Jag hörde bättre förr

Jag vet att jag alltid har sett de här små snäckorna i mitt föräldrahem. Var de kom ifrån och när mor fick dem vet jag däremot inte. Jag tyckte det var så kul att sätta dem mot örat och lyssna på "havsbrus", och jag är helt övertygad om att jag hörde det. Det är så underligt för hur mycket jag än lyssnar nu och hur tyst det än är i rummet för övrigt, så hör jag inte ett smack. Kan jag ha hållit snäckan på ett speciellt vis när jag var barn, eller vad kan det vara som gjorde sån skillnad? Rasmus lyssnar på dem ibland och han påstår att han kan höra något, och jag tror honom. Det är kanske en sådan snäcka som man bara kan höra ljudet från fram till en viss ålder. 

Även om jag inte hör något brus från dem, så är de åtminstone vackra att se på. Jag har dem i förnsterkarmen i mitt datarum ibland. De är lite vilddjursmönstrade, så jag skaffade mig två ytterkrukor som passade till i mönster och två trägiraffer. Det blir lite Afrikastämning i mitt rum när jag plockar fram de här sakerna.

För att fortsätta på Afrikatemat, så gav jag mig på jakt efter en gardin som kunde passa in. Jag hittade genast ett tunt tyg som var både lite zebrarandigt och leopardmönstrat. Tyvärr fanns inte så mycket kvar av det här tyget, men nu hade jag bestämt mig för det, så då fick jag hitta en annan lösning. Jag hängde upp våden vid ena sidan av fönstret och lät gardinen vara extra lång, så den låg en bit ut på golvet. När Santos är här och hälsar på, tycker han det är en perfekt liggplats, och det måste inte tvunget hänga en gardin på varje sida om fönstret.