Perennkänsla

När jag tittar runt i trädgården ser de flesta perenner ut precis så som jag känner mig just nu...lite risig. Man kan klart inte alltid vara på topp, men vårsvackor är nog ganska så vanligt. Solen skiner (ibland) och det blir varmare och ljusare så egentligen stämmer det inte in alls. Det är just så jag vill ha det, men likväl blir det lite avigt.  Det har varit väldigt besvärligt att komma upp på morgnarna sista tiden och arbetslusten vill inte infinna sig. Allt som är absolut nödvändigt får jag klart ta tag i ändå, men det tar en evinnerlig tid. I och för sig brukar det bli så varje år, så det är inget jag oroar mig nåt nämnvärt över. Jag är mest irriterad. Så trist det är när hjärnan jobbar för högtryck med nya planer och ideér och resten av kroppen går på sparlåga.

Helst skulle jag bara vilja krypa ner under täcket tills jag blev pigg och alert igen. Jag känner mig ruggig och småfryser. En elektrisk filt eller en värmedyna hade inte varit fel. De här vanliga som man kopplar in i väggen duger klart bra, men jag föredrar den franska varianten. Någon har berättat för mig att förr så användes vid de franska hoven småhundar som värmedynor. Så mysigt! Jag antar att de alla var av rasen Bichon friseé. Det märket har jag testat och det är helt suveränt. Det ger inte bara värme utan har även en lugnande inverkan. Den rasen måste ha värmedynsgener.

Jag måste se till att utnyttja mitt "låneexemplar" så många gånger som möjligt innan påsk.