In med djurparken

Idag tänkte jag åka ner i samhället och köpa en gran. Fastän jag bor 5 minuters väg från skogen, så är det inte bara till att knalla in där och hugga sig en gran. Det tror jag inte ägarna hade gillat alls. Dessutom är det mindre arbetssamt att ta bilen och köra till granförsäljaren som nätar den och lägger i bagageluckan. Kan inte bli bekvämare.

När jag åt frukost i morse läste jag om julgranar. Det är inte bara en gran man plockar in....det är en hel djurpark också. Jag tycker de flesta djur är gulliga, så jag tänkte att strunt samma, det är väl bara kul. Sen läste jag vilka djur som följde med in i vardagsrummet. Det var hoppstjärtar, kvalster, skalbaggar, fjärilar och......SPINDLAR!!!!! Där går gränsen för vad jag räknar in som gulligt djur.

En skadedjursexpert hade uttalat sig om att de flesta djuren var nyttiga, så man behövde inte var rädd för att få in husbock eller nåt annat skumt. Hans bästa tips var att försöka identifiera krypen för att se vad det var för några filurer. Hur gör man då? Jag vågar inte ta i dem, och de flesta är nog ändå så små att det är omöjligt. Jag får kanske leka paparazzi och plocka fram kameran och zooma in gästerna. När jag sen fört över korten på datorn får jag börja leta på Google för att se om de får vara kvar eller jag ska slänga ut dem. Det verkar jobbigt. Ett tag funderade jag på om jag egentligen skulle ha någon gran i år. Men jag har ju lagt fram julgransmattan så det är klart att jag ska ha en gran. Vi blir ändå så många här över julen så några mer eller mindre kan inte göra någon skillnad.