Idag är det väldigt vanligt att byta sitt efternamn. När jag var barn, var det bara några få som gjorde det, och de ansågs gärna lite högfärdiga. Vad nu det har med namnbyte att göra. Högfärdig kan vem som helst vara oberoende av namn. Mitt flicknamn är Andersson och det räknas fortfarande till de mest vanliga efternamnen i Sverige.
Längre tillbaka i tiden så var det andra regler för barnens efternamn. Om det var en pojke satte man -son efter faderns förnamn och ifall det var en flicka blev det -dotter. I så fall skulle jag ha hetat Folkesdotter och jag minns att min far pratade om det ibland, men det blev aldrig av. Min farfar hette Anders Andersson men både min far och hans systrar fick Andersson som efternamn. Om farfar ville vara modern eller vad det var som fick den här gamla seden att sluta där vet jag inte.
Något som jag tyckte var konstigt var när man pratade om kvinnorna förr i tiden. Min farmor hette Anna Andersson men kallades alltid för Anna Anders Anders. Om det är nåt typiskt skånskt vet jag inte, men jag tycker det är diskriminerande. Hon var ju en egen person och inte ett slags bihang till farfar. En av grannarna hette Nils Olsson och hans hustru hette Anna. Hon kallades då Anna Nils Ols. Om någon hade kallat mig för Gunnel Göran Mobergs hade jag kreverat. Det är bra att det är lite mer jämlikt nu. Vid giftermål är det lika vanligt att kvinnan behåller sitt efternamn eller att båda parter använder hennes efternamn. Det som är mest praktiskt måste klart gälla och inte gamla förlegade seder.
Idag fick jag ett sånt där mailerbjudande om lån igen. Det behöver jag ju inte fundera över nu efter lönepåslaget. Detta kom från Ikanos bank och var undertecknat Jacob Jönsdotter. Nu tycker jag faktiskt att det går till överdrift med könlösheten. Ordet "hen" gillar jag definitivt inte, men att en man använder ett efternamn som så tydligt visar att det gäller en flicka tycker jag är enbart löjligt.
Tiderna förändras på gott och ont. Tänk hur det var med den s.k. titelsjukan förr... doktorinnan, majorskan kaptenskan överstinnan... tur vi inte har det kvar - jag skulle väl ha varit brandmanskan... eller brandsoldatskan... eller nå´t :)
SvaraRaderaFick också mail om att låna pengar... från någon fru XXX från okänd ort - och jag som inte ens fått löneförhöjning :)
Kram
En del är fortfarande smittade med titelsjukan. Själv kan jag titulera mig snickarinnan.
RaderaJag minns också sättet att kalla kvinnor. Anna Per Måns minns jag en dam i Skåne som hette. Det var antagligen litet praktiskt - man visste vem som var gift med vem osv. Men föråldrat känns det. Nu blir det rätt konstigt när det ena efternamnet efter det andra räknas upp. Och när en kvinna gifter sig och heter Blom i efternamn t ex. Maken heter Björk kan vi säga. Då kallar hon sig ofta Anna Björk- Blom. Jag hade tyckte det varit mer naturligt med Blom- Björk. Jag hette också Andersson en gång. Min morfar var kronjägare och de var tvungna att byta namn när flera hette lika. Oj, så långt det blev. Men det är ju så när man har mycket att säga.
SvaraRaderaIntressant att läsa kommentarerna tycker jag. Alla har vi så olika erfarenheter av saker och ting.
RaderaDet är ju inte särskilt längesedan som man nämnde kvinnorna på det sättet som du skriver om.
SvaraRaderaOm jag hade valt att kalla mig dotter efter min far skulle jag ha hetet Nilsdotter, men det skulle kanske ändå har varit lite tuffare att heta Ruthsdotter efter min mor.
Hen, gillar inte jag heller och visst är det enbart fånigt att ta sig namnet Jönsdotter om man är man. Det är att gå för långt i jämställdhetstankar.
Kram
Nu fick du min fantasi att gå igång riktigt. Jag skulle kunna ha hetat Sigridsdotter. Det tycker jag låter bra.
RaderaOrdet HEN tycker jag inte om.Det är ju som om de har tagit bort könet. Det gör man visserligen på djur Men dit hän har vi inte kommit än. I utlandet tar kvinnan mannens efternam + sitt eget .Jag frågade en taxichafför( när jag åkte färdtjänst)Varför. Jo det är för att veta vilken släkt kvinnan kommer ifrån..Svar:Man ska dela ut sina gracer rättvist! Kram!
SvaraRaderaDet är säkert olika regler i olika länder när det gäller namn.
RaderaFör ett antal år sedan tog jag min pappas namn och fick ett sådant där "dotter-namn". Mycket praktiskt och dessutom behövde inte barnen välja, utan kunde behålla sin pappas efternamn. Fast när jag ansökte om mitt namn informerades jag om att alla mina barn skulle kunna ta dotternamnet senare om de ville. Egentligen är ju inte det konstigare än att så många kvinnor nu har ett son-namn.
SvaraRaderaJag tycker att det är snyggt med ett dotternamn.
RaderaOm man inte vill nämna vilket kön man skriver/pratar om kan hen vara bra att ta till. Då den ena efter andra undersökningen visar att kvinnor och män blir olika behandlade. Det senaste är att män som ringer sjukvårdsupplysningen får en läkartid på en gång medan kvinnor blir oftare uppmanade att först försöka med egenvård. Mitt efternamn kommer från ett soldatnamn eftersom min farfars farfar var soldat. Och min fd. svärmor ville föräldrarna att hon skulle heta Josefsdotter i efternamn efter sin far. Hon är född i början av trettiotalet. Men det fick hon inte för myndigheterna. Hon fick hans efternamn som var just Andersson..
SvaraRaderaEgentligen tror jag inte att hen gör så mycket för jämställdheten. Då måste vi nog börja använda förnamn som kan vara både pojk och flicknamn om det ska märkas nåt.
RaderaHåller verkligen med dig Gunnel, att nu börja prata om "hen"....ja ja....nymodigheter förståss, men vad är meningen????? Ha en fin vecka nu!kram
SvaraRaderaDet kommer säkert nåt annat ord snart som vi kan använda.
RaderaGillar jämlikhet, men inte ordet hen...
SvaraRaderaJag är också för jämlikhet, men tror inte det blir bättre för att man använder ordet hen.
RaderaJag gillar tanken att man heter något som man kan härleda till släkten.
SvaraRaderaInte att man "ägs" av någon.
I Jämtland där jag växte upp hette man inte Anna "Nils Ols" - men "Nils-Ols" - Anna.
Man vände på det liksom.
Det blir ju ganska likt. Jag gillar inte heller att det verkar som man ägs av någon annan, men att man kan utläsa vilken släkt man tillhör tycker jag är smart. Tänk så mycket lättare det skulle kunna bli för alla de som släktforskar.
RaderaJag hade funderingar på att byta till Kjellsdotter men det blev aldrig av...nu har jag istället lagt till ett extra namn så Babbi är mitt tredje namn hos myndigheterna :)
SvaraRaderaDet är en väldig blandning av namn idag. Förr var det mer samma namn som gick igen överallt. Kul med variation, tycker jag
RaderaJag hade det vackraste efternamnet som flicknamn men i kärleksruset övergav jag det för ett betydligt vanligare. Jag hoppas dock att sönerna byter tillbaka, någon av dem i alla fall.
SvaraRaderaNere i min mors hembygder har jag alltid varit Margaretas Hanna. Och det stämmer väl, jag är ju hennes dotter även om jag är egen.
Jag kan mer acceptera att man som barn räknas höra till någon annan. Min syster och jag kallades alltid för Folkes töser. Men som vuxen vill jag vara en egen människa...även om jag hör ihop med någon annan.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMin ex-man vägrade att låta mina barn anta mitt flicknamn efter min skilsmässa (det var längesen nu och jag hade hela vårdnaden om dem) - hans efternamn var vanligt och mitt var ett känt namn i min hemstad. Eftersom jag inte ville att barnen och jag skulle ha olika efternamn behöll jag hans. Ironiskt nog tog min son sin frus efternamn när han gifte sig och min dotter sin mans när hon gifte sig. Så det löste sig ändå...
SvaraRaderaKram
Det här med namn är lite knepigt ibland. Tur ändå att namnen fortfarande räknas. Personnumret efterfrågas överallt så snart kanske man bara är ett nummer i högen.
RaderaHåller med dig - låter helknasigt när Jöns heter ...dotter i efternamn. Sen tänker jag vidare och då blir det precis lika knasigt när Anna heter Johansson. Men... där har vi vant oss. Att släta ut betydelser av namn är tråkigt, ungefär som att asfaltera en gräsmatta. Jag heter Hendriksdotter, för pappa hette Hendrik. Fint!
SvaraRaderaDet har jag aldrig funderat över att det egentligen är lika dumt att en flicka har ett son-namn, men du har rätt. Det är väl som du säger att vi vant oss.
Radera