fredag 24 oktober 2014

Köpenhamns Tillskärarakademi

Enligt folktron så ska det betyda otur att sy med grön tråd på kvällen före en modevisning. Då får man verkligen hoppas att inte sömmen brister på en grön klänning. Jag undrar om något modehus idag bryr sig så mycket om detta.


Mode har alltid varit ett stort intresse hos mig. Som tonåring var jag väldigt intresserad av att teckna och det blev då oftast modeteckningar. Kerstin Lokrantz och Gunilla Ponten var mina stora idoler. De var Sveriges första tonårsmodeller. Tidigare hade man haft antingen barn eller vuxenkläder...inget mittemellan. Inte särskilt kul att se ut som en tant när man var tonåring. Som tur var så kunde min mor sy det mesta och hon lärde mig allt hon kunde. Vi tittade på modeller i veckotidningarna och sen klippte och sydde vi något liknande.  Jag hade även en jätteduktig textillärare som uppmande oss att ändra och sy om gamla kläder. Jag vet inte hur många av fars gamla skjortor som klipptes sönder....givetvis efter det att de var så slitna att han inte kunde använda dem mer.


Min dröm var att få utbilda mig till modetecknerska, men min far tyckte det var ett alldeles för osäkert yrke, vilket det säkerligen också var. Men det var ju detta jag ville syssla med och att få utbilda mig vid Tillskärarakademin i Köpenhamn ingick i mina planer. Det är en fördel att kunna rita mönster efter personliga mått och få ett plagg som passar perfekt. Tyvärr blev det inget av detta, men det låg och malde i huvudet på mig i alla år. När då Ulrika, min äldsta dotter, valde att gå den här utbildningen kändes det lite som en revansch. Jag tror jag var lika glad som hon var när intagningsbeskedet kom.

Jag utbildade mig inom barnomsorgen och det har jag aldrig ångrat, men min tonårsdröm fanns kvar. När Tillskärarakademin startade med kvällsundervisning sökte jag dit. Två kvällar i veckan åkte jag direkt efter jobb till Köpenhamn. Eftersom kursen gavs på kvällstid, så betydde det att den var intensiv och mycket skulle förberedas hemma. Trots allt arbete så var det den roligaste tid man kunde tänka sig. Jag fick syssla med precis det jag gillade allra mest.


Vi fick först rita modellen i miniformat i skala 1:8, men det var mycket noga med måtten. Allt skulle stämma på millimetern. Sen ritades mönstret på grönt papper som var väldigt lätt att forma, nästan som ett tyg. Här gjordes alla ändringar och till sist ritades mönstret som sen skulle användas vid tillklippningen. Därefter syddes plagget upp i stout (ett slags tunt bomullstyg). Här gjordes de sista justeringarna och detta tyget var jättelätt att rita och skriva på. De här ändringarna fördes sen över till pappersmönstret. När man nu klippte till ett plagg efter det slutliga mönstret så passade det till 99,9% perfekt. Då tycktes inte allt förarbeta ha varit så onödigt. Jag måste erkänna att fullt så energisk är jag inte idag, men numera syr jag bara till mig själv och barnbarnen. Det var lite annorlunda så länge min dotter och jag sydde på beställning. Då gällde det verkligen att plaggen passade med en gång.


Jag måste erkänna att jag var väldigt stolt när jag fick mina diplom. De har en hedersplats i mina hobbyrum.


 Lite kul är det när man tänker efter att även Erik Mortensen, som var chef för Balmains modehus i Paris hade fått sin utbildning vid denna skola.


Han har bl.a. designat den här tjusiga klänningen till drottning Margrete av Danmark.


Vår drottning Silvia har också fotograferats i otaliga kreationer. Det är klänningar från både svenska, danska och franska modeskapare. Snart är det Nobelfest och då blir det en ny modell. Tre gånger har hon burit klänningar i olika gröna toner. Ska det bli ännu en grön klänning, tro?

26 kommentarer:

  1. Så spännande att höra mer om din bakgrund inom sömnad.
    Och vilket brinnande intresse du har. :)
    Vilken tur att du kunde gå utbildningen som vuxen i alla fall.
    Det där med grön tråd före en modevisning var något helt nytt för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag visste inte heller något om den här vidskepelsen förrän jag började leta efter olika gröna samband.

      Radera
  2. Blogglandia när det är som bäst. Plötsligt får jag reda på riktigt stora saker om en av mina bloggvänner. Jag förstår att du var stolt över din inte helt raka resa till ditt diplom och att din dotter gjorde din barndomsdröm. Samtidigt kan min inre röst tänka att vad hade hänt om Gunnel fått söka som ung flicka. Hur hade hennes liv varit då? Jag vet ju att du trivts förträffligt under dina år med alla barn du träffat. Du har haft ett mycket viktigt jobb med mina ögon sett. Framtidens vuxna har du varit med att fostra och utveckla. Vilken bra start på min bloggpromenad. Kram från Bosse som hade börjat tappa sugen på att ge mig ut i bloggskogen, som jag alltid trivts i tidigare under dessa snart 2.5 år fram till förra söndagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog att mitt yrkesval var rätt. Det har varit kul att hela tiden ha sömnaden som hobby....och ibland lite mer.

      Radera
  3. Kul att läsa om din ungdomsdröm som blev verklighet lite senare i livet... och du ska absolut vara stolt över dina fina diplom!
    Önskar dig en fin fredag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan alltid förverkliga sina drömmar även om det dröjer lång tid.

      Radera
  4. Du gjorde nästan slag i saken, eftersom du gick kurs. Förstår att du är stolt över diplomet.
    Även jag satt och tecknade mode (Kerstin Lokrantz speciellt) och drömde om modetecknerska. Det blev inte så, utan ett vanligt kvinnoyrke precis som du. Mitt yrke blev istället det min mamma hade drömt om.
    Men som hobby har man det ju kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man det som hobby så tröttnar man aldrig. Det hade jag nog inte gjort ändå. Det finns inget roligare än att sy.

      Radera
  5. Spännande att få reda på lite mer om dig och dina intressen. Fantastiskt med så mycket förarbete - hade jag ingen aning om. Men så blev det ju perfekt sedan. Mina stora modeidoler var ju också Kerstin Locrantz och Gunilla Pontén. Det var ju med dem tonårsmodet kom. Tidigare hade jag fått mina klänningar uppsydda av en sömmerska, klänningar som var mindre modeller av vuxna tanters kläder.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var rena revolutionen när tonårsmodet startade.

      Radera
  6. Vad roligt att du förverkligade din dröm och utbildade dig på Tillskärarakademin. Och du ska verkligen vara stolt över dina diplom :)
    Heja dig! Drömmar är till för att förverkligas :)
    Ha en trevlig fredag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska aldrig sluta drömma. Det finns alltid något som man gärna vil göra och då är det bara till att sträva efter att det blir så.

      Radera
  7. Tänk!!!!! Det kunde ha varit du som sydde drottningarnas klänningar!! ..........................Idag känner jag mej bättre .Men jag hoppas att bli helt smärtfri . Men det är väl att hoppas för mycket i min ålder.. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fest och brudklänningar är det absolut roligaste att sy.

      Radera
  8. Du har rätt i att Skroten ligger litet långt från dig. Men jag tror att jag tipsat om förut, Gittes Tygkälla i Rinkeby. Det är ju inte så långt och litet liknande. Bra priser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gittes Tygkälla känner jag till. Det får bli en tur dit efter jul...och till Stoff och Stil.

      Radera
  9. Vilket trevligt inlägg du bjuder på idag. Alla har vi haft våra ungdomsdrömmar. Så härligt att du, trots att det inte blev ditt yrke, delvis kunde förverkliga din dröm. Jag brukar tänka som så att livet blir som det blir, Trots alla drömmar slinker det än hit än dit. För det mesta brukar det blir bra ändå. En av mina drömmar var att bli hårfrisörska eller att bli författare. Att jag sedan blev ekonom, det är väl en av livets bananskal som man halkar in på. Fast nu har jag ju halkat vidare med att jobba som frilans (lite varning för ungdomsdrömmar alltså)....
    Ha ett fint veckoslut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror aldrig man ska ge upp sina drömmar helt. Är man bara tillräckligt envis så brukar de gå att förverkliga.

      Radera
  10. Hej Gunnel..
    Vad avundsjuk jag blir på dig för att du kan sy.. jag är inget vidare alls på det kan sy i knappar och lagga sånt som går sönder.. Vilka kläder jag skulle sy om jag kunde suck har sparat en bild från en tidning på en lång klänning skulle sy den om jag kunde.. Den är så vacker..Fint och underhållande inlägg du hade idag.. Ha en fin helg nu kram Nicki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag antar att jag har gott om syanlag. Min mor var jätteduktig och min dotter, som släktforskar, har upptäckt att det finns många skräddare i vår släkt.

      Radera
  11. Vad hopplöst helt plötsligt måste man bevisa att man inte är en robbot.. jag avskyr såna här konstiga bokstäver som inte går att tyda ska logga in på mina blogspotsidor och se om det är detsamma där.. då tar jag gensat bort det Kram Nicki :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ploppar det upp konstiga bokstäver på mitt kommentarsfält? Jag har plockat bort det en gång för länge sen, och trodde att det skulle förbli så. Det måste jag kolla upp.

      Radera
  12. Det här var roligt och spännande att läsa. "Otur med grön tråd..." Måste nu kolla extra vilken färg Drottningen har på sin klänning på Nobelfesten mm. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är alltid spännande att se hur damerna är klädda.

      Radera
  13. Spännande att få höra om dina drömmar och att du äntligen fick utbildningen du ville gå. Jag var också inne på den linjen ett tag, för jag var riktigt duktig i syslöjd. Men jag funderade starkt på att bli möbelsnickare. När jag gick i skolen och skulle söka gymnasiet, så sökte jag som bilmekaniker. Men blev avrådd av syo-konsulenten, som menade att en tjej aldrig får jobb i det yrket. Efter ca:10 år bestämde jag mig för att utbilda mig på komvux och valde 4-årig byggteknisk linje, vilket jag aldrig ångrade och fick jobb direkt efter utbildningen. Kändes verkligen skönt att jag som tjej faktiskt fick jobb i ett mansdominerat yrke och att göra ritningar tyckte jag om, för det gällde att kunna rita både snyggt och genomtänkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förr var det lite löjligt när man skulle utbilda sig. Idag är det ingen som reagerar vilken linje en flicka eller pojke än väljer....precis som det ska vara.

      Radera