Den närsynte bofinken Knut och hans vänner

Nu är cafésäsongen över. Det har varit fullsatt så gott som varje dag. De små bevingade varelserna visade tydligt att någon caféflytt var de inte intresserade av, så jag fick snällt flytta bakverken till det gamla fiket. Här har de dykt upp tidigt på morgonen och käkat frukost och sen återkommit med jämna mellanrum hela dagen. Jag önskar att jag också hade kunnat fika lika ofta som de har gjort, utan att det synts på figuren. Det är intressant att studera dem. Ibland visar de nästan lite mänskliga egenskaper, som kanske inte är så trevliga alla gånger. Egoismen har varit stor bland besökarna. 

Nu är fågelbordet borttaget, men det dyker fortfarande upp lite strögäster ibland. De sätter sig på häcken och tittar så bedjande in genom köksfönstret. Men jag har semesterstängt nu, och öppnar inte upp igen förrän till hösten.

Det är inte bara Knut och hans vänner som har besökt fiket. Både gladan och sparvhöken har synts till. Gladan seglar bara här över och alla småfåglarna flyger in i häcken och gömmer sig. Samma gäller när sparvhöken kommer. Den är lite fräckare, för den sätter sig i träden och väntar. Men då far jag ut och flaxar med armar och ben. Chockad flyger den iväg och undrar säkert vad det var för en rugguggla som kom farande. Höken är ingen välkommen gäst varken på fiket eller i vår trädgård över huvud taget. Han är nämligen lika förtjust i brevduvor som Göran, men på ett annat vis.