Jag har varit på turné

Alla stora världsstjärnor brukar åka på turné. Antingen julturné, sommarturné, avskedsturné eller återföreningsturné. Naturligtvis måste jag med ge mig ut på turné .........en barnbarnsturné. Jag startade lite mjukt i Kvidinge och for sen vidare till Luxemburg. Efter ett lyckat gästspel där, så drog jag vidare till Dallas för en längre sejour på två veckor. Sen tillbaka till Luxemburg igen och hem. Jag hoppas verkligen det inte dröjer länge innan jag kan ge mig ut på en liknande turné. Ifall jag själv ska recensera den så var den en stor succé.

Jag brukar träffa Rasmus flera gånger i veckan, eller också så ringer han mig, så det kändes lite konstigt att veta att det skulle bli ett uppehåll på över två veckor. Det är en stor förmån att ha ett barnbarn så nära.

  Vi åkte till Luxemburg på fredagen och stannade hos Zoé några dagar. Den lilla damen är en riktig liten busunge, och pinnar på som bara den i sin gåstol. Katarina skjutsade oss till Frankfurt och därifrån flög vi direkt till Dallas........en tur på ca elva timmar. Det kändes inte så länge, för jag hade en bok med mig som jag nästan hann att läsa ut. Dessutom flög vi under dagtid och det är betydligt enklare. Att sova på flygplan är inget jag klarar av.

 Det enda jag egentligen tycker är lite jobbigt med en sån här resa är när man landat i USA och ska gå genom immigrationskontrollen. Mer bistra och otrevliga människor än i de kontrollerna finns inte att uppbringa någon annanstans i världen. Jag har visserligen bara testat på fyra olika platser i USA, men det har varit precis likadant på alla ställena. De kan inte stava till ordet vänlig......långt mindre uttala det ....på svenska. Men jag är övertygad om att de inte ens har en susning om vad nice betyder. Före oss i kön var en dam som bara pratade spanska. Likväl så envisades mannen vid disken med att prata engelska och när hon inte förstod så började han skrika åt henne och himla med ögonen. Trodde han kanske att det han sa (eller skrek) då blev översatt till spanska? Kunde det vara så svårt att ropa på någon som var kunnig i det språket?

Alla våra papper var i ordning och vårt visum hade vi fått godkänt på nätet så det var bara för oss att spatsera ut i ankomsthallen till Daniel.

Vilken guldklimp! Det var en underbar känsla när jag fick hålla honom första gången. Jag har varit med om så mycket kul och tagit så många foton de här veckorna och när jag har hämtat mig från jetlagen något blir det säkert några inlägg från turnén. Det har varit en välbehövlig semester, för nu känner jag mig precis som vanligt igen.