fredag 13 augusti 2010

Sniglar och andra läskiga djur


Efter nattens åskväder och regn kändes det riktigt skönt när man gick ut i morse. Frisk luft och lagom varmt. En perfekt dag för en skogspromenad. Jag fick dock vänta en stund innan mina skogsluffarkompisar kom. Under tiden hann jag läsa tidningen väldigt noga. Fastnade för artikeln om Vi får främmande. Jag har läst om det tidigare, men inte tänkt så mycket på det. Idag gick jag in på deras hemsida och tittade lite. Det verkar ju jättekul. Undrar om det är för sent att anmäla sig som medlem. Det måste jag ta reda på. Vilken bra idé att få träffa 11 nya människor på en gång. Sen är det ju inte fel med god mat därtill.

Vi plockade slutklämmen av skogshallonen idag. Det var långbyxor och långärmat som gällde för brännässlorna var lika höga som hallonbuskarna. När vi var klara gick vi in i skogen för att fika. Vi drog oss ner mot Bäverdammen .......och plötsligt hör jag ett glädjetjut. Rasmus har sprungit före oss och upptäckt att det nu rinner rejält med vatten i bäcken. Det går t.o.m. att skicka flaskpost genom cementrören. Vilken lycka!

Jag gick en bit från bäcken för att se om jag kunde hitta nåt att fotografera. Då kom plötsligt en stor trollslända flygande. Och den var STOR!!! Ungefär som ett mindre modellflygplan. Jag har inte bara fågelfobi. Jag avskyr ALLT som flaxar och flyger. Jag viftade med både armar och ben så till slut vände den om, men sen kom den farande igen och då tog jag fram kameran och tänkte: jag måste ha en bild som bevis på hur stor den är. Då vände den igen! Snopet! Men jag slapp åtminstone ha den efter mig mer. När jag hällt upp kaffet för att sitta och njuta lite i lugn och ro började nästa orosmoment. Grodor, spindlar, maskar och skogssniglar i massor. De behövs alldeles säkert och de gör nog stor nytta, men......................

måste alla äckliga djur hålla stormöte precis där jag ska fika????

1 kommentar:

  1. Hej Gunnel !
    Masken som Rasmus håller i, i den storleken fick mi käre Pappa mig att svälja så skulle jag få fem kronor det var mycket på femtiotalet. Jag gjorde det, men fick ingen femma då för han trodde inte jag var så tokig att jag gick på det.Mina systrar såg på och sa till Pappa Du lovade ju att Mi skulle få en femkrona om hon svalde daggmasken. De tjatade och Pappa fick då ge oss varsin femkrona. Glatt minne.

    Rasmis behövde nog aldrig svälja den, kanske han fiskade och fick napp.
    Kram

    SvaraRadera