Baddags

Idag läste jag en annons om hundbad. Det var inte vid någon strand utan det var en inrättning där man kunde komma dit och bada sin hund. Det stod att det var bekvämt för ens rygg, så jag antar att badkaren var lite högre placerade än ett badkar hemma. Man fick shampoo och balsam och fick låna handduk och fön för 50 kr. Normalt kostade det 100 kr men det var rabatt för tllfället. Jag tyckte det gick skapligt bra när jag badade Santos, för jag stod på knä och då var det lagom höjd för mig att shamponera och duscha honom. Jag undrar ifall de har ett stort rum med mattor där hundarna kan få rusa runt och rista på pälsen och gnugga sig i mattorna som i varje fall Santos gör efter ett bad. För de som inte har badkar hemma är detta naturligtvis ett mycket bra alternativ.

Jag kom att tänka på när jag var liten och gick i småskolan som det hette på den tiden, istället för lågstadiet. Hela klassen gick till badhuset för att bada. Jag minns inte hur många gånger vi gjorde det, men det hände inte så väldans ofta. Vi fick inte hoppa i nån bassäng och lära oss simma utan det gällde verkligen "riktiga" bad. I vår lägenhet fanns badkar, men det var det inte alla av mina klasskamrater som hade. Vi fick krypa ner i små kar och sen kom en bastant baderska och skrubbade oss. Det låter som jag är från urtiden, men det är bara ca 60 år sedan. Vad jag minns är att jag hatade att gå dit, för badtanterna var så hårdhänta. 

Något som jag däremot gillade fastän det var väldigt likt skolbadet, var baden i tvättgrytan. Min farmor och farfar hade lantbruk i Kabusa på Österlen och farmor tvättade i en stor järngryta som stod uppställd i ett litet rum i en av ladorna. Farfar eldade under den här grytan och det var ett helt företag med tvätten, så jag förstår att det inte gjordes så ofta. När all tvätt var ren och upphängd till tork så hälldes nytt vatten i och värmdes upp. Då fick min syster och jag sätta oss i tvättgrytan och det var så mysigt. Vi hade båda två väldigt livlig fantasi och låtsades att vi blivit tillfångatagna av kannibaler (mor och farmor) och nu skulle de koka oss till middagen. Jag hade morbida intressen redan på den tiden, så det är kanske inte så konstigt att jag gillar skräckfilmer och deckare.