Jag är avundsjuk på Skalman

Egentligen är det hans mat-och sovklocka som jag skulle vilja ha. Tänk så behändigt att så fort klockan ringer, så bara drar man ner hatten eller mössan över ögonen och knoppar in. Jag kan dra ner alla hattar och mössor jag äger över ögonen utan att slumra till det minsta. Detta är ju inget nytt. Mina sömnproblem började när jag var i tonåren, men det är fortfarande lika irriterande. När jag var yngre och barnen var små, kunde jag ibland tycka att det var en fördel, för jag hann göra så mycket när övriga familjen sov. På den tiden kunde jag ändå fungera hyfsat på dagtid även om jag inte sovit så många timmar. Så är det inte nu. Jag går omkring som en zombie efter vaknätterna.

Den här sista veckan har varit jobbig. Jag har vaknat en gång i timmen varje natt, men det kan jag acceptera, för jag somnar ju om efter ett tag. Det är de nätter när jag inte kan somna förrän framåt morgonkvisten som jag avskyr. Eller som i onsdags kväll då jag efter att ha sovit tre timmar vaknade och var klarvaken. Jag kikade på klockan, och den visade på fyra. Inte katten var det dags att stiga upp nu! Jag gjorde tappra försök att somna om, men det var lögn. När klockan visade fem steg jag upp och klädde på mig, la kameran i fickan och gick ut i trädgården.

Det var dagg i gräset så min framfart syntes tydligt. Fåglarna kvittrade och det var riktigt skönt. På blomsterbågen där min schizandra växer fick jag syn på en snigel. Jag är inte alls kunnig när det gäller skadeinsekter i trädgården, så jag hoppas att detta var en helt ofarlig gynnare. Schizandran får nämligen bär, som man lär bli väldigt pigg av om man äter dem och jag tänker verkligen inte dela med mig.

Jag var inte riktigt på fotohumör, så jag drog mig inåt igen. Det blev lite läsning fram till sju-snåret, när jag äntligen somnade igen. Nu sov jag ända fram till nio när Rasmus ringde. Han undrade om han kunde vara hos mig. Då blev jag givetvis pigg i ett nafs. Rasmusbesöken är inte lika många nu eftersom det är fotbollsträning två kvällar i veckan och match antingen lördag eller söndag varje vecka. 

Han kom efter en halvtimme och då startade vi med att duka en frukostbricka och parkera oss framför TV:n. Så har vi gjort i många år, men förr så var det Musses klubbhus och Nalle Puh som gällde på TV.  Nu är det andra slags program som är favoriter som Par i kungar, Lab rats och en del andra. Det är inga våldsprogram utan de är väldigt humoristiska. 

Efter frukosten gick vi upp på planen och tränade basket. Jag har faktiskt fått lite snits på mina slag och får bollen i korgen många gånger. T.o.m. Rasmus är imponerad. Sen blev det dags för fotbollsträning, och då fick jag världen finaste komplimang efter ett långskott. Rasmus sa:" Du är ju riktigt bra! Du är nästan bättre än min mamma. Du skulle kunna spela i MFF." Jag såg framför mig hur jag på eftermiddagen åkte iväg till Intersport för att prova fotbollsskor. Skor gillar jag ju.

Undras vilken färg jag ska ta? Orange blir nog bäst.

Men jag behöver nog inte fundera så mycket över skovalet. Jag hade missuppfattat Rasmus. MFF betydde Mormors FotbollsFörening och inget annat. Där går det nog lika bra med raggsockar.