Att göra en tavla

I går kväll hände något sensationellt. Jag såg en hel fotbollsmatch på TV. Nåja, inte riktigt hela matchen, men nästan en hel halvlek. Det har aldrig hänt tidigare och kommer säkert aldrig att hända igen. Tidigare i veckan hörde jag att en sportreporter sa att nu var det äntligen dags för matchen. Vilken match??? Jag var helt oförstående. Min man kunde dock informera mig om att det var matchen mellan Holland och Sverige. Jaha. Så intressant!!!!!!!!! Fotboll sparkar undan alla andra program från TV så jag var väl lite småirriterad igår. I ren protest bestämde jag mig för att heja på Holland, mest för att de har den goda smaken att klä sig i min älsklingsfärg....ORANGE.  Första halvleken satt jag emellertid framför datorn, så det blev inte förrän efter pausen som jag började titta. Maken lämnade TV-soffan en bit in i andra halvlek, men faktum är att jag var så fascinerad av de här orangeklädda killarna som lurade svenskarna stup i kvarten. Det var riktig underhållning. Man får nog säga att svenskarna gjorde en rejäl tavla igår.

Jag kom att tänka på en annan slags tavlor. Min morfar var en mycket skicklig tecknare. Jag har en blyertsteckning som han har gjort. Han var född 1879 och på den tiden var det sparsamhet som gällde i stor utsträckning. Det märker man tydligt, för han har gjort en teckning på baksidan av pappret också. Lite synd, för båda bilderna är jättefina och jag vet inte vilken jag ska rama in. Eventuellt får jag byta motiv i ramen då och då, så jag kan njuta av båda bilderna. Eftersom han var äldste sonen så fick han överta gården efter sina föräldrar, och någon uppmuntran att fortsätta med tecknandet gissar jag att det inte var tal om. Det är helt fantastiskt att åtminstone en teckning blev sparad.

Min mor var äldst av sju syskon och har ärvt morfars tecknartalanger. Hon målade hellre i olja, och jag har ett stort antal tavlor som hon har målat. Speciellt glad är jag över att ha den första tavlan hon målade i olja; ett stilleben med blå blommor i en vas. Jag har också gått på målarkurs och det var Kjell Jordahn som ledde den. Det är han som har gjort granitskulpturen i Minneslunden i Åstorp. Jag har alltid varit mest intresserad av att rita kläder och när jag hörde talas om en modeteckningskurs i Ängelholm, så anmälde jag mig till den. Läraren vi hade var en något excentrisk herre med en mycket originell klädstil. Han gick alltid omkring i kostym, skjorta, slips och............gummistövlar! Byxbenen stoppade han ner i stövlarna. Första gången man träffade honom spärrade man klart upp ögonen, men faktum är att han passade i den stilen. En del människor har den förmågan att klä sig så helt annorlunda som ingen tidigare tänkt på. Det ger andra en liten vink om vad man kan göra. Jag behöver väl knappast berätta att han var modedesigner.

Alla mina barn är också teckningsfrälsta. Det ligger väl i generna, antar jag. Det har förts vidare till barnbarnet också. Rasmus håller på för fullt att förbereda för sin utställning. Den ska innehålla både målade alster och statyer. Vernissage blir det någon gång före jul med speciellt inbjudna gäster.

Av alla tavlor jag gjort i mitt liv, så är jag mest stolt över de som jag kan hänga på väggen.