Måste jag gräva upp gräsmattan?

Jag har tidigare berättat om att vi hade en stor köksträdgård de första åren vi bodde i vårt nybyggda hus.  Jag kände mig lite som en deltidsträdgårdsmästare. Med åren försvann odlingslusten och framför allt lusten att rensa ogräs, så trädgårdsmästeriet avvecklades. I stället bredde en stor gräsmatta ut sig över hela vår trädgård. Efter ett antal år började den luckras upp igen. Vi grävde små halvmånar på tre ställen in emot häcken och där planterade vi en röd och en gul kornell och en pionbuske. Kornellbuskarnas grenar är perfekta för hobbyarbeten och till dekoration; precis som ormhasseln.

Det började även klia lite i fingrarna att få så lite och plantera fler perenner i de rabatter vi hade kvar. Två pallkragar kom på plats och vi började med persilja och rädisor och senare vitlök. Det har även ökats på med lite kryddväxter och för vart år så har det kommit till lite nytt. En stor anledning är att jag har mer fritid nu och då känns inte trädgårdsarbetet så betungande.

Någon utökning av det hela har jag inte funderat på förrän idag. Jag läste att purjolök var bra för sångrösten. I varje fall trodde kejsar Nero det och han åt så mycket purjolök att han kallades för Purjolöksätaren. Huruvida han var en bra sångare vet jag inte, men han var åtminstone ingen bra människa. Om jag skulle förbättra min sångröst genom att äta egenodlad purjolök så skulle jag bli tvungen att gräva upp hela gräsmattan. Efter att ha klarat strupen och försökt drilla som en lärka nu på morgonkvisten så konstaterade jag snabbt att det skulle inte räcka med det. Jag får undersöka ifall det går att arrendera en bit av grannens trädgård.