lördag 31 augusti 2013

I Sigrids trädgård


Sigrid, det är min mor. Hon var en trädgårdsälskare av stora mått. Under min uppväxt så bodde vi i lägenhet och då var det en liten kolonilott som gällde. Den var inte stor, men mor lyckades få plats med det mesta i grönsaksväg och även en hel del blommor. Där fanns t.o.m. en pytteliten gräsplätt som vi brukade sitta och fika på. Jag har inget minne av någon gräsklippare, men plätten var så liten så den gick enkelt att klippa med en vanlig sax. Min far, som då jobbade på en firma som sålde lantbruksmaskiner fick tag på en gammal traktorhuv som han byggde om till lekstuga åt min syster och mig. Så kul vi hade där!

Senare så flyttade mina föräldrar till ett litet radhus och mor fick verkligen utlopp för sin odlingslust. Det blev inte så mycket grönsaker förståss utan mer prydnadsbuskar och blommor. Hon var så noga med att det skulle finnas blommor hela växtsäsongen. Trädgårdsböckerna användes flitigt. Hon grävde upp och planterade om och delade perenner i det oändliga. Det var alltid så räfsat och fint i hennes trädgård. Det var inte lönt för ogräsen att ge sig in i trädgården, för mor var där med en gång och ryckte upp dem.


Hon testade ofta att ta frö från olika växter och tyckte om att köpa lite annorlunda plantor. I motsats till mig så lyckades hon alltid med dem, så jag kan förstå att det gav mersmak. Hon tog bl.a. frön från thujabuskar hon hade i trädgården och la i frysen. Jag minns inte hur länge hon hade dem där, men så småningom plockades de fram och planterades i små krukor. Efter hand som de växte så fick de större krukor att stå i. Till sist gick det att plantera dem i trädgården. Göran fick två plantor som han satte framför duvslaget och de är jättestora nu. Men de är också flera år gamla. Det tålamodet och den förmågan när det gäller plantering har inte jag, tyvärr.

Jag gillar när det är mycket växter så inte ogräset får en chans att synas, men nu behövs det röjas. En del växter syns inte alls och det är lite synd. Vi har bestämt oss för att nästa månad ska bli en riktig trädgårdsröjarmånad. Det är perfekt tid att dela och plantera om perenner och jag vill gärna skaffa lite nytt också. Man ser efter hand att det man satte på ett ställe inte riktigt passar in och då är det all idé att ändra på det nu. Hösten är en ljuvlig tid att var ute i trädgården och jobba för det är lagom varmt. Det är faktiskt kul att gå runt och planera för hur det ska se ut till nästa vår. Det dröjer inte alls länge. Den nästan står och lurar runt knuten.

28 kommentarer:

  1. din mamma hade verkligen gröna fingrar :) här självsår sig både tujor och idegran, så jag får små plantor på det viset :) sedan flyttar jag dem till ställen jag vill ha dem på, ja, inte alla förstås, det skulle bli alldeles för många
    jo, snart är det vår igen :) visst är det, härligt
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tiden tycks gå i raketfart. Det gäller att ta vara på varje sekund.

      Radera
  2. Jag gillade också min trädgård när det begav sig,
    och det var många timmar krypning efter ogräs.
    Det var kul, men allt har sin tid, vi flyttade till detta lilla radhus,
    och nu har jag inga blommor alls.
    Grävde upp dom som fanns, hade då bestämt mig för att börja en ny karriär,
    utan blommor men lite buskar har jag allt, men inte många.
    Sen är hela sommaren min trädgård vart jag än kommer å landar med bobilen.
    Älskar min vilda trädgård med inget jagande av ogräs....
    jo nu ljuger jag bloggade ju nyss om hur jag ättika bort allt ogräs...
    på parkeringen...hahaha
    Hoppas du njuter i din mors trädgård hon verkar ha haft gröna sköna fingrar.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både min mor och hennes trädgård är tyvärr borta sedan många år. Jag trivs i vår trädgård som den är nu. En stor gräsmatta, stora, höga buskar runt hela trädgården så ingen att kika in och ytterst få rabatter. De som finns är väldigt lättskötta. Jag vill ha trädgården för att vila i. Jobba kan jag göra inomhus.

      Radera
  3. En trädgård blir man aldrig färdig med, den är i ständig utveckling. Lycka till med röjningen!

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är det som är tjusningen med en trädgård. Den kan ändra utseende hela tiden.

      Radera
  4. Jag tycker det är jättefint med trädgårdar med mycket växter i när jag ser dem. Själv odlade jag bara sådant som gick att äta. Kommer ihåg första radhuset vi köpte och skulle göra iordning rabatter och jag kom till jobbet och talade om att jag sått spenat som kantväxt. Det blev mycket ståhej kring det....Många som tyckte jag var tokig Jag tyckte det var praktiskt :-)OCH gott.
    Ha de Gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I en trädgård måste man få odla vad man vill tycker jag.

      Radera
  5. Så väldigt vacker rubrik på ditt inlägg. Poesi för mina ögon:)
    Fina minnen av en mor med gröna tummar har du.
    Jag tänker alltid på min med varm känsla när jag ser ett löjtnantshjärta.
    Här ska också röjas och visst är det skönt med hösten. Nu tar vi emot all den glädjen eller hur?

    Lördagskram
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så kul att förbereda för nästa säsong. Jag vill gärna ändra om och få något nytt varje år.

      Radera
  6. Jag hade också en sån mamma, som hela tiden vårdade och månade om sin trädgård och sina växter. De vårdades ömt och delades och frön samlades och såddes. Från väldigt lite i början blev en frodig liten park till slut med allehanda godsaker. Att ta frön från thuja har jag aldrig hört talas om. Och varför måste de ligga i frysen tro? Eller det kanske bara var ett sätt att förvara dem i väntan på att sås?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror mor hade läst nånstans att man skulle göra så. Om det var fel säsong att så dem precis när de var plockade eller de grodde bättre efter en frysperiod vet jag faktiskt inte.

      Radera
  7. Förstår din mors trädgårdsintresse som jag åkso delar. Det låter mysigt med den lilla gräsplätten som ni fick trängas på.
    Ha en fin söndag nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också att vara i trädgården men jag har tyvärr inga gröna fingrar.

      Radera
  8. Vill så gärna ha en fin trädgård...Men tiden räcker inte till. Så jag odlar bara i mitt grönsaksland....Men där växer det så det knakar och jag känner mig så otroligt rik när jag skördar hemodlat:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har börjat lite smått att öka på odlandet som tomater, vitlök och persilja. Jag skule vilja ha en kryddträdgård. Det är nåt visst med det man själv odlar. Får se hur pass energisk jag är till våren.

      Radera
  9. Svar
    1. Det är något som jag saknar totalt.

      Radera
  10. Mina fingrar är svarta men jag tycker det är kul att läsa om hur man gör för en dag kanske mina förvandlas. Att läsa om livets årstider gav mig en funderare. Jag är vår i sinnet men kroppen börjar kännas höst. Vad är man då?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken optimist du är. Jag tror aldrig att mina ens blir ljusgröna. Det var en knivig fråga, men du är kanske en blandning av vår-sommar-höst. Låter som en bra blandning.

      Radera
  11. Tack för att du delade med dig av gamla minnen. Min mamma var som din. Född med gröna fingrar som hon fick nytta av när det flyttades från lägenhet till radhus med trädgård. När många år senare gjorde motsatt flyttning gjorde det ont i mig när hon berättade att hon saknade sitt pysslande till trädgården.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så var det för min mor också när hon blev sjuk. Hon kunde ändå vara i min och min systers trädgård och göra det hon orkade.

      Radera
  12. Härliga minnen! Mitt trädgårdsintresse har jag ärvt efter min mor. Hon hade verkligen gröna fingrar. Synd att klimatet var kärvt - men även i växtzon 6 fick hon rabatterna att svämma över av blomprakt. För att inte tala om alla grönsaker. Jag fick hjälpa till att gallra morötter. Fick 5 öre raden av min styvfar - som var rädd om plånboken.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del människor bara har den här förmågan att få växter att trivas. Fantastiskt!

      Radera
  13. Vilka mysiga minnen av mamma Sigrid. Men ni har ju även bokstavligt minne av henne (tjuja). Även vi hade kolonilott då jag var liten. Min syster o jag fick varsin kvadratmeter att odla på. Vi sådde "pappersblommor"= eterneller. Men någon traktorhuv hade vi inte, fast då jag var ännu mindre hade jag en söndrig trampbil, som gick att ha till "lekstuga".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu påminde du mig om "min trädgård". Den hade jag helt glömt bort. Jag gjorde små " sängar" som jag sådde i.

      Radera
  14. Visst är det kul att planera trädgården och nya rabatter eller var man ska plantera de växter man delar.

    SvaraRadera
  15. Det är så enkelt att ändra i trädgården, för det går att variera där i oändlighet.

    SvaraRadera