Ut i det blå

I dag körde Gun och jag ut för att leta efter ett intressant ställe, som vi kunde ha som mål för nästa Bilorientering. Vi har nämligen bestämt oss för att organisera det hela till nästa gång det är dags. Vi hittade ett ställe som vi båda två blev förtjusta i, så nu är slutmålet bestämt. Nu återstår bara att göra upp rutten dit och hitta på lite halvsvåra frågor. Det ska vi göra en dag längre fram. Orienteringen är ju inte förrän i slutet av augusti.

När man åker runt och letar efter olika ställen, så hittar man alltid nya platser som man blir nyfiken på. Att besöka nya platser är intressant, och speciellt om man får höra lite bakgrundshistoria med. När jag reser någonstans, vill jag gärna läsa lite innan om just den platsen. Då vet man precis vad man ska leta efter när man kommer dit. När Katarina och jag var i London bodde vi väldigt nära en tunnelbanestation. Trots det så utnyttjade vi den inte så ofta, det blev mest på kvällarna när vi varit på musical eller liknande. Det var apostlahästarna som gällde nästan hela tiden. En dag gav vi oss iväg från hotellet kl 8 på morgonen och återvände 12 timmar senare. Ingen tunnelbanetur på hela dagen. Det kändes i fötterna, men oj, så mycket vi såg på vägen!

Det finns en jättestor bokhandel i London, enligt Guiness rekordbok ska det vara världens största. Dit var vi ju bara tvungna att gå. Den var VERKLIGEN stor. Eftersom vi båda två är riktiga bokslukare, så tillbringade vi många timmar där. Jag handlade som en galning. Det tyckte nog Katarina också, för när hon hittade mig bakom högen av böcker jag hade valt ut, sa hon: "Vet du egentligen vad pundet är värt?" Ibland kan jag behöva någon som tar mig i örat, men de böckerna fanns ju inte att få tag på i Sverige. Vi hade rejält med övervikt när vi åkte hem, men hamnade i kön hos en mycket snäll och förstående man, som bara släppte iväg oss utan kommentarer. Nu har jag skaffat mig en sån där liten digitalvåg som man kan ha med sig och väga bagaget på. Det kan bli väldigt dyra böcker annars.