Evita

Vi hade en superfin dag i Köpenhamn igår, precis som jag förväntat mig. Redan strax före 11 på förmiddagen gick vi av tåget på Hovedbanegården. Solen sken och det verkade vara ett perfekt strosa-runt-i-stan-väder. Kön in till Tivoli var jättelång, så vi fick gå ut i gatan för att komma förbi. Ingångarna är lite konstigt placerade, för de är precis ut emot trottoaren, och där ska de köande trängas med alla gångtrafikanter. När Tivoli öppnades 1843 var klart inte tillströmningen av folk så stor, och nu är det kanske svårt att ändra på det hela.

Vi fortsatte som förutbestämt mot Ströget. Överallt såg vi affischer om Melodifestivalen och det var uppsatt en stor klocka som räknade ner tiden tills spektaklet ska börja. Det spelar ingen roll vilken tid på året man åker till Danmarks huvudstad...det är alltid lika knökafullt med folk. Härligt!!!!! Även om det är trängsel och svårt att komma fram ibland, så är det inte många sura miner man ser. Alla verkar vänliga och glada och självklart  blir man glad en sån här solig dag.

Det kurrade lite i våra magar, så ett restaurangbesök var helt nödvändigt. Efteråt kände man sig som en annan människa....fulltankad med mat och energi. Det finns en klädbutik på Ströget som har så annorlunda och kul kläder. Den får man bara inte missa. Vi provar aldrig något, utan vi bara vrider och vänder på plagget och ser hur det är tillklippt och hur sömmarna går. Vi är nog inga önskekunder. Fast vi har bestämt oss för att åka dit och handla igen i sommar. De hade nämligen fått hem otroligt tjusiga väskor. Jag har aldrig tidigare sett sådana modeller och inte heller de färgsammansättningar de hade.

I väldigt god tid före föreställningen drog vi oss mot teaterhållet. Det hade blivit en stor rotation bland affärerna här upptäckte vi. Vår favoritbutik var försvunnen, men i stället hade det dykt upp två nya, så det jämnade ut sig ganska bra. Det är kul att bara gå runt och titta på allt som finns längs vägen. Snart var vi framme vid vårt glasscafé. Jag beställde två kulor i en bägare...en med cappuccino/jordnöt/chokladsmak och en med lakritssmak. Det smakade gudomligt!!!! Så här god glass har jag aldrig lyckats få i Sverige. Konsistensen är mer som en lite kraftigare pudding i stället för som de jag annars har smakat där det verkar som det är hårt vispad smaksatt vispgrädde. Tyvärr var deras kaffemaskin ur funktion, men det löste vi genom att gå in till grannen...ett café precis vägg i vägg. Där beställde vi var sin cappuccino och satt och småpratade tills det var dags att gå till teatern tvärs över gatan.

Man går genom valvet till vänster och sen är ingången till teatern där. Det var redan en hel del som stod och väntade i foajén när vi kom. Efter allt gående så kändes det skönt att få sjunka ner i en skön fåtölj och bara vänta på att föreställningen skulle börja. Den var precis så bra som vi hade förväntat oss. Evita var givetvis huvudpersonen, men han som spelade berättarens roll stack verkligen ut. Det var han som hade den mesta publikkontakten och det klarade han galant. Evita innehöll både sorg och glädje, en hel del humor och massor av musik. Don´t cry for me Argentina är givetvis den melodi som sitter mest fast i huvudet.