Uppväxt eller förväxt

Ja, det är frågan. Vår trädgård kan nog betecknas som båda delarna. Det beror på var man tittar. Under årens lopp har vi fått såga ner och plantera nytt åtskilliga gånger, men den energin och lusten har avtagit betydligt. Nu är det dags för forsythiabusken att stryka på foten. Grannbusken, en thuja, kommer då att visa upp ett rumphugget utseende. Hela den sidan som varit mot forsythian är alldeles kal. Om vi sågar ner även den, betyder det bara att vi måste såga ner alla buskarna längs gaveln. Nej, tack! Det blir till att "lappa och laga" i stället. Jag ska plantera en bokharabinda framför thujan.

Vi gjorde nåt liknande tidigare vid två cypresser. Göran satte ner rutat armeringsjärn och vi planterade klätterhortensia framför. De har nu växt så mycket att de täcker både armeringsjärnen och det fula på buskarna och fortsätter att dra sig mot husväggen där de med tiden kommer att växa ihop och bilda en gemensam klätterhortensiavägg.

Samma sak gäller perennerna...de har blivit alldeles för stora. Här är det lättare att gräva upp och flytta runt. I rabatten vid fågelbadet satte jag som kantväxt något jag beställde på nätet. Jag minns inte vad det hette, men det blommar med lila blommor. När jag öppnade paketet och tittade på de pyttesmå plantorna blev jag faktiskt besviken. Men det hade jag inte behövt att bli. De har växt mer än nödvändigt och nästan tagit över hela rabatten. Nu skulle de bort för tid och evighet!

Jag plockade fram trädgårdsredskapen och ställde mig att begrunda det hela. Skulle verkligen de här redskapen klara av att fixa detta? Det liknade en djungel, så jag funderade ett tag på att åka iväg och köpa en machete och slå mig fram. Jag var så inne i mitt planerande så när jag hörde att det prasslade till bakom ryggen, väntade jag mig nästan att få se Tarzan svinga sig i plommonträdet. Men det var bara en koltrast som tog genvägen till aroniabusken. Idag var det tydligen en av de där fem ätdagarna

.