torsdag 31 oktober 2013

Uppdatering


Nu är jag uppdaterad igen precis som datorn. Jag ska kunna fungera felfritt ännu ett år. Många med mig har gjort den här virusuppdateringen och kanske det blir några till innan det blir för sent. Min husläkare har börjat jobba på en annan vårdcentral, men när jag nu äntligen hittat en läkare som jag känner förtroende för så tänkte jag att henne släpper jag inte i första taget. Jag listade mig på den här nya vårdcentralen, och igår var det första gången jag skulle dit. Det kändes lite läskigt. Sjuksystrarna på den gamla vårdcentralen har varit några mästare när det gäller nålteknik allihop. Jag höll tummarna för att det skulle vara likadant här.........och det var det. PUH! Jag klarade av den här influensavaccineringen också.


Egentligen undrar jag om jag inte är lite åt elektronikhållet ändå, för när Rasmus var liten så ringde jag ofta för att höra hur det var med honom.......de dagar jag inte körde dit. När han började prata pekade han på mobilen och sa: Mormor. Om han trodde att mobilen hette mormor eller han menade att jag alltid fanns i luren fick jag aldrig riktigt kläm på.


Nu upprepas det på nytt. Zoé rusar till datorn när hon kommer hem från dagis och säger: Mormor. Jag undrar om hon menar att datorn heter mormor eller hon tror att jag bor i datorn? Det ska bli spännande att höra vad Daniel väljer att kalla för Farmor.

onsdag 30 oktober 2013

Konstutställning


Att gå i skogen är nästan som att besöka ett konstmuseum. Där finns otroligt mycket vackert att titta på, och det ser inte likadant ut året om. Dessutom står det bänkar lite här och där så man kan sätta sig och beundra konstverken.


Konstkritiker pratar ofta om att det finns djup i tavlorna, och det tycker jag man ser tydligt här.

Trädstammar kan ha de mest fantastiska mönster.



Även rötterna kan se helt olika ut och sträcka sig långt iväg.


Var den här roten får sin näring ifrån har jag inte kunnat räkna ut.


Trädkronorna visar upp mycket snirklingar och färger, och i natuen passar allt...inget är varken för mycket eller för lite eller har fel färg.


Något som jag däremot inte tyckte passade in var den här "moderna konsten".


På konsthallar är tavlorna markerade med nummer och röda prickar när de blir sålda. Jag såg samma sak inne i skogen, men det har nog en annan förklaring.



tisdag 29 oktober 2013

Jag följer inte modet


Ibland köper jag en veckotidning när jag ser att det finns mycket stick eller virkmönster i den. Varje vecka finns det även recept och andra tips så innan jag kastar tidningen river jag ur de sidor som jag tycker är intressanta. Sen samlar jag dem i en hög och så fort jag får tid sorterar jag dem och sätter in i pärmar. Det är så bekvämt att bara ta fram en pärm med t.ex. trädgårdsskötsel eller stickmönster eller recept och sitta och bläddra i.

När jag var sysselsatt med detta för någon dag sedan hittade jag en helsidesannons om hur man ska vara klädd när man jobbar i trädgården. Kanske lite sent för säsongen att få reda på ifall man följde modet eller inte. Först och främst så skulle man ha ett par bruna  midjebyxor med rosa blommor och fickor på både knä, bak, och sidor och varhelst det fick plats en ficka. Vad man skulle stoppa i alla de här flickorna vet jag faktiskt inte. Till det skulle man bära en rosa långärmad tröja och en brun väst som gick att dra åt i midjan med ett rosa band. Detta skulle sen knytas i ryggen i en praktfull rosett. Hatt är alltid klädsamt och det visades en brun med stort brätte...nästan som en slokhatt. Jag tror förståss det kan ställa till problem när man kryper in bland buskarna och ska rensa ogräs. Rätt som det är kanske hattskrället sitter där på en gren och dinglar.

Rosa gummistövlar är helt rätt till de rosablommig byxorna, men de får inte vara enbart rosa. Skaften ska vara rutiga och det ska finnas snörning baktill. Inget får lämnas åt slumpen. Man kan nog inte urskilja den rosa färgen på stövlarna efter en regnig dag i trädgården, men det är kanske inte meningen att man ska jobba i regnet. Det passar nog bättre om man sätter sig på verandan med en kopp kaffe och ser så där lagom trädgårdsaktig ut. Accessoarerna är väldigt viktiga för en välklädd dam. Ett par nätta trädgårdshandskar blir pricken över i:et. Till sist återstår bara den lilla handväskan eller korgen rättare sagt, där man får plats med det nödvändigaste som planteringsspade, sekatör och en liten räfsa.

Jag har förstått att det är slutträdgårdat för mig nu. Jag har inte den garderob som fodras för det arbetet och dessutom klär jag inte i rosa.

måndag 28 oktober 2013

Slutjobbat


Nu är alla bär som skulle plockas plockade, alla växter som skulle planteras planterade, alla perenner som skulle klippas klippta, alla rötter som skulle grävas upp uppgrävda men allt ogräs som skulle rensas bort är fortfarande kvar. Jag hoppas på att det fryser ihjäl under vintern. Skulle så inte vara fallet utan att det visar sig vara så seglivat att det sticker upp igen till våren, så får jag väl ta tag i det då. Nu har jag stämplat ut från trädgården för i år. Det är endast gräsmattan som behöver en sista frisering, men där är inte jag inblandad.

Nu är det i stället insidan av huset som står på tur. En del jobb kommer det duktiga hantverkare hit och fixar till oss, men det finns alltid en hel del som man själv kan pyssla med. Det skymmer ganska tidigt om kvällarna och då är det mysigt att sitta och bläddra i inredningstidningar. Nån gång då och då dyker det upp ett guldkorn som man kan använda. Alla tjusiga foton lurar tyvärr ögat. Det är i regel bara detaljbilder som visas och går man riktigt nära inpå, så kan nästan allt se bra ut. Ibland funderar jag på  om det verkligen är så snyggt när man ser hela bilden. Nu senast såg jag en bild på olika kaffekoppar som staplats ovanpå varandra och i texten stod att det såg så tjusigt ut. Det gjorde det faktiskt också....... på den här lilla bilden. Jag kom att tänka på när jag har plockat ur diskmaskinen och staplar kopparna på varandra för att senare sätta in dem i skåpet. Inte ser det så fint ut. Det ser enbart stökigt ut. Det beror kanske på vilken sorts koppar man staplar.

Hur som helst så får man i varje fall lite rotation på hjärncellerna. Den ena idéen efter den andra dansar förbi, och helt plötsligt inser man att man kommit på en toppenidé! Nu gäller det bara att förverkliga den också. Ibland har jag kommit på  mig själv med att tänka lite för snabbt. Jag hoppar gärna över ett eller några steg i planeringen. Det förstår jag när idéen inte blir som jag tänkt mig. Då är det bara till att börja om på nytt eller ge sig i kast med en annan bra idé.

söndag 27 oktober 2013

Dags att tänka om


Alla vet att värme smälter fett. Det upptäcker man lätt när man lägger en klick smör i stekpannan. Det är lite synd att det inte går att överföra direkt på kroppen. Jag menar inte att man skulle hoppa upp på spisen utan något lite mer förfinat. Solarierna borde kunna fixa det, tycker jag. Där hoppar man in och lägger sig ungefär som i en microvågsugn eller brödrost, men inte katten kommer man ut mycket smalare. Möjligtvis lite bränd i kanterna.

I stället lever veckotidningarna gott på att skriva om all världens mer eller mindre tokiga dieter. Jag måste erkänna att jag har testat många av dem med mer eller mindre lyckat resultat. Naturligtvis är det i slutändan upp till var och en att själv ta tag i problemet, om det nu är ett problem. Jag har i varje fall på kuppen fått en hel arsenal med goda recept som funkar bra om man vill både gå upp och ner i vikt. Det är bara att välja.

Idag såg jag en annons om en metod som ställde all gammal kunskap på huvudet. Man skulle frysa bort fettet! Det kan inte stämma. Fett stelnar i kyla. AHA! Man skulle kanske karva bort det stelnade fettet sen och skulptera fram en supersnygg figur. Var katten gjorde jag av annonsen?

lördag 26 oktober 2013

Har du sett Herr Kantarell?


Nej, det har jag inte, men jag såg en annan gul svamp när jag var ute och letade efter färgglada löv.


Det är så vackert inne i skogen nu med alla höstfärgerna. På motionsslingan ser det ut som om det ligger en heltäckningsmatta. Det är väldigt mjukt att gå på alla löv.


För en del år sedan hittade jag en blogg där som visades hur man gör "rosor" av löv. Nu minns jag inte var jag hittade det, men det var inte särskilt svårt att göra, så jag tänkte ge mig på det i år igen. Man kan ju om man vill sätta löven i glycerinvatten först, så de håller längre. Jag hoppar över det momentet och slänger dem när de börjar se tråkiga ut och gör nya nästa höst i stället. Jag hittade en hel massa fina löv i olika färger och storlekar och nu håller jag på att vika och snurra för fullt.


Nästa helg ska jag duka lite Halloweenaktigt när Zoé med familj är här, och då tänkte jag använda de här "rosorna". I år har jag ingen hjälp med pyntande och planering av skrämmande saker. Rasmus gillar sånt, och har många kul ideér både när det gäller mat och dekorationer, men han är upptagen på annat håll. Jag vinkade av honom på Kastrup igår morse, för han skulle åka och hälsa på sin kusin Daniel under höstlovet. Vilken tur att Zoé kommer hit så jag inte blir helt utan barnbarn.    

fredag 25 oktober 2013

Marmeladkok


Jag har haft en citrusväxt i mitt köksfönster i sommar.....en Calamondin citrus madurensis. Den har små mörkt gröna läderartade blad och det fanns fullt med pyttesmå frukter på den redan när jag köpte den. I affären fick jag veta att den tålde inte kyla, så jag brydde mig inte om att ha den i trädgården även om det skulle fungera bra sommartid. Jag var inte riktigt på det klara med när frukterna var mogna, men jag chansade på att det var en bra tid för plockning nu. Det blev ingen stor skörd.

Naurligtvis var jag tvungen att provmaka en av de här gulliga "småapelsinerna". Fy för den lede vad den var sur! Citronen är nästan lite syrlig i jämförelse med denna. På nätet läste jag att den skulle smaka så, och att det gick alldeles utmärkt att göra marmelad av den. Jag hittade inget riktigt bra recept, så jag testade att göra som jag alltid gör när jag kokar marmelad, och det blev otroligt gott. Nu har jag ännu en sort klar till marmeladprovningen i jul. Det ska bli spännande att se hur många olika sorter jag hinner koka innan julhelgen.

torsdag 24 oktober 2013

Hårfagert


Den här pippin och jag har en sak gemensamt. Vi har båda två så lång lugg att det nästan är omöjligt att se något.......men inte nu längre. Igår bestämde jag mig för att det får vara slut på detta, så jag stegade iväg till frissan. Det var även tid för imålning av håret som växt ut sen senaste färgningen. Jag diskuterade med min frisör och kom fram till att jag skulle prova en annan färg denna gången. Nu är mitt hårsvall lite mörkare rött och luggen är trefärgad i svart och två röda nyanser, och inte längre än att jag kan se vad som händer och sker.

Det är väl konstigt det där med hårlängd egentligen. När jag är nyklippt ser det alltid så fint ut precis när jag går ut från salongen, och det håller sig hela dagen. Nästa morgon när jag vaknar får jag bara smygtitta lite försiktigt i spegeln för att inte få skrämselhicka. Jag fattar inte vad som händer med mitt hår under natten. Det är inte tillstymmelse till något frisyrliknande alls. Det är inte tillstymmelse till något som liknar något  över huvud taget. Inte katten kan jag föna och kamma det lika snyggt som frissan gjorde. Det tar några dagar innan håret "lagt till sig" eller vad man ska kalla det för. För var dag som går så blir min frisyr lättare och lättare att fixa och det bara fortsätter så i flera veckor. Sen helt plötsligt en dag från en minut till en annan så växer håret flera cm verkar det som. Och då blir det panik! Många gånger är jag inte så förutseende att jag bokat tid i förväg, vilket jag borde ha gjort. Samma sak upprepas ju hela tiden så det är inget okänt fenomen för mig. Jag tror att min frissa känner mig väldigt väl, för hon brukar alltid kunna klämma in mig nånstans när jag ringer och är alldeles hispig.

Ibland blir jag nostalgisk och tänker på den gamla goda tiden när man använde postisch och peruk. Det var tider det! Då var man alltid snygg i håret. Jag hade postisch i håret när jag gifte mig och det såg inte alls dumt ut. Peruk blev modernt några år senare och jag skaffade mig det med. Men fy så varmt det var. Det var som att gå med en pälsmössa på huvudet mitt i sommaren. Fast det var ju väldigt bekvämt att bara lämna in den till frissan och sen hämta den någon timme senare när den var fixad och klar.

Det verkar helt naturligt när kvinnor använder peruk eller löshår för att göra sig vackra. Då kan jag inte förstå varför en del män skäms över att bära toupé. Det är ju precis samma sak. Kanske det blir en ändring på den inställningen framöver, för det är ganska vanligt idag att män använder skönhetsprodukter eller sminkar sig. Det är väl inget fel att vilja se bra ut? Även om man inte är filmstjärnevacker så gör det mycket för självförtroendet om man är nöjd med sitt utseende. 

onsdag 23 oktober 2013

Hos doktorn


Jag klarade mig ifrån läkarbesök, men det var värre för min bil. Den har väsnats nåt makalöst så fort jag har svängt på ratten. Det skrapade så konstigt undertill på den så det var lite obehagligt att köra. Jag minns inte vad den fick för diagnos, men det var nåt dyrt i varje fall. Det är precis lika dyrt att lämna in sin bil för undersökning och vård som att lämna sitt sällskapsdjur hos veterinären. Talar vi sen om en operation, som det tydligen blev på mitt lilla gröna husdjur, så kan det rusa upp till avsevärda summor. Djur kan man ju teckna sjukförsäkringar för, och jag har en försäkring på min bil, men det visade sig att den täcker inte sådana här sjukdomsfall.

Nu mår i varje fall både jag och bilen betydligt bättre. Bilen är åtskilligt yngre än vad jag är, men jag är rädd för att jag ändå får börja räkna med lite ålderskrämpor på den. En fördel är att jag har hittat en bra "bildoktor" i närheten, som inte reparerar bara för reparerandets skull, utan först undersöker vad som är vettigt och nödvändigt att göra.

måndag 21 oktober 2013

Jag känner mig lite skör idag


eller...nåja...nåt ditåt. Jag har den stora förmånen att nästan aldrig vara sjuk så jag behöver bli sängliggande. Det gäller inte bara allvarliga sjukdomar utan även infektioner över huvud taget. Själv tror jag att det till stor del beror på mitt goda immunförsvar att jag så sällan blir förkyld, och det kan jag nog tacka jobbet för. Sedan 20-årsåldern har jag jobbat med barn från för tidigt födda barn till barn på mellanstadiet. Det är konstaterat att barn har massor av baciller som vi vuxna tål mycket sämre. Tänk bara när någon börjar lämna sitt lilla barn på dagis. Det är inte bara barnet som blir sjukt den första tiden, utan även föräldrarna får sin beskärda del. Givetvis blev jag förkyld ett antal gånger under de här åren jag jobbade, men då kunde jag i regel lägga mig och sova bort eländet.

Jag har faktiskt märkt en stor skillnad efter att jag slutade mitt jobb. Jag träffar inte lika många barn dagligen. Rasmus ser jag ofta, men han har ju inte hela skolans bacillarsenal i sin väska och tömmer ut över mig, så jag är lite mer mottaglig nu. Något annat som också har förändrat sig är att jag kan känna mig däckad av en vanlig förkylning, och att det tar betydligt längre tid innan jag känner mig som mitt gamla vanliga jag.

När man nu ändå är förvisad till sängen, kan man lika gärna försöka utnyttja tiden till något vettigt. Jag laddade inte nattduksbordet med enbart varm saft och böcker, utan jag plockade också dit iPad och kalender. Jag har redan bokat in en resa till Zoé inom den närmaste framtiden, men det går ju alltid att planera in fler resor. Dessutom har jag letat runt på nätet efter mönster av allehanda slag för virkning och stickning, och inredningsideérna från olika bloggar snurrar runt i skallen på mig nu bland alla andra bra ideér. När man ligger där i sängen som en pascha får man lätt den känslan av att bara jag kommer upp så ska jag sätta igång med att........om inte att flytta berg, så näst intill. Det räcker att man sen sätter fötterna på golvet och lämnar sängen, så fattar man att allt man föresatte sig kanske får vänta nån dag. Jag känner mig som sagt lite skör idag.

lördag 19 oktober 2013

Jag sitter här och hänger.....


framför datorn idag. Energin eller hitta-på-något-kul-att-göra-lusten vill inte riktigt infinna sig. Jag har fortfarande en del kvar att göra i trädgården, men det får vänta. Det känns som om jag har bomull i huvudet. Ett tag blev jag rädd och tänkte att måtte det inte vara som Nalle Puh säger: "En del människor  har inga riktiga hjärnor utan det är mer som nåt grått ludd som flugit in där av misstag." Fast det känns inte som grått ludd, så det är nog inte så farligt. Jag har ont i halsen och nyser. Kanske har jag dragit på mig en höstförkylning. Jag tror att jag ska värma lite Aroniasaft till mig och hoppa i säng med en bra bok. Det är inte det sämsta sättet att tillbringa en lördag på.

fredag 18 oktober 2013

Vart har den glade bagaren tagit vägen?



Är han tro kvar i San Remo? Man kan titta på så många program på TV som handlar om bakning, men inget där en ensam man står för bakningen. Det är tävlingar med olika medverkande, men då är det både män och kvinnor. Vi har däremot en välkänd kvinnlig bagerska, nämligen Leila. Hennes bakverk är både fantasifulla och goda. Jag har testat några av hennes recept och de är verkligen smaskiga. Nigella från Storbrittanien brukar också kunna svänga ihop lite bakverk och även laga mat.

När det gäller matlagning är det annars nästan uteslutande manliga kockar som dyker upp i rutan. Min favorit är däremot en kvinnlig kock; nämligen Mat-Tina. Det är inte bara för att hon är från Skåne (även om det givetvis är ett stort plus) utan för att hon låter maten komma i första rummet. Hon lagar normal mat och inte bara en massa korslagda grässtrån ihop med några korn av okänt ursprung ihop med en miniköttbit som man måste ha förstoringsglas för att kunna se ihop med en droppe sås nånstans på tallriken. Dessutom är hon alltid glad och gör sig inte märkvärdig.

Glad är något som Gordon Ramsey definitivt inte är. Han bara gormar och svär på de stackare som försöker laga mat. Förklaringen man får till varför programmen fortsätter att sändas när han bär sig så illa åt, är att det hade inte blivit bra TV om man inte visat hans dåliga uppförande. Vilken konstig förklaring. Jag fattar inte hur vuxna människor bara kan stå där rakt upp och ner och bli åthutade på det viset. Hur kan de låta bli att greppa tag om närmaste stekpanna och drämma till honom i skallen? Det hade kanske också blivit bra TV? Arga kocken är inte ett dugg bättre. Ibland undrar jag vad som är huvudingrediensen i de här programmen.....mat eller tjat. Vill jag titta på när folk skäller eller förnedrar någon så kan jag alldeles säkert hitta ett sånt program på någon annan kanal.

Jag efterlyser ett helt vanligt bakprogram med en helt vanlig bagare som visar hur man bakar helt vanliga kakor och annat gott. Varje landskap har säkert sin specialitet när det gäller bakverk, och det hade varit kul att veta lite om det. Här i Skåne är det spettekakan  eller "spiddekagan" som är känd. Vi har ett spettkaksbageri i samhället. När jag var barn så hade man alltid spettekaka när det var stora kalas. Det var lika nödvändigt som tårta. Jag är ingen större älskare av det här bakverket för det är så otroligt sött, men det ser väldigt pampigt ut med en hög spettekaka.


torsdag 17 oktober 2013

En blivande polyglott?


Jag läste en artikel som handlade om polyglotter. Det var ett ord som jag aldrig stött på tidigare. Konstiga och annorlunda ord har alltid fascinerat mig. Jag måste helt enkelt veta vad de betyder innan jag kan fortsätta läsa. Det är spännande att ta reda på ordets ursprung och olika betydelser. I regel finns det alltid en enklare översättning, men det måste erkännas att språket får lite mer färg genom de här lite ovanligare orden.

Polyglott  betyder mångspråkig. Det var inget speciellt krav på hur många språk man skulle kunna tala och skriva för att få kallas polyglott, men jag känner en person som lätt kvalar in i den här gruppen; nämligen min svärson. KG talar engelska, tyska, franska, spanska, italienska och luxemburgska flytande och dessutom lite arabiska efter att ha bott ett år i Casablanca.

Zoe' verkar också väldigt språkintresserad. Redan som liten baby kröp hon fram till bokhyllorna och inventerade språklexikonen. På hennes dagis finns både fransk, tysk, italiensk och luxemburgisktalande personal, eftersom det går barn där som har dessa språk som modersmål. Zoe' är den enda som "pratar" svenska. I Luxemburg börjar barnen förskolan när de är fyra år och då är undervisningen på luxemburgska. De börjar träna lite redan på dagis. När de börjar den "riktiga" skolan två år senare ändras undervisningsspråket till tyska (fast de pratar franska och luxemburgska också). När de är runt 12-13 år blir undervisningen på franska och givetvis är engelskan också med på ett hörn. Det verkar väldigt tufft, men Katarina har berättat att deras svenska vänners barn har klarat av det utan större problem. Fram tills man är tolv år lär det vara mycket lättare att lära sig ett nytt språk. Efter det fodras mer arbete. Grammatiken kanske inte blir helt rätt till en början, men ordförrådet blir stort. Detta gäller givetvis bara de luxemburgska skolorna. På EU-skolan följer barnen sitt lands läroplan och undervisas på sitt modersmål, för att lätt kunna komma in i det svenska skolsystemet om de flyttar tillbaka till Sverige.

Det har inte Zoé och hennes föräldrar några planer på att göra, och då tycker jag det är väldigt bra att få den här chansen och lära sig så många språk. När hon går ut skolan vid 18 års ålder är hon femspråkig. Vilken fördel när hon ska söka jobb sen. Om två veckor kommer Zoé och hälsar på mig. Då ska jag jobba hårt för att hon ska lära sig säga mormor på klingande skånska.

onsdag 16 oktober 2013

Drömmar


Alla människor drömmer har jag läst, det är bara det att man inte minns det efteråt. Ibland när jag vaknar på morgonen så har jag en svag känsla av att ha drömt något, men kan inte komma på vad det handlade om. Men i natt var det nåt speciellt. Jag har en bloggvän på Gotland som heter Ingrid. Hennes blogg var den första jag började kommentera i. Hon har en mycket mysig blogg och eftersom hon skriver om i stort sett allting så är det så spännande att gå in där och läsa. Under de här åren har vi endast haft kontakt via bloggen......fram tills nu.

Ingrid meddelade mig att hon skulle komma till Helsingborg, så vi kunde mötas där. "Så kul", tänkte jag, "det blir första gången jag träffar en bloggkompis i verkligheten". Nu minns jag inte riktigt  var vi skulle mötas nånstans; troligtvis på Knutpunkten där all tåg och busstrafik utgår ifrån. Vi bestämde att vi skulle gå på bio. Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett märkligt beslut. Det hade varit mycket roligare att ta en fika och sitta och prata lite eftersom det var första gången vi träffades. När filmen var slut, sa Ingrid att hon var tvungen att ta bussen hem till Gotland igen. Inte visste jag att det fanns en direktbuss mellan Helsingborg och Visby. Jag glömde fråga varför hon hade så bråttom. Det är ju trots allt en lång resa bara för att åka till Helsingborg och se en film tillsammans med mig.

När jag vaknade i morse så måste jag erkänna att jag kände mig lite konfys. Vi har aldrig diskuterat att träffas, och jag har aldrig varit på nån bloggträff så jag förstår inte var den här drömmen kom ifrån. Men det var kul att träffas. Jag måste skriva och höra så hon har kommit välbehållen hem, och om hon minns vilken film vi såg.

tisdag 15 oktober 2013

Sportmode


Tidigare var sportkläder något som bara förknippades med sport. Med tiden så blev det väldigt viktigt att man hade"rätt" märke på sin kläder och idag är sportkläder verkligen stort på modefronten. Man kan nog snart inte köpa ett par helt vanliga gympadojor utan nåt märke på, även om jag är övertygad om att de skulle fungera alldeles utmärkt att ha på fötterna. Jag tycker att många av kläderna är väldigt fina och jag tvekar inte att köpa något plagg i en sportaffär ifall jag gillar det. Däremot struntar jag i om det är ett märke som är populärt eller inte. Bara för att en vara har ett visst märke, så betyder det inte att den är bäst.


När det gäller fotbollen så är det lite annorlunda. På plan är spelarna ganska lika klädda förutom olika färg på matchtröjorna. Jag tänker mer på tränarna och gubbarna i klubbens styrelse. De är uppklädda till tänderna som om de var på väg till nån finare fest. Jag tycker definitivt inte det är fel att vara välklädd, men jag är lite fundersam. Man ser aldrig eller i varje fall sällan att någon i publiken kommer i kostym och slips. De kvinnor som går på matcherna tror jag faktiskt lämnar de högklackade hemma och tar sig dit i något bekvämare skor, och jag är helt övertygad om att de inte tar på sig nån partyblåsa. Jag har sett på friidrottsgalor på TV ibland och där är tränarna ofta klädda i träningsoverall eller i varje fall så har de inte varit hos någon stylist innan de gick dit. Jag undrar när den här klädkoden bland fotbollstränare startade egentligen.


Allt ändras ju med tiden och jag tänker på hur de var klädda förr de som spelade golf eller tennis. Det var också lite annorlunda. När jag var på Sofiero senast så fick jag se Kronprinsessan Margarethas golfkläder. Det var en lång vådkjol och en midjekort jacka.


Det som fångade mitt intresse allra mest var hennes hatt......en stor pladuska med brätte. Den var så tjusig. Hela munderingen var sagolikt vacker. Mycket snyggare än det som de kvinnliga spelarna bär idag. Det är så likriktat och enda skillnaden är väl vilket klädmärke som de blir sponsrade av. Som ni förstår så är jag mer intresserad av mode än sport.

måndag 14 oktober 2013

Semesterresor


Tidigare har det tagit 55 miljoner år för att åka till Mars, men om ca 30 år kan man göra resan på 90 dagar. Det är då för väl. Då hinner jag göra den turen innan jag blir för gammal för att ge mig iväg ut på äventyr.  Det finns många nya ställen att åka till när man är ledig. När jag var ung var det nästan uteslutande Mallorca som gällde för alla semesterfirare. Sen kom Kanarieöarna till och dit åkte vi när barnen var små.

De flesta somrar hyrde vi dock en stuga en vecka eftersom vi då kunde ha Milou med oss. Vi valde ut ett nytt landskap varje sommar där vi letade efter någonstans att bo. Många gånger var det villor som var till uthyrning, och när vi var på Gotland så hyrde vi en gammal bondgård. Så mysigt det var alla de här åren. Planeringen var precis lika kul som själva vistelsen. Vi läste på om landskapet vad som var intressant att besöka och sen fick var och en välja ut något önskeställe. I regel var det aldrig så svårt att komma överens. Jag kan inte minnas någon gång som vi var missbelåtna med vårt val. Husen vi hyrde höll väldigt hög standard och de var ändå aldrig särskilt dyra.

När barnen kom i tonåren blev det mer en eller tvådagarsturer som gällde. Föräldraumgänge stod inte lika högt på prioriteringslistan då. Det var kompisar och olika sportaktiviteter som var viktigare. Jag har åkt på bussturer med ett barn i taget också och det är riktigt kul. Inte barn om man tänker åldersmässigt förståss, utan ung vuxen. Jag har alltså varit i Lubeck 3 gånger, Skagen två gånger (det var inget som Peter var intresserad av), Paris tillsammans med Ulrika och London tillsammans med Katarina. Till London tog vi flyget.

Numera är det Göran och jag som åker tillsammans. Det finns två ställen som är väldigt lockande att resa till; nämligen Luxemburg och Dallas.

söndag 13 oktober 2013

Fyrbenta vänner



Den här hunden träffade jag på i Danmark i somras. Här kunde man verkligen tala om golvmopp!! Stackars hund att se ut på det viset. Det var inget charmigt över den alls. Pälsen såg ut som 2 cm breda tygremsor som klistrats på kroppen. Hur man sköter den "pälsen" har jag ingen aning om. Jag vet inte heller vad rasen heter. Har letat lite överallt, men inte lyckats hitta något som påminner om den här vovven.



Tacka vet jag Santos! Det är en mjuk och gosig liten Bichon friseé. Han kommer och hälsar på mig om några veckor. Jag valde när min hund Milou dog att inte skaffa någon ny. Visst har jag ibland saknat att ha en liten motionskompis, men jag får låna Santos lite då och då i stället.


Milou var en Australisk Silkyterrier och en riktig kelgris. Mina barn var i skolåldern när vi köpte honom, så han blev familjens nya bebis. Och det fortsatte han att vara i 13 år. 

Milou och jag promenerade en mil i skogen varje dag. Även om jag på den tiden jobbade så hann jag ändå med minst tre motionsrundor per dag. Nu när jag är ledig från jobb tycks jag inte hinna med ens en ynka liten runda per dag. Det är naturligtvis inte tidsbrist som är boven i dramat utan brist på motivation och självdisciplin. Jag är en mästare på att kunna finna på undanflykter. Ibland tar jag mig själv i kragen och ger mig av, och visst är det härligt att promenera. När jag kommer hem bestämmer jag mig för att i morgon ska jag göra om det. .....men så är det det här med närminnet. Det är det som försvinner först har jag hört. 


lördag 12 oktober 2013

Tidningsdöden



Att sitta vid frukostbordet på morgonen och höra prasslet från dagstidningen är snart en utopi. Vi har prenumererat på HD (Helsingborgs Dagblad) nästan hela tiden vi varit gifta. Den har genomgått en del förändringar under åren, men det som sker nu är knappast en liten förändring....det är nästan en avslutning. Tyvärr tror jag inte att tidningen kommer att överleva så värst länge. Förut så fanns en lokalavdelning i de flesta småkommuner här runt ikring. Journalisterna som jobbade där syntets lite överallt i samhället och skrev om allt som hände. Det är ju det man vill ha en dagstidning till, tycker jag.....att få reda på lite lokala nyheter. Vad som händer i övriga Sverige kan jag läsa om i kvällstidningarna eller se på TV. Det är flera år sedan som redaktionen i Åstorp drogs in, men vi har ändå kunnat läsa en del om vad som hänt i kommunen. Det har avdelats en hel eller halvsida varje dag tillsammans med en närliggande kommun. Det har varit helt ok.

Det är kris i tidningsvärlden mycket p.g.a. minskade annonsintäkter sägs det. Nu har 40 tjänster dragits in på HD och inga lokalkontor ska längre finnas. Vad ska det då stå om i tidningen som kan vara så intressant att man funderar på att prenumerera? Ja, det kan man verkligen undra. Det lovades att priset på en prenumeration ändå inte skulle höjas nu. Igår kom ett brev eftersom vår prenumerationsperiod går ut denna månaden. Vi var välkomna att fortsätta prenumerera.....men till ett högre pris. Nu fattar jag ingenting! Skulle det bli dyrare eller skulle det inte? Att bli eller inte bli dyrare, som Hamlet hade sagt. Hamlet spelas förresten just nu på Helsingborgs Stadsteater. Det läste jag i tidningen bland alla annonser, som ska ha minskat så katastrofalt.

Jag behöver egentligen inte bekymra mig så mycket om det här med höjd prenumerationsavgift, eftersom det är Göran som betalar den. Han var dock lite i valet och kvalet nu. Jag föreslog honom att han kunde prenumerera på min blogg i stället till ett rabatterat pris. Den finns än så länge bara i e-upplaga, men kanske den längre fram även ges ut som "prasselutgåva".

fredag 11 oktober 2013

Mycket skräp



Nu har jag klippt alla buskar som stod på tur och alla grenar är bortforslade med. Jag kom att tänka på hur det var när vi flyttade hit till Björnås för 40 år sedan. Då bodde det otroligt många barnfamiljer här. När min mellanflicka började skolan var det så många 7-åringar att de fyllde en hel klass...22 st. In emot skogen finns en fotbollsplan och en bit därifrån en jättestor grop. Där lade alla familjer det som blev kvar efter att ha rensat i trädgården. Det blev en rejält stor hög med grenar och kvistar, som vi tuttade eld på till Midsommar. Vilken brasa det blev! Då var det en del eldsjälar som ordnade med dans kring Midsommarstång och lekar för barnen. Festligheterna höll på hela dagen och mot kvällen till så blev det  dans för vuxna. Efter hand som barnen växte upp och en del familjer flyttade härifrån, så blev deltagandet mindre och mindre och till sist dog det ut helt. Något år har det gjorts försök med konstgjord andning, men det har aldrig blivit som för en 40 år sedan.

Vi kunde ändå fortsatt att samla grenar och kvistar i den där gropen, tycker jag. Det kunde blivit ett konstverk i stil med Nimis. Det konstnärliga värdet hade varit precis lika stort. Nimis är inget konstverk.......det är bara en bunke skräp. Det händer olyckor titt som tätt där och eftersom det ligger så illa till, så är det svårt för räddningspersonal att ta sig dit. Ibland får helikopterhjälp anlitas. Hur kan den här skräphögen, som inte har byggnadstillstånd, få ligga kvar år efter år? Visserligen är det väldigt bra PR för den som släpat dit bråtet, men knappast för kommuntjänstemännen som är så flata att de låter det vara kvar. Ifall en privatperson bygger det minsta lilla och inte har tillstånd, så får han vara så snäll och riva det...på egen bekostnad. Jag trodde i min enfald att reglerna gällde för alla.

Att göra som vi på Björnås och tutta fyr på eländet är ingen bra idé. Det kostar pengar att ha brandkåren på plats.....för det skulle naturligtvis ske under ordnade förhållanden. Men det kostar pengar med alla räddningsinsatser också. Då får någon annan vänta på att få hjälp eftersom det blir akututryckningar. Det ordnas tävlingar om allt och inget. Varför inte utlysa en tävling om bästa och ofarligaste sättet att forsla bort en stor skräphög?

torsdag 10 oktober 2013

4:de torsdagen


Idag är det den fjärde av de där konstiga torsdagarna i år. De där som har samma siffra som månaden. Det började i april och sen har det varit så varannan månad. Idag är det den 10/10 och dessutom Grötens dag....alltså dubbel anledning att fira, ifall man känner för det. Nu tror jag förståss inte att det är så  många som firar grötdagen. Själv började jag inte äta gröt förrän i vuxen ålder. Jag har inget minne av att jag nånsin åt gröt som barn, utom till jul när det var risgrynsgröt. Mina barn har aldrig heller varit några grötälskare så den här dagen kommer nog bara att försvinna bort i fjärran utan att lämna några större avtryck.

Det finns en gröt som jag gillar, nämligen mannagrynsgröt. När man kokte den på det gamla sättet så tog det en evig tid och jag brände den alltid. Numera är det bara att hälla ingredienserna i en tallrik och in i micron. Jag tycker det blir precis lika gott....faktiskt godare för det blir inte vidbränt. Av någon underlig anledning så består min frukost nästan alltid av youghurt, banan och kanel och till det en kopp kaffe. Ingen lyxfrukost, men det får mig att vakna till och få lite energi inför dagens arbete. IKEA annonserar om frukost för 10 kr men jag tycker om att sitta och äta frukost i morgonrock och rufsigt hår, och det kan jag knappast göra där. Jag fortsätter nog med min gamla vanliga frukost i köket. Det har fungerat bra i många år, så varför ändra på ett vinnande koncept?




onsdag 9 oktober 2013

Ny hjälpreda



Eftersom det är vardag och skoldag så kunde inte Rasmus komma och hjälpa mig, men en annan liten kille anmälde sig frivilligt....nämligen rödhaken. Han följer efter mig hela tiden när jag klipper. Det blir väl snart dags att börja servera lite mat till de små flygarna. Det kanske var det han ville tala om.


Aroniabusken lyser som eldflammor nu, men den är lite annorlunda mot förr om åren. Det brukar aldrig finnas några bär kvar den här tiden. I år har det tydligen varit så mycket så både jag och koltrastarna blivit nöjda. Fastän jag klippt bort en hel del grenar med bär på så finns det fortfarande massor högst upp. Jag har inte plats till mer i frysen, så jag hoppas att fåglarna förbarmar sig över de som är kvar.


Det är inte bara rhodedendron som blommar nu. Vi har två buskar vid altanen som har blommat med rosa blommor hela sommaren, och nu har de börjat om på nytt.


Det har benveden också gjort. Den har aldrig blommat tidigare, men idag såg jag fullt med blommor. Det är cerisefärgade blad som sitter som en stjärna och under hänger en orange liten kläpp...ungefär som en klocka.


In mellan spireabuskarna hade en berberis börjat växa. Hur den hamnat där vet jag inte, men nu drog jag bort den. Bären har jag plockat av och ska försöka torka som man gör med rönnbär. Det ska bli spännande att se om det lyckas.

tisdag 8 oktober 2013

Ett tufft träningspass




Om man ska bli en bra tennisspelare måste man ha starka armmuskler så jag tränar med hantlar.


För att träna upp mina benmuskler brukar jag klättra. Det är jättekul.


Jag vågar klättra högt.


Man måste ha bra kondition också, så jag springer några varv på gräsmattan.



Sen blir det lite racketträning.......


...och jag avslutar alltid med att stretcha.