Som vanligt

Nu är allt som vanligt igen. Rasmus är hemkommen från sin semester och jag dyker upp som gubben eller gumman ur lådan här på bloggen. Ibland är hjärnkontoret tomt, och då är det lika bra att stänga ner för påfyllning. Rasmus har varit iväg en vecka med sina föräldrar. De hyrde en stuga i Småland och kom hem nu i helgen. Han har visserligen ringt mig varje kväll och berättat vad han gjort, men det är inte riktigt detsamma. Jag behöver lite inspiration på nära håll. Han har alltid så mycket att berätta och så många kul ideér. Då får hjärnan jobba för högtryck, för att sortera allt. Jag tror det är mycket nyttigt, för jag är rädd för att den kan skrumpna ihop och mögla annars om den används för lite.

Det är ganska länge sedan jag började på min Luxemburgpromenad, men nu i helgen har jag kollat upp hur långt jag har kommit. Jag har ca 35 mil kvar. Med andra ord så har jag inte varit så flitig som jag borde. Men nu gäller det att ta det långa benet före. Den 20 oktober ska jag nämligen gå på bröllop i Luxemburg. Det är storhertigens son som ska gifta sig, och det vill jag inte missa. Jag brukar klaga på att det är så svårt att hinna rita av de tjusiga klänningarna när de svassar förbi på TV, så Ina föreslog att jag kom ner och skissade i verkligheten i stället. Såna bra idéer nappar jag alltid på. Dessutom får jag ju träffa Zoé. Bröllopet är bara en bonus. Skulle det visa sig att det blir snålt med tiden så finns ju alltid SAS där som en räddande ängel.