Kaffetåren den bästa är

På ett café är det oundvikligt med kaffekannor, även om det numera är så populärt att bara gå in och beställa en kopp cappuccino, caffe latte eller espresso och allt vad det heter.

Den första kannan har tillhört min mor. Hon hade både mat och kaffeservis i samma mönster. Det är Rörstrands modell Riviera som tillverkades mellan 1939 och 1952. Den mellersta kannan har varit min farmors. I botten finns en stämpel som visar att den kommer från Lidköpings porslinsfabrik och när jag  kollar in stämpeln på nätet så kan jag se att den är gjord mellan åren 1932-1943. Var kaffeservisen tagit vägen har jag ingen aning om. Den sista kannan kommer från min svärmors föräldrahem. Ingen av dem vågar jag använda utan de står som prydnad i mitt vitrinskåp.





När jag var barn fick jag ibland moccakoppar i present. Jag drack inte kaffe, men man kände sig ändå lite som en fin dam, när man satt och smuttade på saft ur dem.

Miniatyrer av alla slag har jag alltid gillat. De här kopparna är endast mellan 3 och 4 cm höga. Koppen med drottning Elizabeth på köpte jag när jag var i London och hon firade 50 år på tronen.

Min dockservis finns fortfarande  kvar. Den är väl använd och det syns. Jag har limmat den otaliga gånger. Trots det vill jag ha den kvar för den är ett kärt minne.

Dockskåpsserviser har jag ett antal av och de får också stå i mitt vitrinskåp. Jag tycker speciellt om dem som står samlade på en liten bricka.

När jag är ute och reser brukar jag se om jag hittar lite annorlunda serviser. Det måste var något speciellt så att jag verkligen fastnar för dem. De små bägarna på fot har jag plockat från vinflaskor. Egentligen är det helt onödiga prylar att spara på, men ibland måste man få behålla sådana saker också. De lockar fram många roliga minnen och det gör att jag mår bra.