söndag 16 oktober 2016

Extra minne


Jag har inte tappat minnet. Det finns lagrat här nånstans.


Så enkelt tror jag förståss inte att det är. En del information är säkert borta med vinden. Tyvärr går det inte att spara på något liknande ett USB-minne, som man kunde plugga in när det behövdes igen. Det hade varit väldigt bekvämt att kunna stoppa ner sitt "minne" i väskan och ta det med sig överallt. Optimalt hade klart varit om man kunde sparat det på en slags tablett som man bara kunde stoppa in i munnen....något i stil med alla munsönderfallande tabletter som finns nu. När "minnestabletten" hade smält på tungan så var all bortglömd information på plats i hjärnan igen. 

16 kommentarer:

  1. Ja, det vore något det :-) I går umgicks jag med tre personer och ständigt blev det paus i samtalet för minnet hakade upp sig. Ser för mig hur vi tar en tablett :-)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det känns ändå skönt när man är i sällskap med personer som har drabbats av samma glömma-bort-virus.

      Radera
  2. Det här med minnet... ja, tänk om man kunde lagra på ett usb-minne.. Mycket kan man göra så.. men inte allt. Det här med namn är det som är svårast att plocka fram ur minnesbanken, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer nog, när jag tänker efter, för det är oftast namn jag också hänger upp mig på.

      Radera
  3. Vilken bra idé med en sån där tablett! Men det kommer säkert att finnas i framtiden :D
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det hade varit strykande åtgång på såna tabletter.Den som uppfinner en sån tablett blir miljonär
    SV....Barn krånglar inte till det!
    Ha en bra söndag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apoteket hade säkert behövt ha stora lager.

      Radera
  5. Om det ändå kunde funka med ett minnespiller :)

    SvaraRadera
  6. Ja, tänk om man hade en sån tablett. Det vore minsann bra det. Jag tycker att jag har väldigt fragmentariska minnen från min barndom och har en känsla av att det mest jag tror mig komma ihåg är sånt som mamma eller andra berättat för mig senare.
    Trevlig söndagskväll!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är visst närminnet som försvinner snabbast. Ibland blixtrar det till och man minns en hel del.

      Radera
  7. Det är nog rätt skönt att man inte kommer ihåg allt som hänt sedan man var ung. Jag skäms nästan när jag läser mina gamla dagböcker från tonåren. Var jag så naiv och självupptagen? Trodde att hela världen rörde sig runt mig. Jag måste ha varit odräglig ibland. Men jag skulle gärna vilja komma ihåg stunder av lycka och glädje, nu är det mest sådant som är sorgligt eller skuldbelagt som man kommer ihåg.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst hade det varit bra om man kunde välja vad man skulle komma ihåg.

      Radera
  8. Ett konstaterande: Det finns fortfarande saker att uppfinna! USB-minnen och minnestabletter som fungerade på människor vore härligt om någon fick patent för.
    Ha det gott i söder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att sådana livsviktiga saker inte finns att få tag på.

      Radera