här i kvarteret. För något år sedan var det en katt som fångade en brevduva och försvann iväg med. När duvorna släpps ut flyger de nämligen ibland ner på marken och går där och pickar. När vi hade Milou gick han mitt ibland dem och Santos har de inte heller brytt sig om, så de räknade klart med att det var ofarligt att vara på marknivå i vår trädgård.

Sparvhöken är en mycket avskydd gäst här. Som tur är så har småfåglarna gott om buskar att flyga in och gömma sig i, men duvorna lever farligt. Jag har agerat hjältinna en gång, men jag kan ju inte alltid stå redo.

Den allra mest avskydda gästen är nog ändå råttan som sprang på fönsterblecket i vintras. Bara det att jag skriver om den får mig att rysa. Den var t.o.m. så oförskämd så den bet hål på en del kablar i min bil. Det blev ett dyrt kalas.