Brodera mera

Jag läste på StickFias blogg att det är Världsbroderidagen idag. Det har tyvärr inte blivit så mycket broderande för min del sista tiden. Det blir mest symaskinen och stickorna som används här. Men idag har jag faktiskt plockat fram mitt broderigarn igen. Zoé ska ju döpas på söndag och jag tänkte det var lika bra att brodera hennes namn och dopdatum på dopklänningens underkjol redan nu.

När Ulrika, min äldsta dotter skulle döpas, så sydde jag en dopklänning till henne i brodyr .

Den har jag använt till mina två andra barn också, och på bilden är det Katarina (Zoés mamma) som bärs fram till dopet av min mor. Även Rasmus har haft den här klänningen på sig och nu var det då dags för baby nr 5 var det tänkt. Eftersom alla släktingar finns i Sverige är det ju enklare att ha dopet här än i Luxemburg. Kruxet är då att det fick vänta tills de kunde åka hit på semester och nu är Zoé snart 6 mån. Alla mina barn och Rasmus var ca 2 mån när de döptes, så jag var lite orolig att klänningen skulle vara för liten. För att vara på den säkra sidan så sydde jag en ny klänning i en större storlek.

Idag kom den lilla damen hit för att prova, och till all lycka så passade klänningen perfekt. Nu kan hon döpas i samma klänning som hennes mamma blev döpt i. Jag hoppas att både dopklänningen och babykorgen kan gå i arv i många generationer framåt.

Sjusovardagen

I morse hände nåt otroligt ovanligt hos mig. Jag vaknade av klockradions irriterande ljud. Och jag måste erkänna att det var inget skönt sätt att vakna upp på. Men i Bondepraktikan står, att försover man sig den här dagen så blir man trött ett helt år. Det ville jag ju inte riskera. Inte med så mycket roligheter som jag har inplanerat ett helt år framåt.

Enligt legenden så var det på 200-talet sju kristna män som gömde sig i en grotta. De somnade där och sov i nästan 200 år, och när de vaknade trodde de att de bara sovit en enda dag. Därifrån kom uttrycket "sju sovare" som sen har fått en egen dag i almanackan..... Sjusovardagen.

Redan i bondesamhället ansågs det fult att lata sig, och jag antar då att det menades att det var fult att ligga och dra sig på morgonen också. Jag har viss förståelse för bönderna som hade djur att ta hand om, men annars har jag aldrig förstått vitsen med det. Varför anses man som en bättre människa om man går upp tidigt på morgonen? Det anses lite suspekt ifall man vill sova en bra bit in på förmiddagen. Jag tycker det är mycket sunt. Visst är det mysigt att vara uppe sent på kvällen eller natten, och sen få sova ut på morgonen. Tyvärr så innebär de flesta jobb att man ska se pigg och alert ut långt innan hjärnan har fattat att man inte är kvar i sängen.

Alla är ense om att det finns både morgon och kvällsmänniskor och jag tillhör definitivt den senare gruppen. Numera är jag så lyckligt lottad att jag lägger mig när jag känner för det och stiger upp när jag känner för det. Det kallas att vara Lyxlirare eller Pensionär. Att jag ställde klockradion så den skulle väsnas i morse berodde enbart på att jag fick en tid hos frissan idag...jättetidigt. Men det tar jag igen i morgon bitti.

I morgon smäller det.

I morgon är nog en dag som många har längtat till....även jag. Nu menar jag inte invigningen av OS. Även om det är mer troligt att jag tittar på den än någon av tävlingarna. Nej, jag menar nåt mycket viktigare. Zoe´ står eller sitter redan i startgropen. I morgon beger hon sig nämligen iväg på sin resa till Sverige.  I fyra veckor ska hon förgylla tillvaron för oss. Så det där OS:et ligger inte särskilt högt på min intresselista.

Och priset

för bästa skådespelarprestation alla kategorier går till:

 Kalle Koltrast

för hans verklighetstrogna tolkning av 

Den döende svanen

Grattis Katarina

Idag fyller mitt mellanbarn år. Här på bilden är Katarina 6 månader. Klänningen hon har på sig har min mor stickat. Den finns fortfarande kvar och det ska bli kul att se om den så småningom kommer att passa Zoé. Katarina med familj har bott i Luxemburg i många år nu, och eftersom vi ofta pratas vid via Skype och MSN, så känns det inte så avlägset.

Katarina har alltid varit intresserad av språk, och det får hon ju användning för där hon bor nu. Engelska är alltid gångbart, men annars är huvudspråket franska. Hon har även lärt sig luxemburgska, som påminner ganska mycket om tyska. Redan som liten praktiserade hon att prata "utrikiska". I varje fall lät det så i våra öron. Barn har en enorm fantasi och det gäller att ta vara på den. Jag hjälpte dem att skära ut en kvadrat ur en kartong, och helt plötsligt hade de en TV. Katarina var hallåa och tog på sig ett par solglasögon utan glas (man blir ju en annan person om man har glasögonbågar på näsan). Hon hade ett manuskript framför sig som hon läste från (troligtvis en Bamsetidning) och började alltid med att säga: Åbejkokäll. Ingen av oss förstod vad hon menade tills vi en kväll alla satt och tittade på Aktuellt. Uppläsaren sa: Våra rubriker i kväll, och Katarina sken upp och härmade: Åbejkokäll. Där hade vi översättningen.

Om två veckor kommer Katarina med familj upp till Sverige. Då ska Zoé döpas och jag ser fram emot att få träffa dem alla många gånger under deras vistelse här.
 

Pisseveckan

Jag läste att det är ett annat namn på Fruntimmersveckan. Så långt tillbaka jag kan minnas så har jag alltid hört att det skulle regna under hela den veckan. Det har tack och lov inte stämt alla år. 1955 och 1959 var det visst helt regnfritt. 1955 minns jag som en extremt varm sommar. Jag bröt nämligen armen det året och det var näst intill olidligt att gå med den gipsad hela sommaren. Egentligen är det fel att kalla det för vecka. Det är bara 6 kvinnor som har namnsdag, så det är en sexdagarsvecka i så fall.

I år stämmer förväntningarna på den här veckan mycket bra...nästan för bra. Man skulle nästan kunna prata om Pissemånad i stället. Nu är det inte bara av ondo med regn. Jag har haft sån tur att så fort jag planterat nåt i trädgården, så har det regnat direkt efteråt. Det är ju inte helt fel. Det bästa hade klart varit om solen sken på dagarna och regnet skvalade på natten, men man får ändå försöka göra det bästa av situationen.

Det finns ju möjlighet att fira olika saker.  Vi firar t.ex att jag har namnsdag den 20:e. Margareta är nämligen ett av mina förnamn. Den 21:e är det Katarinas födelsedag och den 22:e har Ulrika namnsdag. Magdalena är hennes andra namn.

För att helgardera mig inför den här veckan nästa sommar, så har jag bestämt mig för att skaffa ett orange paraply med texten MERDE IL PLEUT (Jäklar det regnar). Det kommer definitivt att få mig på bra humör om det så regnar småspik.

Sabbatsår

Det är ganska vanligt att ungdomar efter studenten tar ett sabbatsår. Många passar på att åka runt i världen och jag tycker det verkar så spännande. Tänk att få komma till olika platser och lära känna nya människor och deras seder. När jag var ung var detta inget man hörde talas om alls. Möjligtvis att någon tågluffade, men det var i regel under sommarlovet.

Det är inte bara ungdomar som tar ett sabbatsår, även ungduvor testar det ibland. De duvor som föds på våren är med och tävlar på sensommaren. En av dessa duvungar skickades iväg till Vordingborg i Danmark den 13:e augusti i fjor. Det är en sträcka på 14 mil flygvägen och den bör de klara av på ca 2 timmar. Men den här duvan hade tydligen andra planer, för den dök aldrig upp....förrän idag...11 månader senare. Man skulle nästan kunna tro att den spatserat hem hela vägen. Nu är det nog så att den hamnat någonstans där den har kunnat var inomhus i vinter och fått mat och vatten. I annat fall hade den aldrig överlevt.

Det skulle var kul att veta var duvan hållit hus och vad den varit med om för äventyr. Jag tycker det är helt fantastiskt att den lyckades hitta hem igen efter så lång tid. Det är den första utav Görans duvor som tagit ett sabbatsår, och jag tror inte han är så intresserad av att någon av de andra gör likadant.

Är det kallt i vattnet?

Jag är en riktig badkruka och hoppar inte gärna i vattnet om det är kallt. Först känner jag efter med tårna om det är behaglig temperatur, innan jag doppar mig. "Vår" koltrast är tydligen likadan. Han doppade visserligen inte tårna utan stjärten.

Temperaturen var tydligen acceptabel, för han hoppade i.

Han doppade sig rejält flera gånger, och skvätte vattnet över sig.

Nej, nu får det vara slutbadat för idag.

Då återstår bara att sätta sig nånstans och bli torr.

Panikstäda

Vilket uttryck! Det har jag aldrig hört talas om tidigare. Det betyder visst att 30 min innan gästerna anländer ska man börja tokstäda. Varför? Jag kan förstå att det blir lite panikartat om gästerna dyker upp helt oväntat. Men då får de ju acceptera hur det ser ut, och det gör de givetvis också. Syftet med deras besök är så klart att umgås och prata en stund och inte att kolla städningen. Ifall man själv har bjudit in gäster så har man ju bestämt en dag och tid i förväg. Nog städar man då också i god tid, planerar dukning och vad man ska bjuda på för slags mat. Ingen börjar väl att duka eller laga mat en halvtimme innan gästerna kommer? Då tycker jag det hade varit smartare att bjuda ut sina vänner på restaurang.

Gammal nyhet

Man kan tydligen få forskningsanslag till vad som helst. Det sista jag läste nu var om en honungsbiundersökning. Där kom man fram till att de arbetsbin som stannade kvar i kupan och passade "småttingarna" åldrades väldigt långsamt. När man ändrade på det och lät dessa arbetsbin byta plats med de som "jobbade" utanför hemmet  med att skaffa mat, så åldrades de väldigt snabbt efter bara några veckor. Efter ett nytt byte, då de kom tillbaka till kupan igen för att passa "barnbarnen", så blev de åter som vanligt och deras minne och inlärningsförmåga förbättrades. Visst blir man ung på nytt när man umgås med sina barnbarn. De har så många kul ideér och frågar aldrig om man är trött så man inte orkar följa med. De bara förutsätter att man klarar av det. Hjärnan behöver utsättas för lite tokigheter ibland för att må bra. Detta har jag och alla mor-och farföräldrar vetat länge. Var är våra doktorshattar?

Trädgårdsdags

Så fort det är någorlunda bra väder gäller det att jobba på i trädgården. Idag har vi lappat och lagat eller vad man ska kalla det för. Det är både för och nackdelar med att ha en uppväxt, eller förväxt, trädgård. På ena gaveln hade växterna brett ut sig så de höll på att kväva varandra. Vi drog upp allt utom två jättehöga thuja som stod i ytterkanterna. Tyvärr hade de blivit väldigt bruna på sidorna p.g.a. att grannväxten snirklat sig in i dem. Idag satte vi ner ett rutigt, rostigt armeringsjärn från husväggen och rakt ut i rabatten. Där planterade vi sen klätterhortensia framför, som vi hoppas ska klättra in i rutorna och längs thujan och sen fortsätta uppför väggen. Den här klätterväxten är väldigt tacksam, för den behöver ingen spaljé. Den har egna "klätterfötter".

En bit därifrån upptäckte jag en helt ny perennrabatt. Visserligen kan jag ibland vara mer än lovligt virrig, men jag har inte planterat den vad jag vet. Den var översållad med vita blommor och påminde lite om brudslöja. Jag kände igen den växten med de långa flikiga bladen. Den har jag grävt upp tidigare och planterat i en kruka.

Jag läste nämligen i en bok att man kan göra bonsai av i stort sett vad som helst. Jag planterade maskrosen med roten en bra bit ovanför jorden, och det verkar som den trivs för den slår ut blad för jämnan. Den ska planteras om en gång om året och då ska man sätta roten högre för varje gång. Har jag tur kommer jag med tiden att få en liten minimaskrospalm. Håller den sig fram till jul ska jag dekorera den med glitter.

Det är mycket som ska firas idag

Sylvester Stallone fyller 66 år. I San Fermin i Spanien startar en festival med ett fyrverkeri kl.12. Festivalen hålls till minne av ett kristet helgon som levde på 300-talet. En av höjdpunkterna på den här festen är tjurrusningen i Pamplona.

Fullt så våldsamt firar inte vi här hemma. Det är vår bröllopsdag och vi har varit gifta i 44 år. Enligt en lista jag var inne och kollade på så ska det visst kallas för Nickelbröllop.

Sommarens höjdpunkter

Det är när jag får ta hand om barnbarnen alldeles själv utan några föräldrar som blandar sig i. Rasmus föräldrar jobbar nu tre veckor framåt innan de börjar på nästa semesterperiod. Det betyder att Rasmus och jag har 15 dagar på oss att själv bestämma vad vi ska göra.

En dag åkte vi till Väla, för när vi tävlade med Beyblade  (en slags runda plastmojänger som snurrar i en bana) så saboterade jag en av dem. Som vid alla olyckshändelser, så får man ju själv stå för självrisken. På Väla finns en stor leksaksaffär och det var dit vi begav oss. Vi hade en enorm tur, för just då var det REA på just de saker som Rasmus var intresserad av. "Självrisken" räckte till mer än vi räknat med.

Då vi kom in i affären såg vi en man som småsprang fram och tillbaka bakom hyllorna. Det såg så komiskt ut, så vi var tvungna att gå dit och se vad han höll på med. På golvet låg en pianomatta och när man trampade på tangenterna så spelade den. När den blev ledig ville Rasmus så klart testa den.

När vi ändå var där så tänkte jag att jag kunde titta på lite kläder...till mig själv. Jag förstod på Rasmus att det var inte så populärt, men han protesterade inte. När vi var klara så köpte vi en glass. Det är mycket påfrestande för en snart 9-årig kille att gå och titta på damkläder, så en paus var helt nödvändig.

Vi hittade ett perfekt ställe där han kunde vila benen medan han åt sin glass. Dessutom stod där uppställt en TV så han kunde titta på fotboll samtidigt. Ett bra avslut på shoppingturen.

Jag ber om ursäkt till alla

som jag har stört idag. Vi har plattor runt källarnedgången på baksidan, och innan rabatten tar vid, så är där kantsten. Göran har även lagt plattor tvärs över rabatten för att vi ska kunna komma till gräsmattan. Det är så lätt att snubbla på den där kantstenen, så nu ska en del av den bort och vi ska bredda gången lite. Idag bestämde jag mig för att börja lyfta upp de två rader plattor som ligger där. Det är ju i stort sett vad jag kan hjälpa till med när det gäller detta projektet. Resten får Göran ta hand om. När jag lyfte på den första plattan såg jag att det var fullt med vita små och stora "prickar" på marken. Sen exploderade det....av myror.

Under varje platta låg massvis av myrägg. Myrorna sprang som tokiga fram och tillbaka och bar på äggen. Jag såg fullt med små hål i jorden och de föste äggen dit och sen försvann de ner i underjorden. Vilken aktivitet! Tänk vilken samarbetsförmåga de här små gynnarna har. Det tog knappt en halvtimme så syntes det inte ett spår efter varken myror eller ägg. Jag tröstar mig med att de säkert räddade alla ägg, och jag vet ju att de kan gräva gångar djupt ner i marken.

Filmsnutten är lite hoppig och det beror på två saker. Dels på att det är första gången jag filmade med den här kameran och dels för att myrorna attackerade mig. De kröp längs byxbenet på mig, så jag hade fullt sjå med att sparka i luften samtidigt som jag filmade. Jag vågade inte stå still för länge.