torsdag 9 juli 2015

Min nya målgest


Jag har haft besvär med diskbråck sen jag var ganska ung, och det ger sig till känna lite då och då. Däremellan brukar ischiasen slå till. Det är med andra ord jämna plågor. Jag har vant mig vid detta och tycker inte det inkräktar så mycket på mitt liv. Jag kan ju fortfarande ta mig fram för egen maskin och jag kan åka iväg med bilen när jag känner för det. Vissa perioder kan det väl sänka humöret några grader, men det ska ganska mycket till för att jag ska deppa ihop helt. Det finns många som har det otroligt jobbigt och då är inte mina problem så stora i jämförelse.

Det är säkert inte bara diskbråcket som ställer till det...åldern gör nog sitt till också. När jag var ung var jag ganska vig och kunde lägga benen bakom nacken. Det gör jag inte nu längre, för jag fattar inte vad det är för mening med det. När jag suttit stilla en längre stund och ska resa mig blir det lite problematiskt. Jag är stel som en pinne och att börja gå direkt jag ställt mig upp kan jag bara glömma. Först måste jag stå still en stund och vänta in alla muskler så de kommer på plats. Efter det kan jag börja gå. Det ser väl inte så graciöst ut precis, men jag förflyttar mig i varje fall framåt.

Jag har berättat för Rasmus varför jag har så konstig gångstil ibland, så han inte skulle bli orolig. Nu kan vi skoja ganska friskt om det. Häromdagen när jag reste mig var det riktigt illa. Jag kunde inte räta på ryggen utan gick som häxorna i sagorna...framåtlutad med en arm på ryggen och den andra hängande vid sidan. Det hade inte varit fel med en käpp då. Rasmus såg det och sa snabbt:" Har du gjort mål?" - "Mål????" - "Ja, eftersom du gör målgest."

Nu begrep jag ingenting. Då berättade han för mig att det finns en fotbollsspelare som heter Samuel Etoó och som gjorde den här roliga målgesten en gång. Den kom till efter att det varit många spekulationer om hans ålder. Ingen var helt säker på hur gammal han var, men alla var överens om att han var åtminstone över 30. Oj, så gammal!!!! För att visa vad han ansåg om skvallret sprang han efter att ha gjort mål fram till hörnflaggan och grep tag om den medan han med andra handen tog sig åt ryggen och grimaserade. En fotbollsspelare med humor! Det ser ut precis som när jag reser mig från soffan och stapplar fram med krokig rygg. Äntligen en målgest som jag klarar av att göra! Jag har testat många tidigare, men de var så invecklade så jag gav upp. Enligt Rasmus är det väldigt viktigt att man har en målgest som folk kommer ihåg.


34 kommentarer:

  1. Jag har också en sådan målgest!! ...Det regnade från och till igår Men dom hann grilla mellan dropparna . Sen satt vi i deras uterummet och åt . ha en bra dag Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Vilken sport ägnar du dig åt?

      Radera
  2. Haha, ja ibland ser man nog ut som en 100-åring, som de brukar säga. Skönt för dig att dina plågor inkräktar på ditt liv. Utan att du kan leva ett normalt liv.
    Mina sjukdomsdiagnoser inkräktar ju ganska så mycket i mitt liv, men så är jag ju också statsanställd, som egen företagare, jag jobbar ju med mig själv 200%. Dvs. jag har sjukersättning.
    För att inte gnälla förmycket till familjen, så skriver jag ju av mig i bloggen, och det är skönt. Vet ju att de läser där, så då vet de precis hur jag mår, nästan iallafall.
    Förstår att du saknat Santos.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har förstått att du har det jobbigt många gånger. Då är det bra att kunna skriva av sig. Du gör rätt som försöker hitta på så mycket kul som möjligt när du kan.

      Radera
  3. Det var ju litet roligt faktiskt. Tur man får litet information från barnbarnen.
    Visst är man stel då man reser sig. Och vad fort det har blivit så. Även jag kunde lägga benen bakom nacken o stå i brygga, men det är många decennier sedan. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du var verkligen vig! Kunde du gå ner i brygga också? Jag tror vi blivit klokare med åren. Den sortens sysselsättningar är bara slöseri med tid och energi.

      Radera
  4. När jag gjort mål, dvs gjort nåt bra på himmet och får beröm för det, då brukar jag ställa mig i sk golfposition och måtta bollen med min luftgolfklubba. Känns himla bra... Jag som aldrig hållt i en riktig klubba ens 😀

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Då har du redan en egen målgest.

      Radera
  5. Du kan starta en ny rörelse - de litet äldres målgester. ;)
    Det låter ju jättebra att du och fotbollsspelaren kan ha samma "signatur".
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag kan kanske vara kursledare.

      Radera
  6. Haha, underbara ungar! Jag funkar likadant, efter en stund i stolen vill inte kroppen lyda längre. Värst tycker jag det är då man suttit i bilen nån timme och ska ut och gå till affären. Skulle behöva kryckor, käpp och rollator...mycket bättre att hålla igång kroppen lite hela tiden. Så gör jag när jag har loppispass, De andra sitter o ugglar i en stol bakom disken men jag väljer att gå runt och plocka o titta när det inte finns kunder i lokaler. Då funkar kroppen helt okej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så känner jag det med. Man blir inte hälften så stel om man håller igång lite.

      Radera
  7. Åh din stackare!
    Haha! Men Rasmus är allt en härlig prick :D
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. När Rasmus är här glömmer jag bort alla krämpor.

      Radera
  8. Härligt att han lyckades vrida till det lite dåliga till något riktigt bra. Fantastiskt. Och tänk på det när du stapplar fram med armen bakom ryggen.......att du är faktiskt modern och i topp. Precis som Etoo. Heja dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Inte dåligt att bli jämförd med en proffsspelare.

      Radera
  9. Du kan starta eget som livscoach, det är ju så inne. Tänk vad du är bra på att vända negativt till positivt, och tankar, det gör du hos Rasmus, haha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns lättare om man kan tänka positivt. Rasmus är den bästa medicin som finns.

      Radera
  10. Diskbråck har jag väldig respekt för sedan makens besvär denna vinter.
    Skönt att du äntligen funnit din målgest efter allt övande! Nu är det bara ut och sparka boll med Rasmus.
    Ta dock hand om dig, det är du värd!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vi ligger i hårdträning nu inför sommarens fotbollsmatch när vi har storbesök.

      Radera
  11. Gusingen vad jag känner igen mej när du skriver om dina besvär. Rasmus kommentar fick mej att dra på smilbanden.
    Tack, inte en till kurvig du jag kommer att sy.
    Ha det bäst. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är stor skillnad mot när man var ung. Då tog man ett skutt ur sängen. Nu går det i snigelfart.

      Radera
  12. Svar
    1. Rasmus fantasi och entusiasm smittar av sig lätt.

      Radera
  13. Ungar är underbara. Dom vänder allt till det bästa! Tack för skrattet - inte åt din onda rygg - utan åt ditt härliga barnbarn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man barn i närheten blir det aldrig tråkigt.

      Radera
  14. Ha ha ha...jag gör också mål titt som tätt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är du också fotbollsspelare?

      Radera
  15. Jag tycker att du ska träna i smyg och överraska Rasmus med att lägga benen på nacken.
    Kul blogginlägg med stänk av allvar. Det gäller att hitta sina knep och vara försiktigt i vissa lägen. Helgkram Bosse

    SvaraRadera
  16. Hahaha! Risken är stor att jag inte kan krångla mig ur den ställningen, så jag låter nog bli.

    SvaraRadera
  17. Som ung hade jag några riktigt besvärliga perioder med ryggbesvär. Men det har blivit bättre med åren, trots att jag har några riktigt ordentliga förslitningar i ryggen. När jag var 30 sa läkaren att min ryggröntgen skulle fått henne att gissa på en patient 70+ om hon inte vetat min ålder. Troligen är det för att jag går så mycket som jag blivit så pass bra. Visst händer det att jag får ont av jobbet, vi lyfter en hel del riktigt tunga patienter, men det brukar inte sitta i mer än en till två dagar.
    Benen runt nacken kanske är att ta i, men träning är nog faktiskt det som hjälper bäst. Hoppas du blir bra, eller bättre, snart.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag känner mig helt klart bättre när jag rör mig, så träning av olika slag är nog det bästa.

      Radera
  18. Eftersom jag också tidvis haft besvär med ischias (en läkare sa att jag hade typiska diskbråckssmärtor) så vet jag hur ont och besvärligt det kan vara. När det var som värst kröp jag omkring på alla fyra. Tack och lov (och peppar, peppar!) så är ryggen skaplig numera.
    Jag skulle behöva en härlig Rasmus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det underlättar att ha Rasmus här när man inte själv är på alerten.

      Radera