De flesta har nog haft ett gosedjur när de var små, eller något annat som gav tröst. Jag hade en pytteliten nalle som jag fick när jag var två år och den finns fortfarande kvar.
Mina tre barn har också haft sina favoriter. Ulrika var väldigt förtjust i en rosa frottégris som min syster sydde till henne.
Katarinas favorit var en liten kanin, som hon konstigt nog döpte till Ljuse nalle.
Peter bar runt på en liten svart/vit mjuk hund som fick namnet Fia. Alla tre har sina gosedjur kvar.
Min syster skickade en tygdocka till Zoé när hon föddes. Rosie hade långa bruna flätor och hon var Zoés ständiga följeslagare.
Rosie ville naturligtvis likna Zoé så mycket som möjligt, så en gång fick jag en beställning på en "fluffig" sovmask i stil med den som Zoé hade.
Även om Zoés tröstare var en docka så har hon faktiskt haft ett riktigt livs levande gosedjur, nämligen Santos.
Hannas favorit var en figur från ett spel, som jag inte känner till så mycket. Det var en kattliknande figur med namnet Scarfy. Egentligen var det bara ett orange katthuvud, men den var ganska gullig.
Alla de här leksakerna är riktigt kramiga och sånt som är roligt att tänka tillbaka på och minnas. Ingen av barnbarnen har visat intresse för lite annorlunda djur, så jag måste erkänna att jag blev aningen snopen när jag fick följande bilder från Zoé.
Så många fina gosedjur och så fint att du har så många bilder. Många fina minnen där. Själv hade jag en rosa nalle som fortfarande ligger på vinden. Men Zoés nya "kompisar" fick jag lite rysningar av. Men hon verkade totalt orädd.
SvaraRaderaKram
Jag hoppas inte Zoé blev förtjust i de där otäckingarna.
RaderaSå många fina kramdjur du visar. Min nalle hette Margareta och jag, som var ett försigkommet barn hemsökte affärerna i Klintehamn och tiggde kläder till henne, gick till apoteket och tiggde till mig en nappflaska och gick och satte mig i provinsialläkarens väntrum när Margareta blev sjuk. Läkaren som var en ganska fruktad herre hade dock humor och Margareta fick komma in, blev undersökt och fick en spruta.
SvaraRaderaDet var mycket hon fick vara med om!
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid
Hahaha! Margareta hade verkligen tur som hamnade hos dig. Så mycket hon fick uppleva.
RaderaSå många fina gosedjur och jag tycker det är roligt att flera finns kvar. Våra barnbarn har massvis så några fler blir det inte för oss.
SvaraRaderaOrmar och liknande däremot håller jag behörigt avstånd till...
Kram
Speciellt Katarina älskade gosedjur och Zoé har ärvt hela hennes samling. Men Ljuse nalle var alltid nr.1.
RaderaEtt så härligt inlägg..helt underbart! Vilken lycka att det finns och fanns ett mormorssjukhus. Ormen njaaa, inte så gullig precis men fint att Zoe ändå tog i den. Jag tror att det är två vandrande pinnar som parar sig på sista bilden och ingen spindel men jag kan ha fel. Min son hade vandrande pinnar ett tag och det hände att de var lite här och där...märkliga husdjur har man varit med om.
SvaraRaderaHa en fin dag Gunnel! Det är så roligt att du är på farten igen😊
Du har naturligtvis rätt, Karin. När jag först såg de långa benen blundade jag och bara tänkte att det var en spindel. När jag nu kikade mer noggrant ser jag att det är pinnar. Tack! Det känns så bra att vara tillbaka.
RaderaSkriver som Karin, ett så härligt inlägg , verkligen kulörer av gosedjur - tänk att de finns kvar hos er alla. Mormorsjukhuset, bästa sjukhuset för nallen, det visste nog Rasmus .
SvaraRaderaZoe håller i ormen, en spännande skola hon går i!
Kram
Den skolan är lite väl mycket spännande för min smak.
RaderaEtt mysigt inlägg med många trevliga gosedjur ... härligt att så många fortfarande finns kvar. Vilken lycka att ha ett Mormorsjukhus att söka hjälp på!
SvaraRaderaSpännande skola ... och fint att barnen får träffa lite ovanliga kramdjur :)
Kram
Jag kan tänka mig att du gillade ormen, eller hur?
RaderaModig Zoe. Skulle inte tagit vare sej spindel eller orm.
SvaraRaderaJag hade en "sya". En vit trasa. Den sög jag på när jag skulle somna."Syan" fick åka med i tvättmaskinen då och då. Ute på klädstrecket hängde en söndertuggad trasa.Vad var det? undrade min kompis. Jag var sex år då. Jag kunde inte med att tala om. Så jag slutade med "sya" .
Karl-Petter och Ava har dinglisar. Två var. Kp har dessutom en katt. Det var tre saker som skulle med till "dagis". Och till mormor och morfar då det var övernattning. Förra gången han sov över, för en dryg månad sedan, hade han lämnat allt hemma. Sex och ett halvt år är han...
Konrad hade en vit kanin "Dinis".Tror att den fortfarande ligger hans säng därhemma. Den har inte varit med här på några år.
Vad döttrarna hade... det har jag glömt. Men något gosedjur var säkert mer populärt än de andra. De hade ganska många att välja på.
Kul inlägg! Det är så kul att du är tillbaka på bloggen! Kram
Alla behöver nog något som tröstar. Det sägs ju att cigaretter är nappar för vuxna. Ligger kanske lite sanning i det. Jag har verkligen längtat efter att kunna sitta och blogga igen.
RaderaMåste nog säga att jag föredrar gosedjuren framför dom riktiga 😵💫 ormar och spindlar är nog det läskigaste jag vet.. tyvärr har jag inget kvar av mina egna mer än minnesbilder i huvudet men som vuxen nu så drunknar jag nästan i nallar och andra typer av gosedjur har fått mängder..ha en riktigt fin kväll nu Kram Nicki..🐻
SvaraRaderaNallar är min stora förtjusning när det gäller mjuka djur.
RaderaGosedjur är mysigt, men ormen och spindlen är ju vedervärdiga.
SvaraRaderaKram Lisa
Jag tycker som du.
RaderaSå mysiga gosedjur på dina bilder! Och deras söta ägare. Värdefullt att ha dem alla på bild. Zoé är en modig ung dam. Aldrig i livet att jag skulle tagit i de där odjuren. Hugaligen!
SvaraRaderaKram från norr!
Jag hade också hållit mig på långt avstånd.
RaderaJag smälter när jag tittar på bilderna med gosedjuren. Vilka söta, fina och älskade skapelser. Åså duktig du är som syr kläder till gosedjuren. Det gjorde min mamma också till min gamla nallebjörn, som jag faktiskt också har kvar.
SvaraRaderaDe sista två bilderna - nej tack! Ormar är jag väldig rädd för. Spindlar kan jag leva med. Men att hålla i en orm skulle inte ens infalla mig i världen mardröm.
I och för sig är det ju bra att skolan introducerar "äckliga" djur för barnen, men vad har hänt med kaniner, marsvin och hamstrar:-))))
Just det! Vart har alla gulliga djur tagit vägen?
RaderaUnderbart inlägg på många sätt. Härliga foton och intressant text. Gamlenalle blev min favorit. Jag var så tacksam för att det inte fanns huggormar och vildsvin på Gotland.
SvaraRaderaJag är rädd för att Svante behöver komma till ett "mormorssjukhus" snart. Det är många år sedan Solveig opererade honom. Nu är det skjortan.
Helgkram från Y
Så bra att mormorsjukhusen har filialer lite varstans. Vildsvin hade jag på nära håll i Åstorp. De bökade runt i grannens trädgård ibland.
RaderaEn händig mormor behöver alla barnbarn =) -kärleken till sin favorit nalle försvinner nog aldrig den står ju för-trygghet, lycka och tröst. Ovanliga djur på skolan och modiga barn som håller i dem, jag hade vägrat både orm och spindel. Önskar dig en fin eftermiddag och trevlig helg! Kram
SvaraRaderaJag hade aldrig kunnat drömma om att Zoé skulle våga hålla en orm.
RaderaMin nalle som liten kallade jag Brumbrum. Kompisens kallade hon för Jonsson. Mina barn har haft gosedjur självklart. Tror att äldste sonen hade en John Blund, äldsta dottern en stor gummimjuk docka, yngste sonen hade Ludde, som han släpade på och som blev magrare med tiden. Yngsta dotterns kommer jag inte ihåg.
SvaraRaderaKram!
Min äldsta dotter var också väldigt förtjust i John Blund.
Radera