Post i olika former

Jag såg på en fotoutmaning att ett av deras teman var Filmtitel. Den här bilden tycker jag gör bra reklam för filmen You´ve got mail med Meg Ryan och Tom Hanks.

Tänk så mycket post och mail man får som är helt onödigt. Det är gratistidningar och reklam om än det ena än det andra. När jag var barn var det oftast dörrförsäljare som kom och ringde på. De sålde dammsugare, böcker och tavlor i regel. Jag minns särskilt en bokförsäljare som ville sälja ungdomsböcker där det var insprängt lite engelska ord här och där. Det skulle vara så bra för de elever som precis börjat läsa engelska påstod han. Min far sa att han kunde komma tillbaka senare i veckan, för han ville först höra vad min lärare tyckte. Läraren dömde ut böckerna totalt, och det visste nog den här försäljaren om sen tidigare, för han dök aldrig upp mer. 

Visserligen var det inte jag som tog hand om posten när jag var barn, men jag har inget minne av att det var en sån massa reklam. Mycket av det som kommer hit bär jag direkt från postlådan till tidningsfacket i soptunnan. Vilket slöseri! Jag skulle ju kunna sätta upp en dekal med texten Ingen reklam, men en del av reklamen är inlagd i dagstidningen, så det gör inte mycket nytta. Det drösslar in ännu mer reklam på datorn, men där är det enkelt att bara klicka på deleteknappen så hoppar det själv direkt till papperskorgen. 

Det är sällan man får ett vanligt brev numera. Jag kan inte påstå att jag själv är så flitig med att skicka brev. Det blir mest mail på datorn. Billigt och snabbt. De enda brev jag får är i regel räkningar eller påminnelser om en läkartid, tandläkartid eller bilbesiktning. Häromdagen fick jag däremot kul post. Det var ett litet brunt paket. Jag visste med en gång att en räkning kunde det i varje fall inte vara. När jag såg avsändaren visste jag direkt vad det var. För ett tag sen var jag med i en bokutlottning hos Raija och jag hade en sån tur att jag vann. Jag har börjat på att läsa den och den verkar bra så här långt. Tack Raija för boken!