Ljuva 50-tal

I dagens tidning var ett reportage om Underbara Clara och hennes blogg. För mig som var i de yngre tonåren i slutet på 50-talet var detta mycket kul att läsa. Jag kände igen mycket av det som skrevs både i tidningen och i Claras blogg ( en mycket kul och intressant blogg).

Jag undrar om det egentligen var på 50-talet som vi blev så intresserade av att ta till oss allt amerikanskt. På den tiden skrev man brev på brevpapper och lämnade på Posten, som då hade kontor i minsta lilla samhälle. Ett brevpapper jag köpte hade en bild på en tonårstjej i tunika och byxor. Tunikor var inget som var modernt alls. Det var endast de som var gravida som hade nåt oformligt på sig. Men jag hade sett en bild från USA att tonåringar gick klädda så, och jag köpte tyg och sydde mig en tunika. Kommentarerna blev klart därefter. Som tur är så har jag inte brytt mig särskilt mycket om den sortens kritik. Gillar jag nånting så är det ok för mig, jag kan inte vara alla människor till lags.

Gunilla Pontén var nog den första tonårsmodellen som blev känd. Det hade inte funnits nåt direkt tonårsmode tidigare, utan antingen var man barn eller vuxen. Så trist! Det tog lite tid innan det här modet accepterades, och främst bland de vuxna då så klart. Allt var naturligtvis inte varken snyggt, bekvämt eller praktiskt att ha på sig men som tonåring tyckte jag det var ganska skoj att provocera. Jag har bara en klänning kvar från den tiden, och den har min dotter som prydnad på sin provdocka.

Jag minns inte riktigt när neonmodet blev modernt, men jag minns att jag hade neonfärgade strumpor i grönt och orange som lyste lång väg. Kanske var det då som orange kom att bli min älsklingsfärg. Allting löstes så enkelt när man var yngre. När mina skosnören slets upp, flätade jag nya av illgrönt garn och satte dit i stället. Det är väl tveksamt ifall jag hade gjort samma idag. Men då kommer Rasmus som en räddande ängel. Han har en hel del fotbollsskor och skobanden till dem är numera så färggranna, antingen regnbågsfärgade eller i neonfärger. När han tagit av banden på ett par urvuxna skor gav han mig dem och sa: -"De här får du mormor, för du gillar ju orange." Jag ska se vilka skor de passar till. De behöver bara kortas av en aning.

Nu är det 26 dagar kvar.