tisdag 28 maj 2013

Sakletare


Idag har jag agerat sakletare i bästa Pippi Långstrump-stil. Jag kände när jag vaknade i morse att idag är det en perfekt dag för att städa i köksskåpen. Ibland vaknar jag med sådana redan färdigtänkta idéer i huvudet och då är det bara att skrida till verket. Nu hör det till saken att jag älskar att möblera om...överallt. I mitt kök går det tyvärr inte att sätta möblerna annorlunda än de är nu, om vi ska ha en chans att ta oss fram utan att behöva leka Hela havet stormar. Men innehållet i köksskåpen går det alltid att flytta om på, och det är det jag har sysslat med hela dagen.


När alla köksskåp och lådor var klara började jag tömma mitt vitrinskåp. Där står mest kopparsaker och en del porslin som jag har fått ärva. Det tar lite tid när jag hamnar här, för jag tycker det är så kul att vända och vrida på alla gamla saker och det dyker upp så många minnen. Jag hittade bl.a. den här kniven och gaffeln.


Min syster och jag har var sitt bestickpar. Det är de enda två som är kvar från när min farmor och farfar gifte sig nån gång i början på 1900-talet. Jag minns farfar när han satt och skar rökt fläsk i små bitar med den här kniven. Han hade bara en tand kvar i munnen, så det var lite besvärligt för honom att tugga. Varför han inte gått till tandläkaren tidigare vet jag inte. Farmor berättade att han hade själv dragit ut sina tänder i stället för att få dem lagade. Vilken tuffing! Det syns att kniven är väl använd, för den är sliten på mitten. Stämpeln är nästan utsuddad, men jag kan tyda att det står Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag på knivbladet. Jag såg på nätet att den här fabriken startades på 1870-talet och var i gång ända fram till mitten på 1990. Både kniv och gaffel har hållit sig bra genom åren. Det är inget hastverk, som mycket av de bestick man köper idag. Bladet är av järn och skaftet av svärtat päronträ. Metallen följer med hela vägen och man har nitat fast päronträ för att få handtag. Det blev väldigt stabilt.


Jag har även ett gammalt saltkar som varit min farmors. På den tiden hade man inte saltströare utan man hällde upp saltet i en liten skål, och sen fick var och en ta med en kniv eller sked för att krydda extra. Jag har aldrig använt karet på det viset, utan det har mest stått som en "tittskål" i mitt vitrinskåp. På loppis hittade jag två andra saltkar som också var av glas. De har jag ibland använt när jag dukat. Då har jag satt dem på en liten silverbricka och satt ett värmeljus i det ena karet och fyllt det andra med blommor. Ljus och blommor sätter också lite krydda på tillvaron.


21 kommentarer:

  1. Hej du..Ditt skåp är ett riktigt Minnenas arkiv,förstår att dessa saker betyder en hel del för dig..Jag vet inte hur det är nu,,Men när Barbara var borgmästarinna i Ayia Napa,så delades dessa ut till dom som varit där 15 ggr,klart någon måste ju lämna in uppgifterna..Vi bodde ju hos henne så oss hade hon koll på..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt initiativ tycker jag.

      Radera
  2. Jag har också en del sådana Saltkar från mamma och andra släktingar. Men till skillnad från dig så använder jag mina till att ha salt i. Står precis bredvid spisen....gillar dem!/M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul att blanda gammalt med nytt, och det mesta går att använda på något vis.

      Radera
  3. Men så mycket fina saker du har:)Här rensar jag och säljer av på loppis titt som tätt...Snart inget kvar.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade också behövt rensa ut en del, men tyvärr tycker jag att jag behöver allt.

      Radera
  4. Så mycket fint du har i ditt skåp,
    och den kniven och gaffeln var ju toksnygga, och tffa ägare var det också,
    som själv hade dragit ut sina tänder...hua...

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tandläkaren är väl inte den person man helst vill träffa, men jag skulle aldrig våga dra ut mina tänder själv utan bedövning.

      Radera
  5. Visst väcker saker minnen - det har vi insett nu då en morbror dog och vi ska tömma hans hus.
    Men allt har sin tid, och det är bra att reflektera över saker, kanske gråta en skvätt - och minnas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man minns bara de roliga minnena ju längre tiden går.

      Radera
  6. Det var mycket fint du har i skåpet.
    Jag känner igen namnet på fabriken men har ingenting därifrån.
    Tack för din kommentar. Exakt hur jag gjorde näbben på hackspetten kommer jag inte ihåg men det var i ett fotoprogram som inte tas emot av datorerna idag. Tyvärr. För det var roligt.

    Ha det gott
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara kul att kunna göra lite mer med fotona än vad jag gör. En vacker dag kanske jag får tålamod till det.

      Radera
  7. Så härligt med gamla saker! Jag har en liknande kniv efter min mormor, dock ingen gaffel, den är perfekt att vända småplättar med.
    Jag önskar att jag snart vaknar med en längtan att röja i köksskåpen. Det har inte hänt hitintills.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att den passar till plättvändning, för den är bredare än dagens knivar. Du har redan så många kul idéer och du ska se att en vacker dag så vaknar du också upp med en längtan att ge dig på köksskåpen.

      Radera
  8. Visst är det lätt att "fastna" i gamla minnen. Rejäla bestick de hade på den tiden... och vilken tuffing till farfar som drog ut sina tänder själv.
    Skulle behöva få en så´n där ingivelse också... att möblera om i köksskåpen menar jag :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag gjort klart tänker jag alltid att det här var det bästa sättet, så nu behöver jag aldrig ändra mer. Efter ett tag brukar jag dock upptäcka att det hade nog behövts en del ändringar.

      Radera
  9. åh vad roligt att ha sådana saker kvar, vilka minnen som är förknippade med dem, jag har nu inte så mycket men de jag har vårdar jag ömt
    Sv: då är Göran likadan som J, men du, jag "kör" över honom :) lite tjat kanske, det brukar hjälpa :) annars kan du ju säga till honom att en trädgård helt enkelt MÅSTE ha minst en syrenbuske :)
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ska försöka med det.

      Radera
  10. Eskilstuna (Sméstaden) är känt för sina knivar. Det fanns många små fabriker där de tillverkades tidigare. En del var väldigt små. När jag var liten fanns en liten fabrik inne på vår gård där de tillverkade knivar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste faktiskt att det fanns många fabriker i Eskilstuna. DEt var inget jag visste från tidigare.

      Radera
  11. OK! Leta så kommer jag! Kram!

    SvaraRadera