Konsert

För några veckor sedan var jag i Hjärnarps kyrka och lyssnade på Tommy Nilsson. Akustiken i kyrkor är helt enastående, och det är underligt att det inte anordnas fler konserter i dessa lokaler. 

När alla var på plats kom Tommy släntrande nerför kyrkogången. Det är en lång herre. Han var klädd i svarta byxor och väst och till det en svart/vit randig kavaj. Skorna bröt av rejält. Det var gula moccaskor. Jag gillar när artister klär upp sig lite grann. Det är en artighet mot publiken.

Han hade med sig en mycket liten orkester som bestod av gitarr och keyboard, och en liten japan på trummor, fick vi veta. Han satt i en låda och hette Yamaha. De ackompanjerade Tommy suveränt. Han började konserten med att sjunga "Öppna dina dörr", som är min favorit. Mellan låtarna berättade han lite om sitt liv. Hans berättelse avbröts med melodier som passade in i det han pratade om. Han berättade att han snart firade 50 år som artist. Melodifestivalen har han medverkat i tre gånger och vunnit en gång, nämligen 1989 med låten "En dag". En av gångerna han deltog kom han sist, berättade han. 

Tommy har även varit idol i Frankrike när han var ung. Efter att ha varit med i olika grupper satsade han på en solokarriär och fick ett stort genombrott med låten "Allt som jag känner". Det var egntligen en duett som han sjöng ihop med Tone Norum och efter det fick han utmärkelsen Rockbjörnen som bästa manliga artist. 

Tommy har medverkat i programmet Så mycket bättre och även spelat musical. Han har många strängar på sin lyra. Han berättade lite om sina barn, sex stycken. Den äldsta, en flicka, tror jag var runt 40 år och den yngsta, också en flicka, var 3 år. Däremellan har han en flicka och tre pojkar. Han pratade väldigt kärleksfullt om sina barn och speciellt den yngsta, som enligt Tommy var den argaste lilla människa han kände. Man kunde nästan ana att hon lindade pappa ganska rejält runt lillfingret. Tiden gick väldigt fort och snart var det dags för avslutningssången, som blev "En dag". Det var en mycket bra konsert som gav mersmak.

Spökstad

När jag gick för att handla i förra veckan upptäckte jag att det skett  en bilolycka i Stadsparken. 

Kommunen brukar lägga ut höbalar och pumpor lite överallt inför Halloweenhelgen, och här hade en bil kört rakt in i balarna, så pumporna låg utspridda.

Det måste ha varit en rejäl smäll, för en av pumporna hade hoppat upp och låg nu på taket. Man kunde se en stor buckla i bilens tak, och hela framrutan var krossad.

Jag kunde inte se föraren, men jag såg i varje fall en passagerare och han/hon var mycket smal....ja, nästan bara skinn och ben...eller egentligen bara ben.

En jättespindel hade byggt ett nät mellan träden, och det såg lite läskigt ut.

Halloween är ingen helg jag uppmärksammar längre. Så länge Rasmus var liten tyckte han det var kul att göra en del pynt och då hjälpte jag gärna till. Vi hängde spöken i lamporna och la ut spindlar lite här och var. Varje år skar Rasmus ut ett ansikte på en pumpa som stod och lysta på min utetrappa. 

När det kom till maten, hade han en del idéer om det också. Vi stekte prinskorvar och satte fast mandelspån som naglar. 

Till efterrätt öste vi upp glass i små skålar och dekorerade med mandarinklyftor. Innan dess hade vi bakat spökmaränger som vi satte ner i glassen. Det är förstås en tradition, som jag gärna hade behållit.

Det är bra att vara uppmärksam

 Det anses bra om man håller ett öga på vad man dricker, så jag tog en slurk vin framför spegeln

Det såg bra ut.