tisdag 10 februari 2015

Rödhårig


En del forskare tror att genen som ger rött hår har uppkommit i Europa eftersom det är så molnigt här. När det nu pratas så mycket om klimatförändringar och att vi går varmare tider till mötes har de börjat tänka i banorna att den här genen kanske försvinner. Deras gissning är att om ca 100 år finns det inga äkta rödhåriga personer kvar, utan det blir bara sådana "fuskrödhåringar" som jag.


Mindre än 2% av världens befolkning är rödhårig med undantag av Skottland där så många som 13% vandrar runt med den här tjusiga hårfärgen. Orsaken tros vara att vädret är så mycket sämre där. Jag har aldrig varit i Skottland så jag vet inte om det stämmer, men många spännande filmer utspelar sig på de dimmiga hedarna, så det kanske ligger någon sanning bakom.


En bra sak med den här genen är att den tar upp D-vitamin lättare från solljuset. Det måste betyda att inga rödhåriga personer behöver köpa D-vitamintabletter. De har ljusare hy och tål solen sämre, men det är inte nyttigt med för mycket solande för någon. Inte bara för risken för hudcancer, men huden blir inte vacker av för mycket sol och det kan inte vara särskilt kul att se ut som en väl använd läderväska i ansiktet. Jag tycker det är snyggt med lite solbränna, men det ska se naturligt ut ändå.


Förr hörde man ofta människor tycka synd om de föräldrar som hade ett rödhårigt barn. Jag förstod aldrig det. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag avundats alla som var naturligt rödhåriga. Den mest rödhåriga person jag kan tänka mig är Pippi Långstrump och hon är lika gammal som jag. Kanske Astrid Lindgren gjorde henne rödhårig för att kompensera för att det ansågs som fult. Heder åt henne i så fall. Pippi är en härlig figur; fantasifull, snäll, omtänksam, rättvis och inte rädd för att ställa upp för de svaga. Hon har alla de nödvändigaste egenskaperna för att vara en bra medmänniska.


Det finns många påståenden om rött hår...sanna eller osanna. Rödhåriga lär ha färre hårstrån än andra (jag har sett många rödhåriga personer med rejäla kalufser), deras hår ska vara svårare att färga (varför i all världen skulle de vilja ha en annan färg?????), de blir inte gråhåriga (har ingen aning om det stämmer) och de anses vara väldigt temperamentsfulla. Det förstår jag inte vad det har med hårfärgen att göra. Det finns många blonda, svarthåriga och brunetter som har kort stubin.


I Breda utanför Amsterdam firas varje år första helgen i september Redhead Day. Då samlas rödhåriga från hela världen. Så kul det skulle ha varit att få vara med där......fast då hade jag väl känt mig som en katt bland hermelinerna.
.........men vänta nu ett tag!!!!!

Jag har sällan D-vitaminbrist, jag tål inte sol särskilt bra, mitt hår är väldigt tunt, men det är nog inte speciellt svårt att färga förståss. Det dröjde länge innan jag blev gråhårig, men jag ser att det som växer ut nu har en suspekt färg, så den döljer jag under olika röda färger med hjälp av frissan kvickt som bara den. Jag får nog räkna in mig bland de temperamentsfulla och det tycker jag inte bara är negativt. Precis som Pippi så tycker jag om att fantisera och är på sätt och vis också en sakletare.......jag gillar att gå på loppisar. Jag kanske ändå är en rödhåring innerst inne? Det blir bara nåt fel när hårstråna kommer ut i friska luften. 

22 kommentarer:

  1. Du fick också håriga tankar. Då jag läste om hår, stod det att en del rödhårig hade väldigt tunt hår, precis som blonda. Men det fanns också de som hade kraftigt. Den variationen fanns det tydligen inte på mörkt och ljust hår.
    Att det skulle bero på vädret är ju en intressant tanke. Där det är mycket varmt är ju de flesta mycket mörkhåriga. Och här i Norden är ju påfallande många blonda eller rödhåriga.
    De här frågorna får man nog intressera sig litet mer för.
    Jag har varit i Skåne några dagar och där var det iallafall mycket soligare än här. (jag hade alltså nästan kunnat komma förbi på kaffe). / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har riktigt soligt och fint idag med. Kakorna står kvar på fatet och väntar.

      Radera
  2. Ja, rött hår är så snyggt tycker jag :) Men när jag var liten blev barnen i skolan retade för sitt röda hår. Och hade de då glasögon dessutom blev det ännu värre. Jag har aldrig förstått varför de rödhåriga blev så utsatta?
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig heller fattat varför just rött hår anses som fult eller suspekt.

      Radera
  3. Jag är också rödhårig inuti!! .....................SVAR:.Rödbeter är nyttiga . Prova och kok stora rödbetor .Skala skär i lagom skivor ,panera i ägg skorpmjöl med kryddor och stek skivorna! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rödhårig i själ och hjärta...det låter bra.

      Radera
  4. Jag har varit rödhårig, hihi...färgat själv håret !
    Har färgat mitt hår i hela mitt liv, på olika nyanser, har ursprungligen "råttfärg" !

    Och nu börjar det silvergråa synas på hårbotten ! Men jag tänker gå till frissan och få
    en färg som täcker det gråa, hahaha, men inte rött !

    Jag tycker att det väldigt sällan man ser äkta röda hår ? Ibland ser man ett litet barn med rött hår,
    som jag tycker är så söt och gulligt !

    Ha en trevlig dag kram !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också alltid färgat mitt hår och oftast i någon röd nyans.

      Radera
  5. Jag har alltid varit lite avunsjuk på fräknar, det ser på något sett så
    snyggt ut tycker jag.
    Och ofta rödhåriga personer har ju just fräknar.
    Men jag kommer ihåg i skolan att en flicka med rött hår å fräknar nog blev väldigt mobbad
    av alla killar som retades med henne.
    Jag var mest beundersam av hennes lockiga hår jag som hade rakt hår klippt som en pottfrisyr.

    Hoppas du har en solig dag, hos oss har förkylningen brytit ut igen,
    suck, hade jag inte fött barn så hade jag tyckt detta var nåt av det värsta......
    Nej vi kliver nog upp innan tio igen, men just nu hosta, snyter å snörvlar vi...
    ja å så småfiser vi...hahahaha.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Full rulle hos er, med andra ord. Jag tycker också fräknar är snyggt. Nu har jag lyckats få lite bruna prickar i ansiketet. Det kallas visst för senilfläckar, men jag låtsas att det är fräknar.

      Radera
  6. Jag måste ju få berätta en historia!
    När mina barn var små hade vi en präst i pastoratet som hade en rödhårig hustru och de hade fyra rödhåriga döttrar. Så skulle jag gå med Krister till (eller var det Bosse) till frissan och där satt prästfrun med ett par tre av döttrarna. Sonen tittade storögt på dem och så sa han högt och ljudligt:

    - Mamma, jag tycker inte att det är så fult med rött hår!

    Det var inte lätt att snacka sig ur den situationen.
    Nu var vi goda vänner jag och Gunilla, som prästfrun hette, så vi har skrattat åt det här många gånger.
    Kram, Ingrid (som inte alls tycker att rött hår är fult.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Barn är ärliga. Jag tycker rött hår är vackert.

      Radera
  7. Vet inte om det bor särskilt många rödhåriga i Göteborg. Men med tanke på vädret så borde det krylla av dem.
    Jisses så vi solbrände oss på 60-talet. Solskyddsfaktor var ett okänt begrepp. Solkrämen kokade på huden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det borde finnas fler rödhåriga i Skåne också med tanke på den usla vinter vi har. Man är mer upplyst nu om alla faror som finns med för mycket solande.

      Radera
  8. Klurigt det där...
    Astrid var en mycket klok person. Kan nog vara så att hon medvetet gjorde Pippi rödhårig!
    Min mamma var fräknig och rödhårig. Lockig dessutom - med tjockt hår. Tycker mig ofta
    se att rödhåriga är lockiga. Har ärvt både lockar och tjocklek på håret men inte färgen.

    SvaraRadera
  9. Ett roligt ämne du tog upp. Kom att tänka på Tore Skogman som sjöng.
    ' för jag har rött hår och glest mellan tänderna' . . . .
    Jag föddes med mörk kalufs sen blev det ljust och i tonåren mörknade håret igen.
    Har varit mörkbrun aktik med skimrande röda strån på sommaren, solen som lekte.
    Började ge håret lite extra färg klick vid typ 35 års ålder, fortsatt så, men är gråhårig tror jag,
    om jag inte färgar det, känner mig inte mogen att bli gråhårig ännu.
    Min Rolf är ljus, en lintott på sommaren när solen bleker det extra. Är inte gråhårig, hans mor var ej heller
    gråhårig blev nästan 90 år, men Rolf morfar var mörkt rödhårig. Alla på Rolfs mors sida hade tjockt hår.
    Men på Rolfs fars sida var de tunnhåriga och karlarna flintskalliga till åren.
    Som tur ärver han på mor- sidans gener, även lätta och nätta.
    Tänk om vi kvinnor hade blivit flintskalliga, hemska tanke, men då inga problem med frisyren, hi hi . . .
    Barnen är ljusa med tjockt hår. Den yngsta som bor på Irland, där är killen familj halvt rödhåriga.

    De som har äkta rött vackert hår ska vara stolta, absolut inte färga.
    Ha de så bra/ Eva


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade varit stolt om jag haft äkta rött hår.

      Radera
  10. Min exman var rödhårig med en intensiv kopparröd färg. Min äldsta dotter är egentligen rödhårig fastän hon färgar det blont och mitt äldsta barnbarn har ärvt sin morfars vackra hårfärg. Alla tre har/hade ett tjockt snabbväxande hår som jag alltid var/är avundsjuk på.

    Irländarna är väl också kända för att vara rödhåriga, eller!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rena önskedrömmen att ha tjockt, rött hår.

      Radera
  11. Det var många karaktärsdrag som rödhåriga kanske har.
    Pippi var min idol när jag var runt 9-10. TV-serien med Pippi gick då och mina föräldrar köpte till och med en knallröd Pippi-peruk till mig. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den hårfärgen och den frisyren känner nog alla igen.

      Radera