torsdag 22 februari 2018

Provocerande

Vem är det egentligen som har hittat på alla de här dumheterna om hur en viss typ av människor är eller tros vara? Det måste vara någon som tror att han eller hon tillhör den exclusiva eller rättare sagt obefintliga skara som är helt perfekt. Perfekt!!!! Vilket hemskt ord. Jag vill inte vara perfekt. Då skulle jag ju aldrig behöva ändra på varken mitt uppförande eller mina åsikter. Det är ingen perfektion det är stagnation.


Det har diskuterats ibland om barn ska få följa med på flyg eller det ska finnas speciella barnflygresor. Att folk bara orkar! Orsaken var att barn ansågs som väldigt livliga och pratsamma.....men är det bara barn som är det? Det finns många vuxna som älskar höra sin egen röst, och helst så de överröstar alla runt ikring. Är det en barnslig vuxen, kanske? Vilket fack ska man sortera in den personen i?

Varför säger man alltid dum blondin och aldrig dum brunett? Förståndet sitter väl inte i hårfärgen? Alla generaliseringar är av ondo. Det har i alla tider varit "motsättningar" eller vad man ska kalla det mellan ungdomar och vuxna. Alla har varit med om detta. Ju äldre man blir förflyttas man från den ena gruppen till den andra. Om då inte minnet är helt borta tycker man ju att när människor når den äldre åldersklassen ska de komma ihåg hur det var när de var unga, och ha lite överseende. Men icke! Hur många finns det inte som vänder helt och går med i gnällgänget? Jag tycker visst att man ska kunna kritisera det man inte gillar, men också tänka på att det jag tycker kanske inte är det absolut rätta. Det kanske är så att de yngre tycker det är kul att provocera? Speciellt kul blir det ju då om man kan reta gallfeber på någon.


Jag läste för länge sen en sån där idiotisk klyscha. Den handlade om filmen Fåglarna av Hitchcock. Det sades att den var så hemsk så den skulle få alla pensionärer att sluta mata fåglarna i parken. De pensionärer som matar fåglarna i parken är nog lätt räknade. De flesta sitter hemma och bloggar i stället. Nu tror jag förståss att det var ironiskt menat. Att provocera är något man kan tillåta sig oberoende av ålder.

28 kommentarer:

  1. Folk som tror att de är perfekta känns rätt ointressanta tycker jag.
    Såg precis en video som någon lagt ut med ett barn som skrek oavbrutet under en långflygning. Vet inte om jag hade klarat av det.
    När jag var barn fanns det faktiskt speciella kupéer för barnfamiljer på tågen. Ingen som tyckte det var konstigt. Men självklart ändras tiderna.
    Generaliseringar är farliga men tyvärr väldigt vanliga.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olikheter sätter piff på tillvaron. Visst är det jobbigt med ett barn som skriker hela tiden, men så gör inte alla barn och att då dra alla över en kam är farligt. Man läser ju ofta om störiga vuxna passagerare, så man får nog göra en annan indelning.

      Radera
  2. Alla ha vi fel och brister, och ingen är perfekt. Sen är vi duktiga på olika saker.
    Tänk vad kul att få höra positivt om saker som man gjort.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är snålt med berömmet. Ibland verkar det som om klander är mer populärt..

      Radera
  3. Tänk så tråkigt det vore om alla människor var lika och perfekta! Nej, då är det bättre att vi har våra egenheter och personligheter för alla är vi bra på något.

    Att framföra sina åsikter är viktigt men att generalisera och gnälla leder sällan någon vart...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tur att vi inte alla är kopior av varandra.

      Radera
  4. Visst är det konstigt att vi så ofta har lättare för att risa än att rosa? För när man tänker efter ett varv till så behöver man bara gå till sig själv och känna glädjen när någon sagt något snällt till, eller om, en. Ett vänligt ord kan sätta guldkant på en hel dag. Ja, faktiskt kan man vara glad en hel vecka.
    Tyvärr måste jag erkänna att jag faller i gnällfällan emellanåt. Men jag kan även slösa med beröm. Jag hoppas att det är berömmet som överväger ...
    Kram från kallt norr! (I natt och i morse -25°. Nu är det -21. Hugaligen! Men solen lyser från en molnfri himmel.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är tyvärr snabbare till att klaga än berömma. Ett beröm kan rädda en hel dag. Hos mig är det -5 och strålande sol...och möjligtvis 25 snöflingor på gräsmattan

      Radera
  5. Jag har läst någonstans att den som är perfekt, är det samma som att vara död. Något ligger det i de orden. Du har helt rätt Gunnel, på flygresor är det många gånger vuxna "barn" som för mera oljud än vad barnen gör. Självklart så gråter små barn, ofta av omställningen o av trötthet, men somnar rättnsnart. Det gör den överförfriskade vuxna däremot inte. Den blir bara högljuddare. Och allt får man ta till sig och göra det bästa av. Man kan inte ha det som hemma i lugn o ro när man reser med ett par hundra andra människor i en trång flygplanskropp. Ingen av oss är perfekt, tack o lov. Att generalisera , nej, vi är olika!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är Uffe o jag också! Han skulle säkert ha andra åsikter. Jag glömde bort att jag inte satt vid egen dator just nu. Ha det bra hälsar Karin

      Radera
    2. Vi måste kunna ha överseende med vissa saker. Andra människor blir säkert irriterade på mycket som vi gör. Det är inte nödvändigt att påpeka allt man retar sig på. Hoppas allt är bra med er. Antar att du har fullt upp.

      Radera
  6. Ja varför!? Varför anses gubbe med hatt dummare i trafken än gubbe utan hatt!? Det är ett annat exempel. Även om det sägs med en gnutta glimt i ögat så är det stereotypt. Men... visst delar vi människor in andra människor vi möter i olika "fack", nästan automatiskt efter utseende, klädsel, hur den talar osv. Jag tror det är mänskligt. Däremot att inte vilja umgås över generationsgränser, det tycker jag är knasigt.

    Jag vill bestämt påstå att det finns ingen perfekt! Känns någon perfekt för dig, så är den inte perfekt för någon annan... :-) Oj, det här är ett ämne man kan vinkla på många sätt. Intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här har vi nog alla väldigt olika åsikter. Men de flesta tycks vara överens om att olikheter är en fördel, och det tycker jag absolut att det är.

      Radera
    2. Vad är det som du uppfattar att vi har olika åsikter om? Jag tycker inte våra åsikter skiljer sig... :-) Självklart är olikheter bra, tycker du jag uttryckt något annat?

      Radera
    3. Jag menade inte att du och jag har olika åsikter, utan att det finns de som alltid delar in människor i olika kategorier, och sedan bestämmer sig för att en kategori är bättre än en annan.

      Radera
    4. OK. Jag läste både en och två gånger och förstod inte, men nu hänger jag med i din tanke.

      Radera
  7. Ja, visst är det märkligt att folk hela tiden ska ha synpunkter på hur andra beter sig....Ingen är perfekt och tur är väl det :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid lätt att anmärka på andra.

      Radera
  8. Yvonne Ulla Bengtsson22 februari 2018 kl. 13:21

    Ingen är perfekt som tur är!
    S..Bra att motionera både hjärna och kropp!
    Kram!

    SvaraRadera
  9. En bekant till mig hade varit på "pensionärträff" Och var, (med allt rätt tycker jag), väldigt upprörd över vilken musik de hade spelat där. Det var "Lilla vackra Anna, "Drömmen om Elin" etc. Där fanns det alltså någon som i förväg hade bestämt sig för vad pensionärer gillar för musik.
    Alltså... min bekante hade gärna hellre hört elvis och rock`nroll av olika slag.
    -Drömmen om Elin är ju mina föräldrars musik-, sade hon. Ja, det håller jag med om....
    Det finns många förutfattade meningar. Om allt och alla. Också om pensionärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som är pensionärer idag är ju uppväxta med rockmusik.

      Radera
  10. Det finns nog ingen som är perfekt och jag är det absolut inte. Jag har många fel och brister som jag har fått lära mig att leva med, men jag försöker vara vidsynt och inte fördöma andra, men troligen brister jag där också.
    Ha det så gott!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog bara att försöka göra så gott man kan.

      Radera
  11. Ojoj, nu kommer pantertanten fram! Men vet du, jag tillhör dem som inte skulle vilja åka på en charterresa tillsammans med en massa familjer med småbarn som får härja fritt både på flyg och i bussar och överallt. För jag tycker att barn behöver lära sig att inte gapa o skrika, att inte peta på allt, att ha gränser helt enkelt. Jag är extremt antibarnskrik, jag vet, och det ligger kvar sen min barndom som var för mycket snäll flicka-.syndrom. Synas men inte höras. Visst ska barn få leka och rasa. Men inte alltid och överallt. När jag jobbar på vår loppis och det kommer in barnfamiljer kan jag bli galen. Föräldrarna släpper helt allt ansvar och traskar lugnt omkring och kikar på allt medan de små barnen o kanske lite större också går och tar på varenda pryl de kan nå på hyllorna. Ooops ska kristallvasen klara sig, osv. Jag blir fullkomligt galen på sånt. Flåt men det finns fina barn och fina föräldrar också...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du och jag tycker inte så olika som du tror. Jag anser också att barn ska lära sig hyfs och vett, men det finns många vuxna som också skulle behöva göra det. Vad jag menar är att bara för det är barn ska man inte förutsätta att de inte kan uppföra sig bra. Jag har aldrig varit med om att barn rusat runt på flygplan när jag åkt. De sitter fastspända. Barnskrik stör mig inte lika mycket som "fyllesnack".

      Radera
  12. Visst måste vi få vara olika ... det är vi ju av födsel och ohejdad vana, så att säga! Speciella barnflyg låter konstigt ... små barn gråter ibland - olika högt och olika mycket, men sällan utan orsak. Lite större barn däremot ... hm - där är det nog föräldrarnas sak att ha lite ordning. :)
    Kram

    SvaraRadera
  13. Som jag skrev till Paula så tycker jag också att barn och alla vuxna ska uppföra sig hyfsat. Det är generaliseringar jag vänjer mig emot. Man kan inte tänka: barn=skrik och bråk, för där kan många gånger även vuxna ingå i den gruppen.

    SvaraRadera