fredag 31 oktober 2014

Höstlov



Denna veckan har skolorna här i Skåne haft höstlov. Rasmus har valt att sova över här de flesta dagarna. Hans föräldrar brukar komma hit efter jobb och fråga om han vill följa med hem, men än så länge har de inte haft någon tur. I kväll när vi satt och åt middag sa han:" De försökte muta mig med pizza idag." Vilken tur att vi bestämt oss för att laga Chili con carne. Det är också en älsklingsrätt.

Många av de kompisar han brukar vara med har detta lovet åkt till mor eller farföräldrar. Det verkar vara väldigt populärt fortfarande. Mina barn gjorde likadant och jag och min syster åkte alltid till vår farmor och farfar i Kabusa när vi hade lov. Vi såg så fram emot det och räknade dagarna tills vi skulle åka. Våra farföräldrar vara jättesnälla och ägnade all tid åt oss. Farfar hade ju djuren att ta hand om och annat jordbruksarbete, men vi fick gärna följa med honom och hjälpa till.

För två stadsbarn var det rena drömmen att få vara på landet bland en massa djur. Farfar brukade ha korna på sommarbete. Varje sommar utökades det med en del kalvar. De var bundna med en lång kedja som längst ut hade nåt som såg ut som en stor järnspik. Den bankade farfar ner i marken. Min syster och jag tyckte att en av kalvarna såg väldigt törstig ut. Vattenhon var så långt bort så den kunde inte nå den, men vi fann på råd. Vi hade sett att farfar slog på snedden på den där järnspiken och då lossnade den, så vi gjorde likadant. Sen tog vi tag i kättingen och ledde kalven mot vattnet. Den hade däremot andra planer. Den hoppade och skuttade och sprang ifrån oss. Vi sprang in till farfar och berättade att kalven hade slitit sig, men nämnde inte att vi var inblandade. Farfar förstod naturligtvis hur det gått till men låtsades inte om det.

Jag minns att när vi skulle åka hem igen så var min mor i upplösningstillstånd. Inga kläder passade oss, allt kliade eller satt för hårt eller för löst eller vad som helst vi kunde hitta på. Inte hjälpte det...vi fick ändå följa med våra föräldrar hem. Det beställdes taxi som körde oss till Köpingebro där vi sen åkte med tåget till Eslöv. När vi satt oss i taxin och den började köra vinkade vi så länge vi kunde se farmor. Farfar stod också på gården och vinkade av oss, men så fort taxin svängt ut på vägen så gick han in i stallet. Vi undrade alltid varför han gjorde så. Farmor berättade då för mor att han gick in där och grät. På den tiden var det helt omöjligt för en man och visa att han var ledsen.

torsdag 30 oktober 2014

Hälsoundersökning



Häromdagen läste jag i tidningen om att 2 miljoner tyska bin snart skulle flytta till Småland. Deras ägare hade ett hus i Hultsfred och nu ville han ta med sig 40 bikupor dit. Det var tyvärr inte så enkelt att bara packa ner dem i bagaget och flytta. De måste först ha ett hälsointyg som är högst 10 dagar gammalt.

Jag vet att när Santos ska åka hit så måste han ha ett intyg från sin veterinär och alla vaccinationer ska vara gjorda som behövs för att vistas i Sverige. Det är nog inte bara vårt land som är så noga med säkerheten, för jag minns hur det var när han skulle emigrera. En del vaccinationer lyckades inte och de måste göras om. Katarina var tvungen att flytta ner till Luxemburg och börja på sitt jobb, men Santos fick stanna kvar hos mig. Det skulle gå en viss tid innan vaccinationen kunde göras om och sen var det till att vänta på provsvaret. Allt som allt så tog det några månader innan han blev godkänd.

Biodlaren tyckte att de svenska reglerna var lite väl stränga, och sa att hans bin blivit undersökta av en tysk veterinär och att han fått beskedet att de var friska. Jag blev lite nyfiken. Hur undersöker man 2 miljoner bin? Man kan ju inte åka till veterinärmottagningen och sätta sig i väntrummet med dem. Det måste ta en evighet att undersöka så många bin. Jag gissar att veterinären bara tog stickprov.

onsdag 29 oktober 2014

En man i byrån



Det är nog ingen dum idé det där som Lill Lindfors sjunger om. Nu har jag en man i huset, så jag är inte i så skriande behov av det, men det finns vissa tillfällen då det ibland varit bra om man kunnat plocka fram en liten figur ur byrålådan. Vi har troligtvis en lite gammaldags uppdelning på arbetsuppgifterna här hos oss. Jag befattar mig inte alls med reparationer och andra tyngre saker som har med huset att göra. Det står Göran för.

I stället har jag hand om de flesta hushållssysslorna. Vi kan mycket väl byta arbetsuppgifter om det kniper, men varför ska vi göra det? Det fungerar alldeles utmärkt som vi har det. Att det inte är korrekt enligt dagens sätt att se ger jag faktiskt blanka katten i.


När datorn krånglar så ställer alltid Ulrika upp och hjälper mig, men hon jobbar på dagarna så jag får vänta tills hon kommer hem. Sen tycker jag inte det känns rätt att hon ska ge sig hit så fort jag inte själv klarar av att fixa till datorn, utan jag försöker själv så mycket som möjligt och jag känner mig väldigt smart när jag lyckas.......nästan som en kvinnlig Bill Gates......fast med en tunnare plånbok.


Det finns andra tillfällen med där jag gärna velat kunna plocka fram hjälp på direkten. Om symaskinen krånglar så gör den klart alltid det när man är mitt uppe i nåt viktigt som måste sys klart inom en bestämd tidsram. För att gardera mig mot detta så köpte jag en extra maskin att ha i reserv. Det är precis lika illa när bilen inte startar som när symaskinen inte gör det. Att jag skulle köpa en reservbil var inte att tänka på, utan då får Görans bil vikariera i stället.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en man i byrålådan....ja, inte bara en utan FYRA!!!!!


 Visserligen är det bara fotbollskort, men ändå.

tisdag 28 oktober 2014

Det finns likheter

Det är två av mina barnbarn jag tänker på nu....nämligen Santos, mitt äldsta "barnbarn" och Daniel, mitt yngsta barnbarn. Santos blir snart 14 år och Daniel fyllde 2 år i september.

Det finns en del som skiljer dem åt. De bor i var sin världsdel; Europa och Nordamerika.


Santos går på fyra ben och Daniel vanligtvis på två. De "pratar" olika språk, men tycks förstå varandra bra ändå.

Det finns också en hel del likheter......


....som att Daniel har väldigt lockigt ljust hår....


....och Santos har väldigt krulligt vitt hår eller päls, rättare sagt.










Den största likheten är nog den att även om de båda två är små, så är de ändå ganska tuffa.








måndag 27 oktober 2014

Trädgårdsinspektion


 Jag kände mig lite utslagen förra veckan av förkylningen och när sedan rösten också försvann så tyckte jag att det fick vara nog. Det blev sängen en hel dag, och underligt nog så fungerade det denna gången. När jag var ung så kunde jag alltid sova bort infektioner, men i takt med att jag fyllde fler och fler år, så försvann den här förmågan. Nu tycks den ha återkommit och jag känner mig som ung på nytt. Jag har knappast stuckit näsan utanför dörren, så i helgen var jag helt enkelt tvungen att se hur det såg ut i trädgården.


Vi har en del växter som helt har missat att sommaren är slut. Den här busken har varit full med rosa blommor hela sommaren och för ett par veckor sen slog de sista knopparna ut.



Jag tycker om perenner, men jag har en del sommarblommor också. Dahlian och nejlikan har lyst upp i rabatterna, men nu tycker jag de kan få ta semester.


Lavendelhäcken har blommat klart, men ett par kvistar blommar ännu och det doftar så gott när man går där förbi.


Den enda växt som har lite koll på årstiderna är Höstastern.


Det blev tyvärr inga frön på solrosen som fåglarna planterat åt mig. Häromdagen hade den gått ner för räkning. Den såg precis lika "däckad" ut som jag kände mig förra veckan.

söndag 26 oktober 2014

Små gröna män


Om män är från Mars tycker jag vi skickar tillbaka dem.

lördag 25 oktober 2014

Ett gammalt syskrin


När min mor fyllde 20 år fick hon ett syskrin i present av min far. Det är alltså 70 år gammalt. Eftersom min mor var skicklig på att sy, så var det en perfekt present att få. Bysnickaren gjorde skrinet som har en liten insats med småfack, där mor förvarade nålar, tråd, knappar och andra småsaker.


Det är väldigt välgjort och har smidda beslag på sidorna. Det finns även en pytteliten nyckel så man kan låsa skrinet.


Vem som sen målat det så tjusigt vet jag däremot inte. Locket är dekorerat med fina blommor och på framsidan står min mors namn och det datum hon fick skrinet.  Det är som en riktig skattkista. Jag minns sen jag var ganska liten hur det här skrinet stod på golvet i vardagsrummet som en liten möbel. Det användes flitigt av mor, men trots det så finns inte den minsta repa på målningen. Min syster och jag brukade få titta i det ibland och sortera knappar. Jag samlar lite småsaker i det, men använder det inte som syskrin. Det är så vackert så det står som prydnad i min bokhylla.

fredag 24 oktober 2014

Köpenhamns Tillskärarakademi

Enligt folktron så ska det betyda otur att sy med grön tråd på kvällen före en modevisning. Då får man verkligen hoppas att inte sömmen brister på en grön klänning. Jag undrar om något modehus idag bryr sig så mycket om detta.


Mode har alltid varit ett stort intresse hos mig. Som tonåring var jag väldigt intresserad av att teckna och det blev då oftast modeteckningar. Kerstin Lokrantz och Gunilla Ponten var mina stora idoler. De var Sveriges första tonårsmodeller. Tidigare hade man haft antingen barn eller vuxenkläder...inget mittemellan. Inte särskilt kul att se ut som en tant när man var tonåring. Som tur var så kunde min mor sy det mesta och hon lärde mig allt hon kunde. Vi tittade på modeller i veckotidningarna och sen klippte och sydde vi något liknande.  Jag hade även en jätteduktig textillärare som uppmande oss att ändra och sy om gamla kläder. Jag vet inte hur många av fars gamla skjortor som klipptes sönder....givetvis efter det att de var så slitna att han inte kunde använda dem mer.


Min dröm var att få utbilda mig till modetecknerska, men min far tyckte det var ett alldeles för osäkert yrke, vilket det säkerligen också var. Men det var ju detta jag ville syssla med och att få utbilda mig vid Tillskärarakademin i Köpenhamn ingick i mina planer. Det är en fördel att kunna rita mönster efter personliga mått och få ett plagg som passar perfekt. Tyvärr blev det inget av detta, men det låg och malde i huvudet på mig i alla år. När då Ulrika, min äldsta dotter, valde att gå den här utbildningen kändes det lite som en revansch. Jag tror jag var lika glad som hon var när intagningsbeskedet kom.

Jag utbildade mig inom barnomsorgen och det har jag aldrig ångrat, men min tonårsdröm fanns kvar. När Tillskärarakademin startade med kvällsundervisning sökte jag dit. Två kvällar i veckan åkte jag direkt efter jobb till Köpenhamn. Eftersom kursen gavs på kvällstid, så betydde det att den var intensiv och mycket skulle förberedas hemma. Trots allt arbete så var det den roligaste tid man kunde tänka sig. Jag fick syssla med precis det jag gillade allra mest.


Vi fick först rita modellen i miniformat i skala 1:8, men det var mycket noga med måtten. Allt skulle stämma på millimetern. Sen ritades mönstret på grönt papper som var väldigt lätt att forma, nästan som ett tyg. Här gjordes alla ändringar och till sist ritades mönstret som sen skulle användas vid tillklippningen. Därefter syddes plagget upp i stout (ett slags tunt bomullstyg). Här gjordes de sista justeringarna och detta tyget var jättelätt att rita och skriva på. De här ändringarna fördes sen över till pappersmönstret. När man nu klippte till ett plagg efter det slutliga mönstret så passade det till 99,9% perfekt. Då tycktes inte allt förarbeta ha varit så onödigt. Jag måste erkänna att fullt så energisk är jag inte idag, men numera syr jag bara till mig själv och barnbarnen. Det var lite annorlunda så länge min dotter och jag sydde på beställning. Då gällde det verkligen att plaggen passade med en gång.


Jag måste erkänna att jag var väldigt stolt när jag fick mina diplom. De har en hedersplats i mina hobbyrum.


 Lite kul är det när man tänker efter att även Erik Mortensen, som var chef för Balmains modehus i Paris hade fått sin utbildning vid denna skola.


Han har bl.a. designat den här tjusiga klänningen till drottning Margrete av Danmark.


Vår drottning Silvia har också fotograferats i otaliga kreationer. Det är klänningar från både svenska, danska och franska modeskapare. Snart är det Nobelfest och då blir det en ny modell. Tre gånger har hon burit klänningar i olika gröna toner. Ska det bli ännu en grön klänning, tro?

torsdag 23 oktober 2014

Gröna uttryck


När jag var ute och körde en eftermiddag fick jag syn på en liten åsna som gick i en hage. Det hör inte till vanligheterna att träffa på, så jag stannade bilen för att fotografera den. Just som jag skulle ta bilden så stack åsnan huvudet mellan brädorna och började beta på andra sidan staketet. Den hade kanske hört att 
gräset är grönare på andra sidan.


Gröna fingrar
Min mor var en person som hade gröna fingrar. Hon fick i stort sett allting att växa både ute och inne. Tyvärr har jag inte ärvt den förmågan. Jag är väldigt envis och försöker om och om igen med samma nedslående resultat. Det hjälper inte ens att jag målar mina fingrar gröna.


Det är inte mycket att hänga i julgranen
får man ofta höra. Vem avgör egentligen det? Alla har så olika uppfattning om vad som är viktigt eller inte.


Att ha häcken full 
kan var jobbigt. Här är det mer trädgårdstunnan som är full av häck. Tur att Rasmus kan trampa till det lite så locket går att stänga.


Lova guld och gröna skogar
är inte svårt, men att sen hålla det löftet kan ge problem.


onsdag 22 oktober 2014

Lyckoklöver


När jag var barn bodde vi i Eslöv. Vi hade en tvårumslägenhet på Vångavägen i ett gult hyreshus med en stor gräsmatta framför. Tyvärr så fick man inte vara på gräsmattan över huvud taget. Enda gången någon gick på den var när vaktmästaren klippte gräset. Det fanns en hel del barnfamiljer i huset, och jag tycker det verkar helt huvudlöst att ha en gräsmatta bara till prydnad. Den hade säkert tålt att man satt på en filt och fikade där. Det fanns en stor lekplats bara snett över gatan med sandlåda, gungor och stor gräsplan för fotboll och brännbollsspel, så risken för den sortens aktiviteter på den här förbjudna mattan var inte så stor.

Vi smög klart ändå in på den ibland och letade efter fyrklöver. Så lycklig man blev över att hitta ett lyckoklöver. Det var inte alls ovanligt att vi kunde hitta flera stycken på en dag. Jag har försökt leta i gräsmattor nu med, men jag lyckas då aldrig upptäcka något. Är det annat sorts gräs idag kanske eller jag ser sämre?

Ett annat uttryck för pengar är klöver. Hör klöver och lycka samman på något vis? Betyder det att man blir glad om man har mycket pengar? Jag tror absolut att det påverkar humöret. Det spelar ingen roll hur mycket besserwissrarna försöker övertyga mig om att man inte blir lycklig för att man har mycket pengar. Jag tror inte att lyckan ökar i takt med att förmögenheten ökar, men nog måste det ändå kännas tryggt och bekymmersfritt att ha så pass mycket pengar så det täcker räkningar och gärna blir lite över att sätta lite guldkant på vardagen för.

Lyckan kan inte köpas för pengar, hör man ofta. Naturligtvis inte! Pengar kan inte bota sjukdomar heller, och visst är jag hellre frisk än rik. Men går det inte att vara båda delar, tro? Då skulle jag ha möjligheten att kunna hjälpa andra mycket mer än annars, och det skulle ha gjort mig glad. Alltså blir man glad när man har mycket pengar!

tisdag 21 oktober 2014

Seriefigurer



Alla har säkert hört talas om Hulken. En man, som när han blir arg, förvandlas till ett grönt monster. Serietidningen med Hulken gavs ut första gången 1962 i USA. Han har lite likheter med både Frankenstein och Dr Jekyll och Mr Hyde. Det är ett monster som egentligen vill vara ifred, men som hela tiden provoceras. Hulken är otroligt stark och kan hoppa jättehögt och springa väldigt fort....han tar rejäla jättekliv. Han tåler både extrem värme och kyla. I Sverige gavs tidningen ut första gången 1974. TV-serien med Hulken sändes mellan 1977-1982, och jag minns att jag såg de flesta avsnitten. Det handlade alltid om David Banner som kom till en ny plats och skaffade sig jobb. När då något hände som gjorde honom arg, så förvandlades han till Hulken. Hela tiden är det en reporter som är honom hack i häl.


Två andra gröna seriefigurer är Grodan Boll och Kalle Stropp. Grodan är klumpig och säger rakt ut vad han menar, medan Kalle Stropp är mer försiktig...en riktig gentleman. Han bär alltid jackett och säger ofta: "Man må säga". Berättelserna gavs som radioteater från början. Jag lyssnade på dem när jag var barn, och de har även längre fram medverkat i Julkalendrar.


Skalman är en mysig prick, tycker jag. Det är en av Bamses kompisar och han är väldigt påhittig. Jag tror aldrig han skulle råka ut för att "gå in i väggen" för någon mindre stressad figur än Skalman finns inte. Han har en mat och sovklocka som han följer oberoende av vad som händer runt ikring. En riktig pensionärstillvaro. Jag har ingen mat och sovklocka, men jag äter när jag känner att jag är hungrig, och det blir inte vid samma tid varje dag. Sovtiderna varierar också. Är det något bra sent på TV som jag vill se, så gör jag det, och tar i stället en lång sovmorgon dagen efter. Jag är nog lite av en Skalman........utan hatt.

måndag 20 oktober 2014

Gröna fåglar


Vi har haft flera grönfinksfamiljer som har hållit till i vår trädgård i sommar. De har kommit hit med sina ungar varje dag.


Det dök även upp en grönsiska och den lyste verkligen upp vid fågelbordet.


Påfågeln är en ståtlig fågel. Den träffade jag på utanför Tomarps kungsgård, där den spankulerade omkring i trädgården.


Jag önskar att det kommit en levande gröngöling hit, men tyvärr har jag fått nöja mig med en i porslin.


Jag är ändå glad åt att vi haft besök av en hackspett hela sommaren, och den tog även med sig sina ungar. Hur många det var vet jag inte eftersom den bara kom med en liten unge i taget.

söndag 19 oktober 2014

Det är grönt



Grön är den färg som är lättast för ögat att acceptera. Varför vet jag inte. De människor som är färgblinda har oftast svårigheter att skilja mellan rött och grönt. Färgen har en lugnande och uppfriskande effekt. Det är inte konstigt att operationssalar och kläder ofta går i grönt. Det kanske inte tar bort rädslan helt, men förhoppningsvis påverkas man en liten smula ändå. Det är även bra om det påverkar personalen, så inte läkaren darrar på handen under operationen. Kanske därför biljardbord också är täckta med ett grönt material. Även här gäller det att vara stadig på handen.

Positiva egenskaper hos den här färgen är: trofast, ärlig, vänlig, generös, harmonisk, kraftfull och ung bl.a. Bland de mindre trevliga egenskaperna finns: bitterhet, avundsjuka och svartsjuka.


Grönt signalerar att något är säkert eller klart. Trafikljusen med sina tre färger på rad är välkända. Hur många gånger har man inte stått där och väntat och undrat varför det aldrig blir grönt. Det känns alltid som att den röda signalen hänger upp sig och när det sen blir grönt varar det endast några sekunder. Den första ljussignalen togs i bruk i Stockholm 1925.


Man ser mycket grönt ute i naturen. Det finns otroligt många nyanser av grönt från ljust till mörkt. Vi har en del cypresser som är gulgröna och några buskar som är mer åt det blågröna hållet. Det gör att även om det bara är "gröna växter" som man ibland säger, så är det väldigt stor variation utseendemässigt. Det finns olika namn på olika gröna färger som lindblomsgrönt, smaragdgrön, lime och militärgrön bl.a. 

Att ungdom förknippas med grönt är kanske inte så svårt att förstå. När löven kommer fram på våren börjar grönskan smyga sig på och det är den första färgen som syns på träden efter vintern. Ung och grön är ett uttryck man ofta hör. Då menas ibland också ung och oerfaren. Det behöver inte vara en nackdel. En ung människa har inte fastnat i gamla invanda spår utan kan tänka lite nytt och det är nödvändigt för utvecklingen. 

lördag 18 oktober 2014

Andra färgtemaveckan


Hösten är i full gång nu över hela landet. Det är en nästan lika färggrann tid som sommaren. I varje fall så lyser det i eldiga färger lite varstans. Nu är det sluttampen på glada färger ute i naturen. Barrväxterna kommer klart fortfarande att stå där så gröna och granna, men annars blir det mest brunt, svart och förhoppningsvis vitt längre fram emot jul.

En del påstår att det inte finns nåt samband mellan färg och hur människor tänker eller känner. Det har nu förståsigpåarna kommit fram till att så är det inte alls. Det har jag vetat länge. De flesta människor har en älsklingsfärg som de blir glada av. Eftersom inte alla gillar samma färg, så måste färgen ha en särskild betydelse för olika människor. Jag har ju skrivit en hel vecka om bara orange saker och eftersom det nu är pumpatid och de orange pumporna har gröna blad, så var fortsättningen ganska given. Nästa färgvecka kommer alltså att bli grön med start i morgon söndag.