Inför dopet

När jag letade efter mönster på nätet, hittade jag av en slump mönstret till filtarna som kronprinsparet av Danmark hade när de tog hem sina tvillingar. Det var ett flera hundra år gammalt stickmönster från Shetlandsöarna, som stickades i ett tunt ullgarn. Jag tyckte filtarna var jättesöta och bestämde mig genast för att sticka en till Zoés dop. Mönstret var inte speciellt invecklat.......men jag tyckte jag höll på att sticka och sticka och sticka.......och ändå hade jag massor kvar.

När filten äntligen var klar, var allt sånt glömt, och jag har redan köpt garn och ska sticka en likadan till Dallasbebisen. 

I USA har de många kul traditoner som jag tycker vi kunde importera. Bl.a. näsduksmössan. Av en tunn näsduk med spets i kanten, kan man vika en babymössa som bärs på dopet. Efter det plockar man bort de små stygn som behövts för att hålla ihop det hela och den läggs undan tills det är dags för konfirmation, och sen passar den bra som "något gammalt" på bröllopsdagen.  Sen är det ju bara att när nya bebisar kommer återigen vika den till en mössa. 

Utgångsmaterialet är en tunn näsduk. Det visade sig tyvärr vara väldigt svårt att hitta en sådan ute i affärerna. Till sist fann jag en på nätet, men då var det försent att beställa. Jag fick helt enkelt köpa tunt tyg och en bred spets och sätta mig framför symaskinen. 

Det blev dessutom betydligt billigare att själv sy den. Jag hade skrivit ut beskrivning från en amerikansk hobbysida hur man skulle vika den, men antingen fattar jag trögt eller så var den som skrev beskrivningen helt ute och reste. Det blev till att improvisera och kika på bilder hur mössan såg ut när den var klar. Jag tog en bit tyg och provvek. Tygbiten såg nästan plisserad ut innan jag fick kläm på hur jag skulle göra. Lite småstygn behövdes också för att det skulle likna en mössa. Nu är den i varje fall klar, och i eftermiddag ska jag åka och prova den på Zoé så den sitter perfekt på hennes lilla huvud på söndag.

Det fanns en väldigt söt dikt om den här näsduken på engelska, men det gick inte att översätta den rakt av. Det lät så konstigt. Så idag har jag lekt poet och skrivit en egen dikt som jag ska lämna över på dopet. Jag ska dessutom skriva en egen lättfattlig vikbeskrivning och lämna med för framtida behov. 

Mitt diktförsök blev så här:

Den magiska näsduken

På din dopdag du mig bär.

Vikt och sydd med några stygn här och där

en mössa jag är.

När festen är över

du mig inte längre behöver.

Jag göms i en låda hopvikt och platt.

En framtida skatt.

Snart ingen mig minns.

Tills du blivit vuxen och hör att jag finns.

Något gammalt hör till att bruden ska bära. 

Vad vore då bättre än att leta fram mig, min kära?

En helt vanlig näsduk åter jag är.

På din bröllopsdag du mig bär.