lördag 31 mars 2012

Säg cheeeeeeese!


Det är det ingen som behöver uppmana mig att göra nu. Idag ler jag med hela ansiktet. Zoé med föräldrar startar sin resa från Luxemburg idag och tidigt i morgon bitti åker vi till Kastrup och hämtar Peter. Eftersom det inte är lika frikostigt med semesterdagar i USA som här, måste hans fru spara sina till längre fram. Rasmus har längtat enormt efter att få träffa Peter igen, och han kommer givetvis att komma hit så fort han bara kan. I morgon har jag alltså alla barn och barnbarn samlade i Sverige. Vilken härlig känsla! 

Stort tack till er alla för att ni peppade mig inför blodprovstagningen. Jag åkte faktiskt dit och blev plågad, men överlevde. Dessutom ska jag på läkarbesök efter påsk. Jag har insett att jag måste få ett läkarutlåtande och inte bara inbilla mig att det blir nog bättre i morgon. Det kommer inte att bli så mycket bloggande för min del nu en vecka framöver av naturliga skäl. Därför passar jag på att önska alla en riktigt

GLAD PÅSK


torsdag 29 mars 2012

Det går runt


De här sista dagarna har varit snurriga...bokstavligt talat. Jag har aldrig gillat varken gungor, karuseller eller berg-och-dalbanor. De har bara fått mig att må illa. I ett par dagar har det nästan känts som om jag hade en karusell inmonterad i skallen. Det har snurrat konstant! Ibland har jag tänkt att det kanske hade varit en bra idé att ringa om ett läkarbesök, men nääää...det blir säkert bättre med tiden. Trots min optimism så har jag fixat tid för blodprovstagning i morgon. Just nu sitter jag och försöker repa mod så jag inte avbeställer tiden. Ovanpå det snurriga så är jag trött och fryser, och det låter nästan som om jag har lågt blodvärde. Se där! Jag har själv ställt diagnos. Vad katten ska jag då ta blodprov för?

måndag 26 mars 2012

Lille Skutt har hittat på hyss


Även om jag tycker att kaniner är söta, så gillar jag inte när de kalasar på mina blommor i trädgården.


I morse när jag tittade ut genom köksfönstert fick jag se en domherre promenera på marken bland mina krokusar. Han brukar ju annars bara visa sig när det är mycket kallt eller på väg att bli kallt. Jag hoppas verkligen inte att detta stämmer. Hur som helst så var det så färggrant på marken. Vi har planterat krokusar längs med hela infarten och det lyser verkligen upp om det är en gråtrist dag. När jag tittade ut strax före lunch såg det ut så här.


Alla blommor var puts väck! Det enda som fanns kvar var bladen. Vi misstänkte genast en liten kanin som hoppat runt här tidigare i veckan.


När vi planterade vårt apelträd, så satte vi också krokusar runt om stammen. De har kommit upp nu och börjar blomma så fint. Kvickt fram med nät! Här ska inte kalasas på krokusar mer!

söndag 25 mars 2012

Sommartid



Så har vi då sommartid. Det verkar ju lovande, för solen skiner för fullt idag. Nu är det spännande att se allt som dyker upp i trädgården. Jag gick en liten inspektionsrunda idag och upptäckte att vissa träd och buskar faktiskt är snyggare innan löven börjar komma, som ormahsseln t.ex.


Nu ser man alla snirkliga grenar och de vackra hängena. Varje år måste vi rensa bland grenarna och de är perfekta som dekoration både i buketter och att använda som smyckeställ eller att hänga upp saker på i taket. När man ser vad några ormhasselgrenar kostar i blomsteraffären inser jag snabbt att jag har en förmögenhet i trädgården.

Vi har en buske som jag egentligen önskade aldrig fick några blad , nämligen röd kornell.


När bladen slagit ut helt ser man inte det vackraste på busken....grenarna. Varje gång den gallras så plockar jag undan grenar som jag kan använda att göra dekorationer av. Jag skulle vilja ha gul kornell också. När jag tittar i trädgårdstidningar letar jag mest efter småträd eller buskar som jag ser att jag kan ha nytta av i mitt pysslande. Trädgården ska inte bara vara snygg att se på den ska fylla en funktion också...som lager för pysselgrejor t.ex. Som tur är så finns ju ett outtömligt lager av allehanda prylar i skogen, och det är åtskilliga kilon jag har släpat hem under årens lopp. Jag ser mig själv lite som en skogsröjare, för visst behövs det städas upp lite där med.


Precis innan jag skulle gå in hörde jag hör det prasslade vid häcken. Där kom "vår" lille igelkott smygande. Ifall det är samma som i fjor vet jag inte, de ser ju likadana ut. 


Jag kunde smyga mig alldeles tätt inpå och fotografera. Den satt helt stilla.


Jag lyckades t.o.m. få en riktig närbild. Vilken gullig liten nåldyna!

lördag 24 mars 2012

Lördagsnöje


Idag åkte Ulrika och jag till Förslövs Bygdegård. Där hade anordnats en minimässa med mest quiltade saker, och det här tjusiga täcket mötte oss precis när vi kom in. Det var sytt av linnetyg och dekorerat med gamla lakansspetsar, hardanger och virkade dukar. Vilket jobb! Där visades prov på olika tekniker på täcket, så det var absolut inget som en nybörjare ska ge sig på. 


Väldigt kloka ord var broderade lite här och var på täcket.

Ikväll måste jag komma ihåg att sätta fram klockan en timme. Måste och måste förresten. Det måste jag inte alls. Sen jag blev Passionista bestämmer jag själv över min tid. Jag lägger mig när jag vill på kvällen och jag går upp när jag vill på morgonen helt beroende på vad jag känner för. Att ändra klockan gör jag mest för att ha lite koll på TV-programmen så jag inte missar nån deckare. 

torsdag 22 mars 2012

Glädjefnatt


Som pensionär har man ju inte många avdrag att komma med i sin deklaration, så jag hade så smått förberett mig på en restskattesmäll. Idag kom brevet! Jag läste tidningen och sysslade med lite andra saker innan jag öppnade det. Tänkte att det är bättre att dra ut på det så behöver jag inte vara fly förbaskad hela dan. Döm om min förvåning när jag öppnade brevet!

Jag får tillbaka pengar!!!!!!!! 

 Det enda jag behöver göra är att skriva under ifall jag godkänner uträkningen. Jag kan inte se att det skulle vara nåt att klaga på, så det blir ett MVG i betyget.

onsdag 21 mars 2012

Miljötänk


För några dagar sedan fick jag det här mailet från en väninna. Jag vet inte vem som har skrivit det från början, men det är verkligen tänkvärt.

Jag skulle betala i mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. -"Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön för kommande generationer." Hon hade förståss rätt i en sak - vår generation hade inte miljötänket på "vår tid." Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min själ insåg jag vad vi hade....


Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka och läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter. Men vi hade inget miljötänk.


Då hängde vi vår tvätt på linor och torkade våra kläder med hjälp av sol och vindkraft och inte i ett energiförbrukande monster. Vi hade en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. TV:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk - inte som halva Gotland. I köket blandade och vispade vi för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar. På den tiden startade vi inte en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner som löpband, trampmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.


Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut i stället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln i stället för att kasta hela hyveln för att bladet var slött. På den tiden cyklade eller gick barnen till skolan i stället för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 tim om dygnet). Vi behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria. Men vi hade inte miljötänk.




tisdag 20 mars 2012

Vi går mot ljusare tider


Även om det inte märktes direkt i morse, när jag tittade ut genom fönstret....grått, grått och grått och lite duggregn ovanpå det. Idag är det i varje fall vårdagjämning och det låter hoppfullt när man säger det. Alf Henrikssons dikt är så passande:

Den största helgen på året är den
då det ljusnar så mycket i huset
att man kan äta sin middag igen
utan att tända ljuset.

söndag 18 mars 2012

Virrig GPS-dam


Idag känner jag mig lite "dagen efter"; alltså dagen efter Symässan. Fötterna värker och jag har träningsvärk i hela kroppen. Att stå eller gå så många timmar i sträck, som vi gjorde igår, är inget jag sysslar med dagligen. Ulrika och jag ställde kosan mot Malmö igår förmiddag. Målet var Symässan givetvis. Jag kopplade in min GPS i bilen, för jag kan inte skryta med att jag har nåt bra lokalsinne. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte tillstymmelse till lokalsinne alls. Då känns det tryggt att ha Ulrika med i bilen. Först och främst så har hon ärvt sin pappas superlokalsinne och sen kan hon tänka logiskt och memorera var man har kört.

Att ta sig till Malmö är ingen större konst. Det är när man kommer in i själva stan som det besvärliga börjar. Då brukar jag ändå fixa det med hjälp av GPS, men igår vet jag inte vad som hände. Skärmen visade en körväg och "damen i lådan" föreslog nåt helt annat.  Enligt henne skulle vi köra in i en rondell. Det syntes ingen rondell så långt ögat nådde. Vi lyckades ändå ta oss till mässan tack vare Ulrika. Jag har full förståelse för att man inte alltid kan parkera precis framför ingången, men jag förstår inte varför parkeringen ska befinna sig nästan på motsatta sidan stan. Parkeringsplatser var det gott om och vi tågade iväg till automaten för att betala. Jag hade ingen växel, men tänkte att det går säkert lika bra att betala med kort. Det stod på automaten att det gick bra med Visa-kort. Det gjorde det inte alls! Vi var flera stycken som försökte utan att lyckas. Då kom till slut två killar som jag frågade ifall de kunde växla, och de kunde hjälpa till med en del. Den ene av dem gav mig 13 kr och ville inte ha nåt tillbaks. Tänk, vad glad man blir av att stöta på sådana människor!

När vi kom fram till Mässhallen var det låååååång kö. Det visade sig dock att den delade på sig. Ena kön (som var väldigt kort) var för de som betalade kontant och den andra var för kortbetalare.  Lyckligtvis hade vi kontanter med oss, så vi kände oss nästan som VIPare när de vinkas in till innekrogarna förbi alla andra i kön. Ingen oäven känsla alls. Att besöka en mässa av det här slaget är så nära man kan komma himmelriket på jorden. Att vara omgiven av montrar fyllda med garn, tyg och allehanda hobbymaterial är rena terapin för en stressad själ. Vi fyndade en hel del och samlade på oss massor av nya tips och adresser till butiker som vi gillade.

Mot slutet på eftermiddagen kände vi oss nöjda och kände att det fanns inte plats för mer information i våra hjärnor, så vi drog oss mot bilen för hemfärd. Nu hade GPS-damen ballat ur totalt. När jag startade bilen kom det först upp en Europakarta och sen visades bara en bil på en väg med vatten på båda sidor. Jag skulle väl inte köra Öresundsbron för att komma hem? Jag tänkte att jag kör samma väg vi kom hit till parkeringen, så sansar hon sig nog. Där tänkte jag fel. När jag kom fram till korsningen och skulle svänga åt vänster så opponerade hon sig direkt. -"Gör om rutt!" hördes det från skärmen. Jag visste ju att jag körde på rätt håll så jag låtsades inte om det utan bara fortsatte. -"GÖR OM RUTT! "hördes det då igen i en irriterad ton, men jag nonchalerade henne totalt. -"GÖR OM RUTT! GÖR OM RUTT!" gastade människan hysteriskt. Då brast mitt tålamod och jag drog ur kontakten. I stället lotsade Ulrika mig ut ur Malmö lugnt och sansat.

Idag har jag varit väldigt ineffektiv. Eftersom iPaden var ledig så har jag mest legat i soffan med fötterna i högläge och kollat in hemsidor hos de försäljare som vi var intresserade av. När Göran har skymtat förbi så har jag ropat -"Gör om rutt!" så han skulle förstå att det var dags att gå ut i köket och hämta en kopp kaffe åt mig.

torsdag 15 mars 2012

Virkcafé


Alla kommuner med självakting anordnar numera stickcaféer. Men det är ju inte bara stickning som är på modet, även virkning har ju fått ett uppsving. Idag har jag besökt ett virkcafé. Jag har nämligen varit hos min "frissa" och fått gjort slingor i håret. Det börjar med att hon drar ner nåt över huvudet på mig som liknar en stor tesil i gummi. Sen kommer virknålen fram och handarbetandet startar. Hon drar ut små hårtestar genom hålen i "tesilen". Jag brukar alltid tycka det är så obehagligt. Kanske för att jag är "ömhårad". Men den här gången kändes det inget speciellt. När geggan målats på testarna så fick jag en kopp cappuccino medan jag läste skvallertidningarna. Efter en stund var det dags att tvätta bort gojan och dra av gummihatten. Jag fick sätta mig i en ovanligt bred lädervadderad stol. Liknade inte alls de stolarna man normalt sätter sig i när håret ska tvättas. När jag väl var på plats så fällde hon upp stolen så jag nästan halvlåg och sen satte massagen igång. I stolsryggen! Från nacken och ner blev jag masserad hela tiden hon höll på med håret. Sömnvarning!!!!! Flera minuter senare fick jag åter flytta tillbaks till den vanliga frisörstolen. Hon började med att klippa topparna och sen fönade hon håret torrt.

Vilken förmiddag jag har haft! Om ni någon gång besöker Åstorp, så måste ni bara gå till Salong Moneé. Ljusterapi och Spa i all ära, men att ett frisörbesök kan vara så behagligt hade jag ingen aning om. Inte nog med att man går därifrån avstressad och lugn...man är dessutom väldigt snygg i håret.

onsdag 14 mars 2012

Det är TV-chefernas fel


Eller vem det nu är som bestämmer vilka program som ska visas och när. Jag liknar inte precis en älva. Min kropp är mer humleformad.....inte lång och slingrig som en humleranka utan mer som en liten knubbig humla. Jag gillar att titta på deckare på TV, men tyvärr visas de alltid så sent på kvällen. Det stora  problemet är att jag blir så himla godissugen när jag sitter där, eller sugen på vad som helst som går att tugga på egentligen. Det är definitivt inte nyttigt för figuren. Pauserna i programmen är alltid så pass långa att jag hinner ut i köket och hitta nåt i kylskåpet. Jag har provat med att ha ett glas vatten bredvid mig och ta en slurk när suget sätter in. Inte katten hjälper det. Så lättlurad är jag inte. Det är ju nåt smaskigt jag vill ha och dit räknar jag inte vatten.

Jag märkte en bra grej, när jag höll på med mönstersorteringen. Ibland hände det att jag satte mig på motionscykeln precis före lunch, och då hör och häpna, försvann hungerkänslorna. Det hade säkert varit väldigt nyttigt att springa ner i källaren och cykla under reklampauserna i stället för att ta en tur ut i köket. Nu känner jag mig själv väldigt bra, så jag vet att det kommer jag aldrig att göra. Det måste finnas nåt annat sätt att hålla vikten eller i bästa fall tappa lite. Jag tror jag under årens lopp har testat alla bantningsdieter som finns, och det har visat sig att jag är allergisk mot alla. Synd att man inte fick behålla den figur man hade som tonåring. Då var jag t.o.m. smalare än en provdocka.

Som jag ser det finns det bara två alternativ för mig att välja mellan. Antingen får jag bära upp cykeln och sätta i TV-rummet så jag kan cykla under pauserna, eller så får jag strunta i att titta på deckare och i stället gå och lägga mig. Ett svårt val.







måndag 12 mars 2012

Igår gick jag Zoé-rundan


När jag bestämde mig för att "promenera" till Luxemburg, så gjorde jag en sammanställning av alla tänkbara promenadstråk i Word. Väldigt avancerat!!!!! Där har jag döpt de olika rundorna och skrivit ungefär hur många Pantertantsteg var och en av dem är. Kan vara bra att veta om det någon dag ser lite dåligt ut på stegfronten. Då är det bara att kika efter var jag behöver gå för att jag ska kunna lägga mig med gott samvete på kvällen.

Det enklaste är helt klart om man inte har så många ord som beskriver rundan; helst bara ett. Det funkar bra när det gäller Makadammen eller Kalvahagen, för det är två helt skilda platser. När man kommer in i skogen så är det inte lika lätt. Känns inte så kul att behöva skriva: Rundan ner om backen och sen till vänster vid det nerfallna trädet. Det kan egentligen vara beskrivningen på vilken promenadslinga som helst där. Jag gnuggar geniknölarna för att komma på enkla namn och en skogstur har jag redan klarat av. Den fick helt naturligt heta Zoé-rundan, eftersom när jag en dag var mitt inne i djupa skogen, så ringde min svärson och berättade att jag hade blivit mormor igen.

När Zoé kommer och hälsar på till Påsk hoppas jag kunna gå den rundan med henne i barnvagnen.

söndag 11 mars 2012

När är man gammal?



Jag läste om ännu en kändis som uppnått pensionsåldern för ett bra tag sen. Nu hade han fyllt 75 år, och fick då den ofrånkomliga frågan: Ska du börja mata duvor nu? Lär man ut på journalisthögskolan vilka frågor som ska ställas vid en viss ålder? Har varje åldersgrupp en viss sorts frågor som passar in att fråga dem om? Så ointressant! I så fall skulle ju alla människor vara kopior av varandra. Jag tror det bottnar lite i det synsättt vi har på äldre personer här i vårt land. De är inte lika mycket värda, och det är fullt legitimt att förlöjliga deras sysselsättningar. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan äldre och pensionär. För det första tycker inte jag att 65 år är en hög ålder, och dagens pensionärer är definitivt inte gamla mentalt.

T.o.m. regeringen anser ju att det är för tidigt att pensionera sig vid 65. Det måste betyda att den här ålderskategorin fortfarande kan uträtta annat än att "mata duvor". När man sitter på uteserveringar kommer ofta duvor knatande och letar efter smulor, och då slänger de flesta iväg lite mat till dem. Faktum är att det är övervägande yngre personer och barnfamiljer som står för givmildheten. Jag har svårt att föreställa mig parkbänkarna upptagna av pensionärer som sitter och kastar brödbitar till stadens duvor. Skulle de här flygfäna vara helt beroende av pensionärerna så blev de inte feta.

Jag är Passionista men har då inte tid att mata några duvor. Inte hade jag i min vildaste fantasi föreställt mig att "passionärstillvaron" skulle vara så stressig. I så fall hade jag nog funderat på att jobba några år till. En vanlig dag hos mig börjar med att jag stiger upp på morgonen...eller...nåja, när jag vaknat och då är det  frukost och tidningsläsning som gäller. Det tar sin lilla tid och innan man vet ordet av är det nästan lunch. Med den usla pension man får så är det inte tal om att gå ut och luncha utan den får man fixa till hemma. Eftermiddagen och kvällen är jag fullt upptagen av allt mellan himmel och jord (speciellt om man har hus och trädgård, och massor av hobbies). Vid kl.10 på kvällen när nyheter och sport är över på TV börjar de riktiga programmen; nämligen deckarna. De kan man följa tills ögonen går i kors och man inte orkar längre. 

De äldre personer som i framtiden tar sig till nån park, kanske med hjälp av rollator, kommer garanterat inte att ha en påse med gammalt bröd i korgen. Där ligger i stället med all säkerhet en iPad, så de kan sitta och surfa och blogga i solskenet. Det ska jag åtminstone göra.

lördag 10 mars 2012

Får jag presentera Zoé


Här sover lilla Zoé så gott i samma mangelkorg som mormor sovit i. Mamma har bäddat med lakan och örngott som användes till morfar när han var bebis. Hon har sällskap av Bamse och Lille Skutt (hennes mamma är nämligen ett stort Bamse-fan), och Santos ligger vid sidan om korgen och vaktar. Kan man känna sig mer nöjd och trygg?

fredag 9 mars 2012

Hemslöjden 100 år


Min farmor satt aldrig bara rakt upp och ner i en fåtölj. Antingen stickade hon på ett par strumpor eller så virkade hon mellanspetsar, som hon sen sydde in i lakan. Och hela tiden så pratade hon oavbrutet. Det var så kul att sitta och lyssna på henne, för hon hade så mycket att berätta om hur det var förr. Jag har kvar många dukar och många mellanspetsar som hon virkat. En del har jag sytt ihop till större dukar, som jag använder ibland vid högtider, och en del har jag använt att göra kuddar av. Även min mor var en duktig både stickerska och virkerska. Hennes virkburk står nu som prydnad i mitt vitrinskåp.



Jag har fått mors gamla mönsterböcker både om stickning och virkning. Hon hade flera pärmar också som hon klistrat in mönster i. Det är kanske inte så konstigt att jag gör likdant; jag är ju uppfödd med att klippa och klistra. Jag hittade även så gamla mönster som från när jag var baby. Det är så kul, för mor antecknade på allt vilken färg, storlek, när hon stickat det och till vem. Så finurlig hon var. 


 Jag har använt en del av mönstren jag fått av henne. Babymodeller blir sällan omoderna, så de går att sticka år efter år. I ett av hennes häften hittade jag det här mönstret.


Det blev en liten kofta till Zoé, men utan krage.


Det finns många gamla hantverkstekniker som nästan ingen känner till längre. Då är det bra att Hemslöjden anordnar kurser, så inte kunskapen går helt förlorad. Förr så var det ju föräldrarna som lärde upp sina barn, men när det blev möjligt att köpa industriframställda varor så försvann den biten. Givetvis kan inte alla vara lika intresserade av hantverk, men då har de säkert nåt annat intresse och allt är lika viktigt. Konstigt nog så anses inte stickning, virkning och annat handarbete som kvinnor utför som nåt viktigt jobb. Någon har t.o.m. kallat det för förspilld kvinnokraft. Så urbota dumt! Min definition av "förspilld kvinnokraft" är när kvinnan efter hon kommit hem från sitt arbete tar hand om ALLT hushållsarbete medan hennes man eller sambo väldigt övertygande spelar rollen  som "den osynlige mannnen".

torsdag 8 mars 2012

Siwan och jag


Idag har Siw Malmkvist och jag namnsdag. Vi heter båda Siv, Gunnel, Margareta, så vi samsas om ett par namnsdagar till. Naturligtvis behöver man inte heta Siv för att bli firad idag. Det är ju Internationella kvinnodagen eller Damernas Dag, som Rasmus säger. Kvinnor har fått det bättre i jämförelse med hur det var förr...i vissa delar av världen i varje fall. Det finns mycket kvar än som kan förbättras. Framför allt ska alla flickor ha rätt till samma utbildning som pojkar, och räknas som lika mycket värda. Tyvärr kommer det säkert att dröja väldigt länge innan alla inser att både män och kvinnor behövs för att allt ska fungera. Det nedvärderande sätt man har att se på kvinnor i vissa länder hör inte hemma i vår tid. Men så länge det finns gamla kufar kvar, så länge håller det synsättet i sig. Tack och lov så finns det många intelligenta karlar, och målet är såklart att ALLA män i HELA världen börjar använda sin hjärna att tänka med och inte bara har den som nån slags fyllnadsvadd i skallen.



onsdag 7 mars 2012

Pappersarbete



Idag har jag verkligen varit flitig. Det beror bara på att jag var så illa tvungen till det. Jag får massor av nyhetsbrev varje dag med tips och ideér om allt man kan göra och väldigt mycket mönster. Då tänker jag alltid att jag skriver ut det en annan dag. I dag bestämde jag mig för att det var "en annan dag". Jag hade laddat skrivaren med nya patroner och jag fyllde på papper med jämna mellanrum. Milda makter vad jag har skrivit ut mönster idag. Ett tag var jag rädd att jag skulle behöva komma dragande med brandsläckaren för det luktade varmt. Det var säkert bara skrivarens sätt att säga: NU RÄCKER DET! Jag får skriva ut resten "en annan dag".

Nu startade moment två: att klippa ut och klistra in mönstren, sätta dem i plastfickor och sortera så de hamnar i rätt pärm. Jag har ett jättelångt bord i hobbyrummet så jag kunde bre ut mig ordentligt, och tur är det. Annars hade jag fått ta golvet till hjälp, och krypa runt där är inget som mina stela leder fixar. Jag har spelat musik väldigt högt hela dan, till Görans fasa. Vi har nämligen inte alls samma musiksmak. Han har uträttat väldigt många och långa ärenden idag.

Att sitta still flera timmar är ingen höjdare, men jag har det så fiffigt ordnat så jag har motionscykeln i hobbyrummet. Varje gång jag har behövt sätta i en ny CD så har jag tagit mig en cykeltur. Ju snabbare musik, desto fortare cyklar man ju. Det liksom smittar av sig.

Nu är dagens skörd insatt i pärmar och jag ska sätta mig och titta i dem. Jag tycker faktiskt jag är värd en paus efter en hel dags pappersarbete. Och makens öron kan också behöva vila sig, antar jag.

tisdag 6 mars 2012

Ängelholm - en (mar)drömskommun?



Ibland undrar man om inte politikerna håller för både ögon och öron, så de slipper se och höra vad resultatet av deras beslut blir. På kort tid har det skrivits om inte fullt så roliga saker från Ängelholms kommun. Först handlade det om fladdermössen som tagit över Badhuset och nu sist var det de äldre som inte fick smör på skorporna till förmiddagsfikat. Undrar egentligen om de fikar med skorpor på Kommunhuset, eller det kommer fram smaskigare saker där. Efter ramaskri från höger och vänster, så har det nu blivit bestämt att de äldre visst ska få smör på sina skorpor...och det redan idag. Däremot så var det mer tveksamt med serveringen av Proviva och frukt. Småsnålt är bara förnamnet!

De flesta komuner brukar vilja skryta och gärna bjuda in folk från när och fjärran för att visa hur bra allt fungerar. Kanske Ängelholms kommun bjuder in till kaffe med dopp i Batmans grotta?

måndag 5 mars 2012

Kanonfotograf


När min äldsta dotter gick på högstadiet fanns det något som hette "fritt valt arbete" eller nåt liknande. Eftersom Ulrika alltid varit intresserad av att fotografera, så var det ett givet val. Hon sparade till sin första kamera när hon var sådär 8-9 år. Då var det en kamera med filmrulle, som skulle lämnas in för framkallning. Vilka bilder det blev! Naturligtvis många jättebra foton, men också många som vi har skrattat gott åt. Bilden som hon tog av Milou, min lille Silkyterrier är min absoluta favorit. På högstadiet fick hon inte bara lära sig att fotografera utan de framkallade bilderna själv också. Så bekvämt det är nu att bara föra över sina foton på datorn och sen klicka i vilka man vill ha framkallade. Jag får erbjudanden från Fuji film stup i kvarten om 100 eller 50 bilder gratis. Det enda jag behöver betala är portot.

Min svärson är också väldigt intresserad av fotografering, så det är helt naturligt att Rasmus också blivit en kanonfotograf. Utan att skryta så tar han faktiskt mycket bra foton. Hela motivet är med på bilden, vilket jag kan missa ibland. Ibland har vi varit ute på fotoexpeditioner. Rasmus har så kul idéer om vad man kan fotografera. Barn tänker inte så stelbent som vuxna kan göra ibland.


Han fotograferar rakt upp i luften.


Det blev en tjusig trädkronebild.


Sen hittar han nåt på marken.


Det blev en SKITBILD!


lördag 3 mars 2012

Tillägg


Kungen vill ha några miljoner extra de närmaste åren eftersom familjen utökats. Det talades bara om Daniel, men det är möjligt att han ansökte om höjt bidrag innan bebisen var född. Jag undrar om jag kan söka retroaktivt bidrag för 2 svärsöner och en svärdotter. Dessutom har jag två barnbarn också, kungen har bara ett. Vi är väl alla lika inför lagen?

fredag 2 mars 2012

Grattis Peter


Idag fyller min yngste år. Tyvärr har jag inte så långa armar att jag når och ge honom en födelsedagskram.  På bilden är Peter 6 mån och han har alltid varit en gladlynt gosse. Med två äldre systrar var chansen att han skulle slippa ifrån att diska eller städa eller nåt annat hushållsarbete väldigt liten. Det var millimeterrättvisa som gällde dem emellan, och det fixade de så bra utan min hjälp.

Redan när Peter gick på mellanstadiet deklarerade han att när han blev vuxen skulle han åka till USA och jobba och tjäna mycket pengar. Jag tog det mest som en önskedröm och sa: "Gör du det så kan jag åka och hälsa på dig". Jag trodde inte i min vildaste fantasi att han verkligen skulle göra det. Han visste nog inte själv riktigt vad han skulle jobba med när han var så pass ung, men han intresserade sig ganska tidigt för datorer. Efter Högskolan började han jobba på ett dataföretag i Helsingborg. Nära och bra. Det här företaget hade kontor lite runt omkring i världen; och bl.a. i San Diego. Naturligtvis sökte Peter sig dit. Han skulle stanna där ett år var det sagt, men den amerikanska tideräkningen stämmer inte alls med den svenska, så han är fortfarande kvar....12 år senare.

Numera bor han i Dallas med sin fru Anne. Han har i varje fall flyttat lite närmare Sverige.