Plåtburkar

Burkar i alla storlekar och former är perfekta att samla mindre saker i. När jag städade mina syrum passade jag även på att sortera småprylar i olika plåtburkar. Några har hängt med från när jag var barn och en del har jag köpt på loppis. De nya burkar jag köper får gärna ha ett gammaldags motiv.

I den största burken samlar jag vita skoband som jag behöver när jag syr babyskor. De två andra innehåller öljetter i olika storlekar och färger.

De här "rokokoburkarna" gömmer träpärlor och osorterade knappar.

Jag tycker om Rosina Wachtmeisters målningar och kunde inte låta bli att köpa den här kattasken när jag såg den på en loppis. 

Jag var tonåring i slutet på 50-talet och början på 60-talet så burken med James Dean väcker många kul minnen till livs. Väskan har innehållit godis, men nu har jag fyllt den med skärpspännen.

En gång fick jag en flaska champagne i en mycket tjusig förpackning. Champagnen är slut, men lådan finns kvar. Den lilla dockburken rymmer strassnitar.

Jag gillar den annorlunda formen på dessa två och att motiven påminner om gammeldags bokmärken.

Två av burkarna har samma motiv men olika storlek. Den art deco-inspirerade saknar lock, men kommer ändå till användning som förvaring för rundstickor.

Den här asken är så långt från plåt man kan komma, men jag måste ta med den ändå. Det är en pappförpackning som har innehållit nylonstrumpor. Tänk att få köpa ett par nylonstrumpor liggande i en sån här tjusig ask. Då måste de kännas verkligt värdefulla. Nylonstrumpor var ett dyrt kapitel förr, och inte som nu när det är bara slit-och-släng. När vi flyttade till Åstorp för drygt 50 år sen fanns en manufakturaffär, som det så fint hette, i samhället. Damen som ägde affären tog emot nylonstrumpor för "uppmaskning". Eftersom strumporna var så dyra, så var det vanligt att lämna in dem för lagning. Jag minns att min mor ibland gick dit med strumpor när det "hade gått en maska". Lagningen var så skickligt gjord så strumporna såg ut som nya efteråt.