I morse när jag vaknade så snöade det. Inte så att det vräkte ner, men tillräckligt för att mitt humör skulle sjunka några grader. Jag HATAR snö. I varje fall "Skånesnön". Den är bara vit och liknar gammaldags snö så länge den är uppe i luften. Så fort den nått marken förvandlas den till en blöt, skitig gegga. Sverige tycks ju annars ha patent på ordet "lagom", men det gäller tydligen inte när det är tal om vädret. Då är det aldrig eller sällan lagom. Det ser så mysigt ut när man tittar på vinterbilder med snö på taken och rosenkindade barn som åker skidor och pulka. Hur ofta händer det här i Skåne? Antingen är det blötsnö eller så vräker det ner massor så man kommer inte fram någonstans. Tredje alternativet är inte mycket bättre: ingen snö alls. Hur ska man då veta att det är vinter?
Det är inte lätt att vara alla till lags. Men ibland känner jag mig så där elakt irriterad, och då är det skönt att få spy galla över något som inte kan försvara sig. Det känns redan bättre. Nu är jag mitt gamla vanliga milda och snälla JAG igen........tills jag hittar något annat att gnälla på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar