Det känns som måndagmorgon

Så här känner jag mig nu. Som om jag skulle vilja dra något över huvudet och gömma mig. Jag har antagligen blivit smittad av nån "tidigmorgonbacill", för jag vaknar vid 6-tiden varje morgon. Något som är ännu tokigare är att jag stiger upp ur sängen då. Var är mitt sunda förnuft?

Förra helgen var en "jobbehelg" för Katarina, så jag passade Zoé från tidig morgon tills hon skulle sova för natten. Normalt så börjar inte min morgon vid den tiden som Zoé tyckte det var dags att gå upp. Men om man möts av ett gulligt leende, så vaknar man ganska snabbt. Hon tar tag och reser sig upp när hon kan hålla i sånt som står i vägen...bord, stolar och mormors ben t.ex. Det dröjer säkert inte länge tills hon går alldeles själv. Kryper gör hon i raketfart. Det gäller att vara på alerten hela tiden. Hon älskar alla tekniska prylar. Fjärrkontrollerna till TV:n är väldigt populära. Jag hittade en gammal avlagd mobil som hon fick leka med. Den gick att använda till mycket. Man kunde sätta den till örat och säga: "allå" eller rikta den mot TV:n och hoppas på att det ändrades till en ny kanal.

Hon har en poäng där. Med många mobiler kan man surfa, skicka sms, spela spel och en massa annat. Min kan jag bara ringa med, och det är jag fullt nöjd med. Allt kan snart fixas via mobilen. Det är ganska vanligt att koppla på och av sitt huslarm via mobilen bl.a. Då är det egentligen inte så konstigt att Zoé försökte ändra TV-kanal med mobilen. Tänk så praktiskt när man kan göra det. När man närmar sig hemmet kan man då först avaktivera larmet, sätta på TV:n och få fram rätt kanal och kanske sätta igång kaffekokaren, så allt är klart innan man öppnar ytterdörren. Tänk så många dyrbara sekunder man sparar på att inte vänta med att göra detta tills man parkerat bilen och kommit in. Tid är pengar.