Lucia

Igår var nog första gången på över 40 år som jag inte träffade på en "levande" Lucia. Det fick bli TV-versionen i stället. Även sedan mina egna barn tyckte att de blivit för stora för att "lussa", så har jag alltid haft möjlighet att få se luciatåget på jobb. Visserligen var jag som pensionär inbjuden att komma på lussefirande på skolan, men "Passionstiden" är oerhört stressig så jag var tvungen att välja bort det.

Idag läste jag en ganska lång artikel om en ung tjej som har en pysselblogg och nu även ett radioprogram om pyssel. Så mycket diskuterande det har blivit om detta. Tänk så hemskt om en del kvinnor ville gå tillbaka till hemmafrutillvaron!!!! Den risken är väl ändå minimal! Hur i all världen ska någon familj ha råd med bara en vuxen som förvärvsarbetar? Att många säkerligen skulle vilja antingen jobba mindre eller sluta helt är en annan sak. Men det är inte riktigt rumsrent att säga att man inte vill jobba utanför hemmet. För jobba, det gör man, även om man är kvar hemma. Gamla tiders hemmafruar var faktiskt inga latmaskar. Jag minns hur mycket min egen mor gjorde med allt från syltning, saftning, bakning, städning, sömnad och jag vet inte allt. De skulle vara tusenkonstnärer. Kan det vara alla fjantiga hemmafruprogram på TV som får folk att slå bakut så fort de hör ordet hemmafru? Men de här personerna är väl knappast jämförbara med gamla tiders hemmafruar? Det jag har sett av programmen så springer de bara på gym, hänger tofsar överallt, fixar fester, tatuerar sig m.m.

Det är väldigt konstigt att nästan allt hemarbete nedvärderas, som om det inte var ett riktigt jobb. Om det görs av den som bor i huset dvs. för om en annan person kommer dit och gör samma sak, då jobbar den personen. Textil hobby som sömnad, stickning och virkning har ofta ansetts som förspilld kvinnokraft. Vad ska man då kalla det för när Kaffe Fassett sitter och stickar? Det måste bli något tjusigt sticktekniskt antagligen. Då tycker jag det är mer förspilld både kvinno och manskraft att sitta och glo på fotboll.