fredag 31 oktober 2014

Höstlov



Denna veckan har skolorna här i Skåne haft höstlov. Rasmus har valt att sova över här de flesta dagarna. Hans föräldrar brukar komma hit efter jobb och fråga om han vill följa med hem, men än så länge har de inte haft någon tur. I kväll när vi satt och åt middag sa han:" De försökte muta mig med pizza idag." Vilken tur att vi bestämt oss för att laga Chili con carne. Det är också en älsklingsrätt.

Många av de kompisar han brukar vara med har detta lovet åkt till mor eller farföräldrar. Det verkar vara väldigt populärt fortfarande. Mina barn gjorde likadant och jag och min syster åkte alltid till vår farmor och farfar i Kabusa när vi hade lov. Vi såg så fram emot det och räknade dagarna tills vi skulle åka. Våra farföräldrar vara jättesnälla och ägnade all tid åt oss. Farfar hade ju djuren att ta hand om och annat jordbruksarbete, men vi fick gärna följa med honom och hjälpa till.

För två stadsbarn var det rena drömmen att få vara på landet bland en massa djur. Farfar brukade ha korna på sommarbete. Varje sommar utökades det med en del kalvar. De var bundna med en lång kedja som längst ut hade nåt som såg ut som en stor järnspik. Den bankade farfar ner i marken. Min syster och jag tyckte att en av kalvarna såg väldigt törstig ut. Vattenhon var så långt bort så den kunde inte nå den, men vi fann på råd. Vi hade sett att farfar slog på snedden på den där järnspiken och då lossnade den, så vi gjorde likadant. Sen tog vi tag i kättingen och ledde kalven mot vattnet. Den hade däremot andra planer. Den hoppade och skuttade och sprang ifrån oss. Vi sprang in till farfar och berättade att kalven hade slitit sig, men nämnde inte att vi var inblandade. Farfar förstod naturligtvis hur det gått till men låtsades inte om det.

Jag minns att när vi skulle åka hem igen så var min mor i upplösningstillstånd. Inga kläder passade oss, allt kliade eller satt för hårt eller för löst eller vad som helst vi kunde hitta på. Inte hjälpte det...vi fick ändå följa med våra föräldrar hem. Det beställdes taxi som körde oss till Köpingebro där vi sen åkte med tåget till Eslöv. När vi satt oss i taxin och den började köra vinkade vi så länge vi kunde se farmor. Farfar stod också på gården och vinkade av oss, men så fort taxin svängt ut på vägen så gick han in i stallet. Vi undrade alltid varför han gjorde så. Farmor berättade då för mor att han gick in där och grät. På den tiden var det helt omöjligt för en man och visa att han var ledsen.

10 kommentarer:

  1. Åh, vilket härligt minne du och din syster har från er barndom.....Jag blev nästan rörd själv när du skrev att farfar gick in i stallet och grät!
    Ha en fin fredag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var inte något som man hade trott om honom. Farmor däremot visade sina känslor helt öppet.

      Radera
  2. Vad roligt att Rasmus väljer er istället för pizza. Då är man populär!
    Så fina minnen! Jag har liknande. Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt klart kul att vara mer populär än en pizza. Roligt att ha sådana minnen att tänka tillbaka på.

      Radera
  3. Härligt med så fina barndomsminnen....Jag växte ju upp på landet. Så för mig var det mer spännande att åka till Malmö. Där mina Mor och Farförälder bodde....(Dit fick vi dock inte åka själva på några lov.)
    Underbart att Rasmus kan vara hos er på sina lov!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det man inte är van vid i vardagslag, blir verkligt spännande.

      Radera
  4. Du är populär hos Rasmus. Jag förstår att det måste ha varit härliga lov för både er och farmor/farfar........................Jag kan lova dej att det gjorde inte ont att komma hem och se att de hade börjat fixa i trädgården. Jag gick ut och bjöd dom på frukter... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror faktiskt att farmor och farfar såg lika mycket fram emot skolloven som jag och min syster.

      Radera
  5. Roligt att ni har ett så fint förhållande - du och Rasmus. Men du kanske ägnar lite mer tid åt honom än hans föräldrar kan som jobbar hela dagarna.

    Själv ska jag åka upp till Stockholm på tisdag för att hjälpa till att hämta och lämna två av de yngsta barnbarnen på förskolan. Mirren får inte komma hem förrän på kvällen den veckan på grund av sitt jobb och Mirrmaken har inte möjlighet att hämta och lämna mer än den äldsta pojken som går i skola inne i city. Skönt att man kan hjälpa till än så länge.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasmus är ju det enda av mina barnbarn som jag har en chans att träffa så ofta jag vill. De flesta barn gillar nog att var med äldre personer ibland. Tror det har varit så i alla tider. Som förälder har man så mycket runt ikring som måste klaffa. När man har barnbarnen hos sig är det bara en kort tid, och då behöver man inte tvunget göra tråkiga "måstesaker".

      Radera