Igår gick jag för långt

Det finns inte en muskel i hela min kropp som inte protesterade i morse när jag skulle stiga upp. Vi testade att gå en annan väg i skogen igår, för det blir lite trist att se samma träd och samma stenar dag ut och dag in. Naturligtvis finns ju den möjligheten att gå en bestämd tid och sen göra helt om marsch och promenera hem igen. Då har man ju lite koll på vad man pysslar med. Men ibland har man lite för höga tankar om sin egen förmåga....och kondition. Eftersom solen sken blev humöret på topp, så vi stegade iväg på en slinga som vi inte gått de senaste 20 åren. Jag kom ihåg att den var ganska lång.....det var ungefär vad jag mindes av den. När man väl gett sig in på den här promenaden så finns ingen återvändo. Det var bara att knata på. Och det gjorde vi. I en och en halv timme...backe upp och backe ner. Vilken lycka när vi började skymta hus igen och inte bara träd!

Idag får det bli en väldigt kort runda.