torsdag 11 september 2025

Sport igen!

När jag träffade Rasmus igår sa han :"Jag såg att du hade skrivit om sport på bloggen. Det är ovanligt." Ja, sedan han och jag slutade träna fotboll, så har det blivit lite tunnsått med sportreferat. -"Du hade med en bild på en fotbollsspelare också," sa han. För en månad sedan skrev jag om att vara tvåhänt eller tvåfotad och då hittade jag den bilden på nätet. Det stod vad killen hette, men det glömde jag lika snabbt. Rasmus visste namnet och berättade det för mig nu, men det har jag lyckats glömma igen. -"Du kunde frågat mig när du skrev," sa Rasmus. 

Han kände till en hel del tvåfotade spelare och bl.a. en svensk spelare, nämligen Anders Limpar. Det är ett namn som t.o.m. jag har hört många gånger. 

Det finns även en kvinnlig tvåfotad fotbollsspelare som heter Anna Anvegård. Om jag i fortsättningen ska skriva fler sportinlägg kommer jag absolut anlita Rasmus som expertrådgivare.

Min dotter Katarina trodde när hon var liten att hon var tvåfotad. Lillbrorsan och hon spelade fotboll i lekrunmmet nere i källaren och Peter stod i mål. Katarina skulle lägga en straff och sa:" Jag är inte bra med högran, och jag är inte bra med vänstra. Jag är bäst med båda".  Sen tog hon sats och hoppade upp med båda fötterna och missade bollen. Hon ramlade rakt ner i betonggolvet och bröt armen. På sjukhuset gipsade de inte hennes arm utan hon fick lägga den över bröstet och sen virade de en elastisk binda runt kroppen på henne. Det tog ett antal veckor innan hon var helt ok, men jag har inget minne av att hon la fler straffar.

23 kommentarer:

  1. Oj, stackars Katarina. Bra att du nu har en egen expert att konsultera. Ha en bra torsdag, nu ska jag ta en kopp kaffe- det verkar hopplöst att somna om.

    SvaraRadera
  2. Ett härligt inlägg!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Nja, sporten får vara för mig. När Therese och Sofie spelade fotboll så brukade vi alltid kolla på. Nu kör Stefan alltid och kolla på Astrid och Melkers matcher, ibland åker jag med. Förra helgen hade Melker cup. Hade inte tänkt att åka med, men då jag fick höra att matchen var i Älmhult, så tänkte jag direkt på IKEA. Så det var inget svårt beslut att åka med. Alltid kul att gå på IKEA! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir betydligt mer spännande när man har någon man känner som är med och spelar.

      Radera
  4. Men snälla nån. Fick hon inget gips? Det måste ju ha varit jättebesvärligt att bara ha armen fastlindad runt kroppen. Tänker på hur ont det måste ha gjort när hon sov och skulle ändra läge... och man automatiskt glömmer att hålla armen stilla. / mammselen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fungerade bra utan gips. Min erfarenhet av gips är att det var alltid i vägen och ganska tungt och varmt.

      Radera
  5. Det var väl knappast att undra på att Katarina inte gjorde om det där försöket en gång till. Min svärson snubblade och föll och bröt överarmen för några veckor sedan och inte heller han blev gipsad, utan får klara sig med mitella.
    Ha en fin torsdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att om man bryter överarmen är det inte lika vanligt att gipsa längre, men jag vet inte orsaken.

      Radera
  6. Det var en tilltagen tös. Konstigt att hon inte fick gips. Hur som helst är det besvärligt, men övergående, med bruten arm. Man blir mera försiktig efteråt.. Jag ramlade på en isblock och bröt handleden, när jag varc50. Sedan dess har jag gått som en 90-åring på halt underlag. God eftermiddag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hala vägbanor är inget att leka med. Snart är det väl dags att plocka fram broddarna.

      Radera
  7. Jo då, Anders Limpar kände jag igen direkt, likaså Anna Anvegård. Perfekt med en fotbollskommentator i släkten. Det är bara att tömma Rasmus på info;-)
    Kände bara ett stort OUTCH när jag läste om din tvåfotade dotter. Antar att hon inte blev fotbollsspelare heller efter den smärtsamma erfarenheten, eller!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasmus är en stor fotbollsfantast Det är HIF som gäller för honom. Katarina är ungefär lika fotbollsintresserad som jag.

      Radera
  8. Det är verkligen inte ofarligt att vara idrottare. Till och med försök kan sluta illa.😲 Det fick ju Katarina smärtsamt erfara. Måste varit väldigt jobbigt att ha armen fastsatt på det sättet. Har hon känt av skadan senare i livet?
    Kram från norr! (20,4 varma grader här idag!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad jag vet så har hon inget obehag av armen längre.

      Radera
  9. Jag godkände din kommentar Karin, men den kom inte in här ändå. Jag hann i varje fall läsa den.

    SvaraRadera
  10. Det är alltid bra med en idrottsexpert i familjen!
    Friskt vågat av Katarina men ibland går det inte riktigt som tänkt. Dock är det inte helt ovanligt med arm- eller benbrott i den åldern. Vår äldsta dotter bröt armen i pulkabacken och själv bröt jag benet när jag blev pååkt på skridskobanan.

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, olyckan är framme när man minst anar det.

      Radera
  11. Sport är ju inte riktigt min grej, följer dock Bp's referat under mästerskapen och annat, så helt borttappad är jag ju inte. ;)
    Osis för dottern där men en lektion var det ju som heter duga.

    Ha de gott nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Jag följer BP:s referat men läser aldrig sportsidorna i tidningen och det visas aldrig sport på min TV.

      Radera
  12. Först skrattade jag till högt i min ensamhet. Jo. Limpar känner jag väl till. Han har även deltagit i Mästarnas Mästare. Sedan satt jag skrattet i halsen när jag läste om din dotter. Läbbigt då. Roligare minne när åren sprungit iväg. Glöm inte bort att utnyttja Rasmus nästa gång när du ska frossa i ett sportinlägg.
    Kram från Y

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var imponerad av att jag hade två sportinlägg tätt inpå. Nu dröjer det nog 10 år till nästa, trodde han.

      Radera