Jag har vänt ryggen åt OS

Nu är OS över och allt återgår till det gamla vanliga. Jag måste säga att jag har inte lidit nåt nämnvärt av sändningarna i år, för Göran har inte abbonerat helt på TV:n. En del har han följt via datorn, och då har jag kunnat sitta i ensamt majestät och njuta av deckare och andra ruskigheter. Mycket av det han tittat på har visats på dagtid, och då är det inga av mina favoritprogram som sänds. Jag är inte särskilt uppdaterad med vilka eller hur många medaljer Sverige fått i detta OS, och jag bryr mig inte speciellt mycket heller. 

Ska jag var helt ärlig så tycker jag inte att vinter-OS är det minsta spännande. Jag är ingen stor fantast av sport över huvud taget, men sommar-OS är i varje fall bättre. Jag avskyr snö och vinter och då blir det automatiskt att alla vintersporter hamnar i kategorin: trista sporter. Tro nu för all del inte att jag håller på med någon sommarsport, men jag tycker det är mer att välja på då och en del är riktigt spännande. De flesta av sommarsporterna tar inte halva dagen att titta på. Löpning t.ex. är ju över på ett kick. Deltagarna springer så fort att man inte fattar hur de får fötterna med sig. Det är lite mer variation över lag och man ser inte samma bilder hela tiden. Vissa skidlopp är ju helt sövande. Även om det är olika skidlöpare som visas så ser det likadant ut....istappar under näsan och i skägget och samma rörelser med armar och ben. Däremellan ser man bara en massa träd och snö, snö och åter  snö. 

Egentligen är det konstigt det här med sport. Det engagerar väldigt många människor, och alla har synpunkter på de som deltar. Går det bra för de tävlande och de får medalj då är allt frid och fröjd, men skulle de misslyckas, då är de inte värda ett ruttet lingon. Hur många av de som klagar har tillstymmelse till den kondis som sportutövarna har eller lägger ner så mycket tid på att träna? De som klagar mest högljutt är oftast de som sätter sig i bilen för att åka 100 m till grannen för en fika.