Att uppföra sig som en pensionär (för att inte irritera andra)

När jag var i affären häromdagen hamnade jag i kön bakom två damer, som diskuterade en gemensam väninna. Det är inte artigt att tjuvlyssna...jag vet....men jag hade inget annat att göra. Den här väninnan hade tydligen som ung varit mycket förtjust i att dansa och resa kors och tvärs i världen och till de här damernas fasa så fortsatte hon med det även sen hon blivit pensionär. Enligt dem så var det inte "pensionärsmässigt"....vad det nu är för någonting. Jag tycker det låter som rena drömtillvaron. Dans är bra motion och då träffade den här damen säkerligen på många trevliga människor också. Att resa kan aldrig vara fel, och när ska man göra det om inte när man är pensionär. Det är ju då man har som mest gott om tid....eller i varje fall möjlighet att åka när som helst på året.

Det skrivs och talas så mycket om att äldre personer ska hålla sig aktiva både kroppsligt och mentalt för att förbli friska. Det finns en hel del gympapass direkt riktade till seniorer, och allt fler sysselsättningar annonseras om att de är utmärkta för de som inte är så unga längre. Allt som får hjärnan att arbeta lite extra måste vara perfekt. Det gör ju att man blir pigg och glad och det är  väl den bästa friskvården som finns. Bara för att man blir äldre måste man inte sätta sig i en fåtölj och vänta på att....i bästa fall bli äldre. Talet om att sitta i parken och mata duvor är helt förlegat. Om några månader börjar tävlingssäsongen för brevduvorna igen, och då har Göran fullt upp med att sköta om dem......inte i parken utan i vår trädgård. Då sitter jag under plommonträdet med min iPad och bloggar. Det är kanske inte heller "pensionärsmässigt"? Men ärligt talat så bekymrar det mig inte alls.