måndag 16 juni 2014

En sorglig dag

Idag är jag både ledsen och arg. I ungefär en månads tid har jag agerat livvakt i riktig Kevin Kostner-stil. Jag har verkligen tagit min uppgift på största allvar. Länge väntade jag på att få se några koltrastungar och en kväll när jag satt och stickade hörde jag en duns på altanen. Det var precis som om något ramlat ner från taket. Mycket riktigt! Det hade ramlat ner en liten koltrastunge. Efter några dagar damp det ner ännu en.


De höll sig på golvet och föräldrarna turades om att komma och mata dem. Efter några dagar flög den störste ungen iväg och ytterligare några dagar senare ramlade det ner en tredje unge. Den var mycket mindre än de två andra....som en pytteliten kyckling.


Nu var de åter två och de höll sig gärna i närheten av varandra. Mellanbarnet flög iväg en dag och nu var det bara minstingen kvar. Det är otroligt så fort de växer.


Föräldrarna kom dagligen och matade och försökte få ungen att börja flyga. Det är klart lättare om man kommer upp en bit och får lite luft under vingarna.


Trots intensiv övertalning vågade inte ungen lämna altanen, och det visade sig vara ett klokt beslut.

Igår när jag jobbade ute i trädgården sprang koltrasthonan runt fötterna på mig som vanligt, men hon var mer närgången än tidigare. Dessutom förde hon ett fasligt oväsen. När jag kom på andra sidan huset förstod jag orsaken. Mitt på gräsmattan låg den äldsta ungen.....ihjälhackad. Skatorna hade synts till tidigare på dagen, så misstankarna föll genast på dem. Jag har viss förståelse för djur som dödar för att få sig ett skrovmål, men att hacka ihjäl en liten unge bara för dödandets skull är så grymt. Det spelar ingen roll att det är naturens gång och att jag antagligen får acceptera att det är så. Jag behöver inte gilla det. 

Igår kväll försvann även "Lillen" ut i den stora farliga världen och nu kan vi åter börja använda vår altan. Först kommer det att bli en rejäl storstädning, för efter drygt en månads fågelbesök är det helt nödvändigt. Idag åker högtryckstvätten fram, och är det så att skatorna skymtar förbi, så vet jag precis vart jag skulle vilja rikta strålen.

18 kommentarer:

  1. Jag har också koltrastungar på tomten. Hundarna skyddar dom. De kör bort skator och kajor och låter bli de små ungarna ....Jag har också sommarlov. Och förr när jag hade sommarlov så hade jag alltid mycket att göra. Nu som pensionär har jag HELA tiden mycket att göra .Kram!

    SvaraRadera
  2. Ju längre ledighet man har desto mer har man att göra. Helt oförklarligt.

    SvaraRadera
  3. Usch! Jag blir riktigt ledsen när jag läser, fast jag också vet att det är naturens gång har jag så svårt att se när djur lider. Men vad roligt för er att få ha dem på så nära håll :)
    Ha en fin måndag och hoppas ni kan njuta på er altan nu igen :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli så skönt att kunna sitta där ute igen....men det var värt besväret att vänta ett tag.

      Radera
  4. hej Gunnel och tack för din besök hos mig !!
    alltid lika kul att få besök av nya bloggare !
    en fin berättelse och härliga bilder, fast lite sorgligt, som du säger,
    så nu önskar jag dig ändå en skön måndag !!!

    SvaraRadera
  5. Så sorgligt!!!!
    Jag förstår dig precis. Man skyddar, vårdar och gläds åt utvecklingen och så bara borta, helt i onödan!
    Fy för skator!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skatorna står inte särskilt högt i kurs hos mig.

      Radera
  6. Vilka bra bilder du har fått till. Och en berättad historia till. Tyvärr går det inte bra för alla här i världen. Skator har jag inte heller mycket till övers för. Hos mig sitter de och spanar in vilka jordgubbar som mognar först. Jag hittade inte mitt fågelnät (kanske slängt för det var trasigt), så det fick bli litet gardiner som insynsskydd åt gubbarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är initiativrik måste jag säga. Visst är det bra att ha ett rejält tyglager ibland. Hoppas inte skatorna får en endaste jordgubbe.

      Radera
  7. Djurvärlden är allt bra grym. Visste inte att skator hackade ihjäl andras fågelungar :-(.

    Men det måste ha varit väldigt kul att följa de små tills de blev flygfärdiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft full underhållning här i flera dagar. De var så söta.

      Radera
  8. Så tråkigt att en av ungarna som ni vaktat och månat om så väl skulle falla offer för skatorna, men de är nog några riktiga rackare. I Kristers trädgård häckar det björktrastar och de är i ständigt bråk med ett par skator som inte låter dem vara ifred. Förmodligen är skatorna ute efter deras små ungar eller ägg.
    Hoppas att du har fått det rent och fint på terrassen nu när det snart är midsommar och allt!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli riktigt kul att kunna sitta ute på altanen i Midsommar. Då är man inte så beroende av om det regnar eller inte...det går att sitta ute ändå.

      Radera
  9. Naturen ÄR grym.
    Så är det bara.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  10. Skator kan verkligen vara grymma och döda utan att det tycks finnas någon som helst anledning.
    Tycker absolut att du skall rikta vattenstrålen åt skatornas håll!
    Roligt i alla fall att du fick se koltrastungarna. Jag saknar koltrastsången som är så fin under den svenska våren. Här har vi inga koltrastar.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det känns lite lockande att få ge igen. Håller med om att kontrasten är en utmärkt sångare.

      Radera