tisdag 29 november 2011

Ett stressigt inlägg


Jag tror många gånger att det är den här idylliska bilden av julfirandet som kan få många att känna ångest. Så behöver absolut inte ett julbord se ut. Det är helt individuellt vad man vill bjuda på. När jag var barn firade vi alla jular hos mina farföräldrar på deras lantgård. Det var en sån där riktigt gammaldags jul, ungefär som på bilden. Vi var väldigt många som samlades, men aldrig nånsin märkte jag att farmor var stressad eller irriterad. Hon lagade mat för hon tyckte det var roligt och hon såg fram emot julafton lika mycket som vi barn. Hon hade inte den pressen på sig att allt skulle vara nyputsat och städat inför julen. Det städades som vanligt och sen hängdes pyntet upp. Alla stortrivdes och hjälpte till med det man kunde. Jag har alltid tyckt det varit så konstigt att man skulle vända ut och in på hela huset bara för att man skulle kunna fira jul. Det måste vara mer befogat att göra det efter jul när en barrande gran och vissna julgrupper och annat ska bort. 

När mina farföräldrar inte fanns längre tog min mor över julfirandet. Vi var fortfarande många som samlades, nu i mina föräldrars sommarstuga. Mor var superduktig på att både laga mat och baka, och det såg vi prov på varje jul. Men tyvärr tyckte hon att ALLT skulle vara perfekt, så hon var i regel helt utslagen när det var julafton. Hon hade så otroligt höga krav på sig själv. Vi övertalade henne att dra ner lite på alla förberedelser, och det gjorde hon motvilligt. Hon berättade förståss vad hon INTE hade gjort, men jag garanterar att hade hon inte nämnt det så hade ingen saknat de rätterna, för bordet dignade av mat. 

Vi firade i alla år varannan jul med mina föräldrar och varannan jul med min svärmor. På så vis behövde det aldrig bli några diskussioner vem man skulle fira jul ihop med. Ett stressmoment mindre. Efter hand som våra barn blev äldre så började vi fira jul hos oss i stället. Min son och hans fru kommer sällan hem över julen, utan väljer i stället att besöka oss under sommaren. Mina båda döttrar med familjer firar däremot alltid jul i Sverige. 

Jag är tacksam att jag inte har ärvt mors perfektionstänkande. Det skapar bara en massa onödig stress. Jag har mer farmors avslappnade inställning till julfirandet, och därför njuter jag också av det. Jag städar så där lagom, lagar mat i lagom mängd och bakar lagom antal kakor. Det blir julafton hos oss varje år även om mitt julbord inte liknar de som visas upp i veckopresssen.  

Nu är jag ju inte ensam om förberedelserna. Jag har proffsig hjälp med

städning

matlagning

och bakning.

måndag 28 november 2011

Dagen efter


Vi har just varit och kontrollerat hur det såg ut inne i skogen. Det såg inte så hemskt ut, åtminstone inte på den vägen vi gick. Visserligen hade ett gammalt träd lagt sig tvärs över en stig, så vi var tvungna att ta en annan väg, men det hade inte hänt på så många ställen. Berit har nog inte varit så våldsam som tidigare stormar. Det verkar som det har varit värre på de platser som låg nära vatten. När Gudrun for fram som ett jehu över Skåne så såg det ut som rena plockepinn i skogen. Det tog flera månader innan det gick att ta sig fram till motionsslingorna. 


En liten domherre med fruar hade satt sig i det nerfallna trädet, och jag smög så tyst jag kunde för att få en bra bild. Att smyga på tå bland nerfallna grenar är inte det lättaste. Även om jag zoomade så blev det ingen närbild. 

Jag skyller på Berit


Göran och jag bestämde ju oss för att de dagar vi inte gick en längre runda i skogen, skulle vi få böta 10 kr. Det känns inte så besvärligt eftersom vi själv ska använda upp pengarna sen nästa sommar. Vi har varit ganska flitiga måste jag säga. Det är alltid bra att ha någon som puffar på när det känns lite motigt. Men igår stack vi inte näsan utanför dörren alls. Det stormade och regnade hela eftermiddagen och till kvällen ökade det på rejält. Att ge sig in i skogen en sån dag är inte särskilt förnuftigt. Visserligen gillar jag spänning, men bara på film och i böcker. Verkligheten får gärna vara lugn och trygg. Det känns inte riktigt rättvist att vi ska behöva betala för att vi skippade promenaden igår. Jag tycker det kan räknas som force majeure. Det finns inte ett försäkringsbolag i hela världen som skulle betala ut en krona vid ett sånt här tillfälle, så det finns ju ingen anledning att vi skulle göra det heller.

söndag 27 november 2011

1:a advent


Idag är det första advent och nu startar julfirandet på riktigt, tycker jag. I köket plockar jag fram allt pynt som ska vara där över julen. Julgardiner, tomtar i massor och naturligtvis adventsstaken i fönstret. De övriga rummen pyntas efter hand, men jag vill gärna ha julsakerna framme så länge som möjligt. Då är det bättte att sätta fram dem tidigt, för efter jul vill jag bli av med dem fortare än kvickt. Då har ju dagarna börjat bli längre och våren hägrar. Men än så länge njuter jag av allt juligt.


Den här adventsstaken är den äldsta jag har. Jag gav den till mina föräldrar för 44 år sen och mor hade den i sitt vardagsrum varje jul. Den är av smide och ganska tung. Nu står den i vårt fönster och jag förvånas varje år över att den fortfarande fungerar. Ljusmanschetterna är väl inte direkt i min smak, men det är de manschetter som följde med när jag köpte staken, och det känns fel att byta ut dem. Vi tyckte det var lite kul, för när mor fick en present skrev hon alltid på en lapp vem hon fått den av och årtalet. Sen tejpade hon fast lappen under presenten. Nu uppskattar jag det verkligen. Inte hade jag annars kommit ihåg något om den här ljusstaken. Hoppas den kommer att lysa många jular än.

lördag 26 november 2011

Fotbollsreportage


I förmiddags kollade jag på en fotbollsmatch. Det var Barcelona och Real Madrid som möttes.........uppe på fotbollsplanen här på Björnås. Det förvånar mig att det inte var mer publik. Alla kända spelare var ju här. Mest Messi, så klart. Han var överallt och sköt stolpe in, stolpe ut och i ribban och fintade sina motspelare och jag vet inte allt. Sportkommentatorn rapporterade väldigt ingående allt vad som hände på plan. Jag är inte så kunnig i reglerna men det var inga problem här, för helt plötsligt sa reportern: "Nu blir det gult kort, mormor." Då såg jag hur "Messi" sprang med bollen och helt plötsligt tog ett skutt över den och rullade runt några varv.........Han hade blivit tacklad av en motspelare! T.o.m. jag såg att det var en ful tackling, för han grimaserade rejält. Naturligtvis skulle motståndaren då ha gult kort.
Tänk så härligt att ha en sådan fantasi! 

fredag 25 november 2011

En köpfri dag


I morgon ska vi "fira" att det är  en Köpfri dag. Detta började i Canada för ca 10 år sen och Sverige har hakat på trenden. En enda dag är naturligtvis ingen patentmedicin, men det är i varje fall en början. Den här dagen ska få oss att tänka efter lite mer vad, var och hur vi handlar, så det blir så miljövänligt som möjligt. Däremot tror jag det är svårt att få nån större genomslagskraft när man har det på en lördag så här nära jul. Dessutom har lönen just kommit. Det är inga problem för de som är lediga, som jag t.ex. Men tänk på alla de som jobbar måndag till fredag. När jag jobbade var lördagen alltid min"handledag" för jag ville ha söndagen till att bara göra sånt jag kände för just då. Varför inte flytta den här dagen till efter Trettonhelgen i stället? Då är man så less på att handla så man stannar mer än gärna hemma, och dessutom kan nog både plånbok och VISA-kort behöva en köpfri dag efter att ha jobbat för högtryck.

torsdag 24 november 2011

Kvicka fötter


Jag är precis hemkommen och det känns som om jag skulle kunna dansa på bordet. Med de här små skorna kan det knappast vara nån risk för bordskivan. Jag har varit och fått mina fötter fixade. Vilken lyxig känsla! Jag tycker det är helt självklart att jag ska unna mig att bli ompysslad. Jag sätter ju inte saxen i mitt eget hår, utan där låter jag frissan stå för det. Då är det inte konstigare att fotvårdaren tar hand om mina fötter. Min fotvårdare är mycket duktig och dessutom väldigt trevlig. Under tiden jag satt och väntade blev jag bjuden på en kopp cappuccino och det är sådana småsaker som också hjälper till att man känner sig ompysslad och betydelsefull. Nu har jag världens energi att ta itu med julpynt och städning. Men det är nog minst riskabelt att välja lågklackat när jag ska klättra på stegar och hänga upp julgardiner.

tisdag 22 november 2011

Det är inte bara MacGyver som använder tejp.


I ett av alla de nyhetsbrev jag får stod det skrivet om tejp. Det är inte klokt vilken nytta man kan ha av den här klistriga remsan när man vill bli vacker. Om man kände för att måla kattögon behövdes 2 tapebitar. Man satte en bit på ögonlocken längs med franskanten och snett uppåt. Nästa bit satte man längs underfransarna (heter det så) och rakt ut. Då bildades en trekant av bar hud precis i ytterkanten av ögat. Sen var det bara att måla för kung och fosterland med mascara. När det var klart, drog man bort tapebitarna och VIPS! hade man världens tjusigaste kattögon. Men jag klarar mig inte med två tapebitar. Jag måste ha tre. Ögonlocken har ju en tendens att växa när man blir äldre, så jag måste börja med att tejpa upp en bit så där blir nåt att måla på. Att operera ögonlocken för att se yngre ut känner jag inte alls för. Det finns så många misslyckade ingrepp där damerna efteråt ser ut som de är jätteförvånade över allting.

Baka, baka liten kaka


Nu fylls brevlådan med reklam om allt vad man måste ha till jul. Idag kom ett ganska tjockt häfte från Maxi. Det var inte bara annonser om olika julklappar utan även en del recept. Normalt bakar jag inte så mycket kakor, eftersom jag inte behöver de extra kalorierna, men till jul struntar jag totalt i det. Det både doftar så gott och smakar så gott med nybakat.

Maxi säljer en ny sorts bakmaskin, en helautomatisk. Den både knådar och gräddar brödet. Fast jag tycker att ska den kallas helautomatisk då ska den själv hälla i ingredienserna med, annars är den bara halvautomatisk. Julrimmet löd: "Trött på klet och kladd i köket, denna pryl räddar dig från stöket." Det stämmer ju inte riktigt, för eftersom man själv måste plocka fram och hälla i alla ingredienser finns ju risken att man spiller lite mjöl och stökar till det. Hu så hemskt! För att slippa ifrån stöket helt är det bättre att köpa  färdigbakat bröd. Det blir nog billigare också, för den här maskinen kostade nästan 700kr. Det kan jag få många färdiga limpor för.

En ännu knasigare bakmaskin var Muffinmakern. Eftersom den har ett engelskt namn så antar jag att den bara bakar engelska muffins eller cupcakes. Den bakade 6 st muffins på 6 min. När jag rör ihop en muffinsmet så brukar det bli 20 st av den, och det tar ca 15 min i en helt vanlig ugn. Tidsvinsten kan inte bli så stor med den här maskinen, för ska jag ladda den 3 gånger och låta den baka 6 min varje gång så blir det 18 min+ den tid det tar att plocka upp kakorna och lägga i ny smet. Jag sparar in de 300 kr den kostar och slänger in muffinsen i min gamla vanliga ugn.

Nu ska jag sätta mig med mina receptböcker och välja ut vilka kakor jag vill baka. Nu på söndag är det första advent och då måste jag bara baka den gamla vanliga adventskakan med saffran. Då börjar julen.

måndag 21 november 2011

Ett ögonblick


Igår när jag satt vid datorn tyckte jag att det var ovanligt många svarta prickar på skärmen. Jag torkade av den, men de fanns fortfarande kvar, så jag gav mig på glasögonen i stället. Inte ens det hjälpte. När jag sen gick ut en stund var de där prickarna fortfarande kvar. De var inte större än flugskitar, men väldigt irriterande. Jag kände paniken komma. Tänk om det är något fel på mina ögon? Jag tänkte på min bloggvän som väntar på ögonoperation. Nu förstår jag hur hon känner sig. I dag sökte jag på nätet efter lite information för de här symtomen. Vad jag kunde läsa ut, så var det helt ofarligt. Puh! Det var nåt med glaskroppen och det drabbade visst de flesta när man kom upp i medelåldern eller däröver. Så bra! Jag sparade in 300 kr på ett läkarbesök och oron är borta. Men det skadar kanske inte ändå att bli undersökt. Varför är det så enkelt att rekommendera någon annan att uppsöka läkare? Ibland önskar jag att jag var någon annan, och kunde få mig själv att följa råden jag är så bra på att ge.

söndag 20 november 2011

Julskyltning i Görslöv


Det stod i HD igår att Åstorp inte skulle sätta upp någon belysning på Storgatan nu inför julen. Träden som tidigare varit upplysta hade beskurits och det skulle göras i januari igen. Annars om åren har det varit fullt med smålampor i de här träden. För en del år sen så var det en annan julbelysning som sattes upp i samhället. Det var stora stjärnor som hängde med jämna mellanrum över gatan. Det såg så mysigt ut och påminde om gammeldags jular. De kasserades och nya slingor hängdes upp i träden i stället. Jag saknar faktiskt de här gamla stjärnorna. Därför blev jag jätteglad när jag häromdagen läste att de fanns uppsatta i Görslöv, ett litet samhälle utanför Höganäs. Jag åkte dit för att se vad de hade gjort med dem. Julskyltningen var på en liten väg, och byinnevånarna hade verkligen fått till en mysig stämning där. På varje lyktstolpe var en stjärna fastsatt, och en del butiker hade satt upp en sådan här stjärna på sitt hus.



Jag hittade även en liten inredningsbutik som heter Mariposa. Den var inrymd i f.d. fiskaffären och var pytteliten med ett loft man nådde via en brant trappa. Påminde om loftet hemma hos min farmor. Är man på jakt efter en ovanlig present är det inga problem att hitta det här. Största problemet är att välja vad man ska köpa.

 En miniloppis fanns här med och några unga tjejer som sålde hantverk. En av dem hade gjort jättesöta änglar. På ett ställe köpte jag en burk honung som smakade coca cola och en som smakade choklad och Grand Marnier. Det var himmelskt gott. Man skulle kunna sitta och äta med sked direkt ur burken. Det var inte den där äckligt söta smaken som honung annars har...det smakade godis. Jag vet inte riktigt hur många smaker som fanns, men det var en hel del. Att kunna frammana julstämning på en sån här kort sträcka är ett konststycke, men det hade den här byns företagare verkligen lyckats med. Dit ska jag definitivt åka nästa år med.

Garnaffären i Klippan, Kerstins Garn och Handarbete, har flyttats hit och huserar nu i en gammal mölla. Det är rena himmelriket för mig att komma in i en garnbutik. Jag vill ha allt, men som tur är så säger förnuftet stopp. Men lite måste man bara ha med sig. Jag hittade garn och mönster till en mycket tjusig volangsjal.......ja, det fanns garn och mönster till många andra sjalar också. Det kommer att bli en del besök i Görslöv framöver har jag en känsla av.

lördag 19 november 2011

Loppisfynd

Rasmus ringde nyss och berättade att han varit på loppis. Han hade tydligen fyndat rejält. Bl.a. hade han fått tag på ett par riktiga handbojor......i järn.

 -"Jag kommer upp och testar dem på dig mormor", sa han. "Det följde inte med någon nyckel." Han lät väldigt nöjd. Så ifall det inte blir fler inlägg på min blogg så vet ni orsaken. 

Snålt


Idag läste jag något mycket idiotiskt i tidningen. En kommun hade bestämt sig för att spara pengar och därför skulle det inte ges bidrag så att förskolorna skulle kunna baka pepparkakor eller julpyssla med barnen. Jul och julpyssel hör väl ihop? Det kan man inte skilja på, för då blir det ingen riktig jul. Tyvärr har inte alla barn den möjligheten att baka och pyssla hemma med sina föräldrar, så då är det jättebra att förskolan håller kvar dessa traditioner. Traditioner behövs och det är olika för varje helg. Om inte barnen får vara med om de här traditionerna när de är små glöms de snabbt bort. Jag vet inte hur många miljoner de tänkt att de skulle spara in på att inte låta barnen baka pepparkakor. Vissa kommuner hjälper idrottsföreningar från att gå i konkurs. Då kunde väl den här kommunen be om lite sponsring...kanske från Nordea? Det enklaste vore ju klart om kommunen bestämde att i år hoppar vi över julen helt, så slipper vi ifrån både bak och pyssel. Finanserna blir förhoppningsvis bättre till påsk.

fredag 18 november 2011

Minnet är bra men kort



Jag läste en undersökning i somras som jag skrev om här. Det gällde olycksstatistik. Novembertorsdagarna var extremt farliga och kl.10 skulle man var extra försiktig. Då inträffade flest olyckor. Naturligtvis hann jag glömma bort det när vi kom fram till november, så jag har levt som vanligt. Fram till idag. Min ordinarie fotvårdare har blivit sjuk, så jag var tvungen att leta efter en ny. Jag fick en tid till torsdagen den 24 november kl. 10! Inte förrän jag hade skrivit in tiden kom jag på att det var den sista farliga dagen och tiden i denna månaden. Men har jag klarat mig helskinnad ifrån de förra tre torsdagarna, så ska det väl inte vara några problem nu heller. Om jag skippar att gå hem i mina högklackade dojor är det nog helt riskfritt. Får ta Foppatofflor i stället.

torsdag 17 november 2011

Nej tack!


City Gross annonserar idag om att de säljer saffranssemlor. Jag tycker att man äter Fastlagsbullar, som vi kallar dem för i Skåne, när det är Fettisdag, och det är det inte än på länge. Affärerna håller på för fullt att plocka fram julpyntet och jag har inte sett så många Lussekatter än, så varför jag skulle börja käka
semlor nu fattar jag inte. Det blir helt fel. Till sist blir alla helger så utslätade så man vet inte riktigt vad som är specifikt för just den helgen. Tjusningen, tycker jag, är att man plockar fram de saker man tycker hör till och äter den mat som hör samman med just den helgen. Annars blir det bara rena rama pyttipannan.

Kommer City Gross tro att baka Lussesemlor till Fettisdagen? Då får de skippa florsockret på locket och i stället trycka ner några russin.

onsdag 16 november 2011

De sista ljuva åren


Det går inte en dag nu utan att man ser på TV eller läser om den ena händelsen hemskare än den andra som inträffar på våra äldreboenden. Jag tycker det är bra att allt sånt kommer fram och det spelar ingen roll om det bara är bagateller enligt en del personer. Är man gammal och i behov av hjälp så ska man ha det. Punkt slut! Det ska finnas tillräckligt med personal så de hinner sköta om de äldre och ge dem ett innehållsrikt liv på boendet. Alla har tyvärr inte anhöriga i närheten som kan hjälpa till att bryta det vardagliga. Vården ska vara lika för alla.

Det talas mest om privata vårdboenden, men det är inte alltid himmelriket på jorden på våra kommunala vårdboenden. Det finns mycket att ändra på även där. Personalen gör alldeles säkert allt vad de kan, men det räcker tyvärr inte till. Pengar finns det ju gott om i vårt land, det har vi blivit varse den sista tiden. Synd bara att de inte står på det kontot som finansierar äldrevården.

Rävastenen


Dagens utflykt gick till Rävastenen. Den har förts hit med ett isblock när Inlandsisen smälte bort för mer än 10000 år sen. Den här stenen har tidigare stått mer upprätt, så då måste den varit rejält hög. Under Stenåldern användes den som offerplats. Den ska ha legat mitt i en stenåldersby. Det har man kommit fram till efter att titta på hålvägar och stensamlingar runt ikring. Namnet Rävastenen kommer av att det tidigare fanns rävgryt invid stenen.


Den här stenen har i många år varit ett populärt utflyktsmål, speciellt för barn. Äldre människor berättar om hur de gick dit när de var små, och nu är dagens skolbarn flitiga besökare här. Det är en sport att klättra upp på stenen. Runt omkring finns både färdigbyggda och halvfärdiga skogskojor. Det är ju gott om byggmaterial i närheten.

Det finns många platser på åsen som har en spännande historia. Det är väl utmärkt och det står också ett litet anslag vid varje plats som berättar om den. Det är som ett stort utomhusmuseum.

tisdag 15 november 2011

Igår gick jag för långt


Det finns inte en muskel i hela min kropp som inte protesterade i morse när jag skulle stiga upp. Vi testade att gå en annan väg i skogen igår, för det blir lite trist att se samma träd och samma stenar dag ut och dag in. Naturligtvis finns ju den möjligheten att gå en bestämd tid och sen göra helt om marsch och promenera hem igen. Då har man ju lite koll på vad man pysslar med. Men ibland har man lite för höga tankar om sin egen förmåga....och kondition. Eftersom solen sken blev humöret på topp, så vi stegade iväg på en slinga som vi inte gått de senaste 20 åren. Jag kom ihåg att den var ganska lång.....det var ungefär vad jag mindes av den. När man väl gett sig in på den här promenaden så finns ingen återvändo. Det var bara att knata på. Och det gjorde vi. I en och en halv timme...backe upp och backe ner. Vilken lycka när vi började skymta hus igen och inte bara träd!
Idag får det bli en väldigt kort runda.

måndag 14 november 2011

Inga räkningar


Idag hittade jag det här tjusiga smycket i min postlåda. Jag bestämde mig för att prenumerera på 101 ideér och då fick man detta halsbandet från Pilgrim som välkomstgåva. Det var faktiskt inte orsaken till att jag beställde tidningen. Jag gillar pyssel och hantverk av allehanda slag och då är denna tidningen helt perfekt. Sådana här dagar när inga räkningar hittat till min adress är det ett nöja att hämta in posten.

söndag 13 november 2011

Sån e´jag


Även om jag numera är pensionär, så har jag väldigt hög arbetsmoral.

lördag 12 november 2011

Nyinspelning?


När jag tittade ut genom fönstret i förmiddags såg jag de här råkorna som satt i grannens träd. Det fick mig att tänka på Hitchcockfilmen Fåglarna. Tacka vet jag småpjoddarna vid vårt fågelbord.

Jag kom att tänka på en annan film........Men in black.


De här männen i svart är väl så tuffa.

fredag 11 november 2011

Soptipp?


Jag är nyss hemkommen från min skogsrunda. Det är så mycket nerfallna löv där nu, så det är ibland omöjligt att se var vägen går. Det är tur att det är markerat med olika färger på träden. Skåneleden går ju här genom skogen och den är orangemarkerad. Om jag tränar hela vintern och våren, så kan jag förhoppningsvis gå en längre etapp av den nästa sommar. Det finns vindskydd med så man kan övernatta, men så långt sträcker sig inte min äventyrslusta.


Jag gick förbi bron där Rasmus och jag fikade i somras när vi vadade i bäcken.


Stora klippblock syns lite överallt här på åsen. Det är så vackert var man än tittar, även om de flesta träd är helt kala.  När jag hade gått ungefär hälften av motionsslingan, möttes jag av den här  synen......


Vad ska man säga? Jo, att jag mer än gärna skulle vilja banka in lite vett i skallen på den eller de som gjort sig skyldiga till detta. Det kan inte ha varit helt lätt att ha forslat dit skiten, för det var mitt inne i skogen. För att ta sig hit måste man upp för två rejäla backar. Det går inte att köra bil här, så jag antar att de haft nån slags kärra och forslat grejerna i. Har man så pass mycket överskottsenergi, tycker jag man kan använda den till nåt vettigare. Det hade varit mycket enklare att forsla ner allt till Återvinningscentralen i samhället. Vägen dit är garanterat fri från backar, och det är helt gratis att slänga skräpet där.






torsdag 10 november 2011

Skogen är full av träd


Efter två dagars Londondis sken äntligen solen idag. Det är underligt vad lite solsken kan göra för humöret. Hade inte varit dumt med en konstgjord sol, som man kunde "knäppa på" när humöret började dala. Kvällarna börjar tidigt numera och även om det finns många elupplysta slingor att gå i skogen så är det inte lika mysigt. Därför tar vi våra skogspromenader vid lunchtid istället. Då ser man vad som händer i naturen, och det är ju det som är lite tjusningen med att gå där. Jag älskar svamp, men eftersom jag inte är någon svampkännare så blir det aldrig nån plockning för min del. Men att fotografera svamp måste vara helt riskfritt.


På stubbar växer det ofta väldigt tjusiga svampar, både stora och små.


Det här trädet har jag gått förbi många gånger, men inte tittat så noga på det. Idag upptäckte jag att det växte svampar högst upp.


Vi fortsatte vår promenad vidare in i skogen tills vi kom till ett flera hundra år gammalt träd som kallas för Trollboken. Det har stått här ända sedan Skåne var danskt. När mina barn var små gick vi ofta hit och hade fika med oss. Det är världens bästa klätterträd, och visst går det att fantisera fram både troll och andra figurer genom att titta på den knotiga stammen. 


Risken med att gå i skogen, speciellt när det är fint väder, är att man tänker inte på hur långt man går. Det upptäcker man först när man är på väg hem och orken börjar tryta. Vi fick ett tips av den här lille gynnaren på vad man då kan göra: Sätta sig på en stubbe och njuta av solen.

tisdag 8 november 2011

Många gula sidor


I Sverige har vi Gula sidorna, men i Storbrittanien har de en hel gul bok. Jag brukar titta på Engelska Trädgårdar på TV. Vilket jobb människorna där lägger ner på sina trädgårdar. Det verkar inte som de gör det för sin egen skull, utan mest för att komma med i Gula boken. En del blir väldigt besvikna när de inte blir godkända av Gulaboksrepresentanten, och kämpar på för att ha en chans året därpå. Om man nämns i den här boken betyder det att folk får komma och titta på ens trädgård mot att man betalar inträde. De ställer även upp med fikaförsäljning under visningsdagarna. Intäkterna går till välgörande ändamål, och det är ju en bra idé.

Då tycker jag det är bättre med en helt vanlig Trädgårdsrunda som vi har i Sverige. Här behövs det varken en Gul bok eller ens några Gula sidor för att det ska fungera. Trädgårdarna som visas här är oftast normala villatomter, där man kan få lite tips och inspiration till sin egen trädgård. Det tycker jag är en stor fördel. Då kan alla hitta något intressant. Det betyder inte att de svenska trädgårdarna inte skulle vara lika tjusiga som de engelska. Det är dem absolut och dessutom mycket fantasifulla. Naturligtvis finns det säkert "helt vanliga" människor i England också som tycker om trädgårdsskötsel. Det som visas på TV är givetvis de mest extrema eller "intressanta" fallen.

Igår var vi ute i trädgården och planterade de sista buskarna och lökväxterna. Nu har vi en hel lång höst och vinter framför oss då vi kan planera vad som ska göras till våren. Det brukar alltid vara många och stora förändringar som bestäms i början, men ju närmare våren man kommer desto mer krymper den här listan ihop. Vi inser då att egentligen är trädgården helt perfekt som den är. Det viktigaste är att man kan utnyttja den för fester och avkoppling. Om vi sen inte platsar i Gula Boken har inte så stor betydelse.


måndag 7 november 2011

Koja, slott eller Nordealägenhet


Boendet kan verkligen se olika ut. Men det är väl ändå att ta i när en chef får en lägenhet på 250 kvadrat för 22 milj som företaget betalar. Jag inbillar mig att han själv har råd att köpa en ganska dyr lägenhet för egna pengar. Den styrelseordförande som kläckte ur sig att "människor behöver faktiskt bo" har helt rätt, men det betyder ju inte att man måste gå tillöverdrift för det. En sådan nedlåtande ton han hade mot reportern hör hemma på den tiden när arbetarna stod med mössan i handen hos patron. Måste det vara sådana reliker på chefsposter? Vet de nåt om tiden vi lever i nu? Knappast. De lever i en väldigt skyddad värld.

Jag tycker nog att 250 kvadrat är lite mer än att "bara bo". Han ska väl jobba? Eller han har kontoret hemma med en massa anställda som tar plats? För jag gissar att han bor inte tillsammans med hela tjocka släkten. Det karlskrälle jag läste om häromdagen som hade en massa fruar mellan 20-70 år och barn och barnbarn i massor hade bättre behövt den här lägenheten. Hans familj bestod av 160 personer. Hur många personer finns det i Nordeachefens hushåll kan man ju undra.

Ibland undrar man vad som rör sig i huvudet på en del människor. Eller det kanske är helt tomt och tyst?

lördag 5 november 2011

Plåster på såret


Igår var jag hos min husläkare och blev vaccinerad. Jag har gjort det 2 gånger tidigare så jag visste ju att det inte skulle göra ont, men det är ändå lite nervöst att gå dit. Min spruträdsla sitter i sen jag var barn och nålarna var nåt i stil med en mindre stoppnål. Dessutom var inte alla sköterskor och läkare lika pedagogiska då som de är nu. Jag kom dit efter lunch igår, och jag tror aldrig jag har sett ett så tomt väntrum i hela mitt liv. Det var bara till att gå direkt in, sätta sig i stolen och kavla upp ärmen. Jag hann inte ens dra ett djupt andetag förrän det var över. Efteråt skulle jag få ett plåster, men hur noga sköterskan än synade min arm, så kunde hon inte hitta var hon hade stuckit mig. Vi skrattade gott åt det och sen satte hon plåstret lite på måfå. Det ska ju vara lika för alla. En spruta och ett plåster.

torsdag 3 november 2011

Misslyckat pepparkaksbak


Jag har inte bakat pepparkakor de senaste åren. Rasmus har tagit över det, och sköter det med den äran. Men jag tänkte att jag kunde kanske göra en insats för fåglarna. Jag hittade ett recept på frökakor med kokosfett. Man skulle helt enkelt bara smälta kokosfett och röra ner en fröblandning. Sen skulle man lägga ut pepparkaksformar på ett bakplåtsformar och hälla smeten i dem. Efter en stund i frysen var kakorna stela. En del var ganska lätta att ta ur formarna, men en del blev bara smulor. Jag trädde ett band genom dem med hjälp av en stoppnål, och hängde upp dem vid fågelbordet. Fåglarna visade inget som helst intresse för de här godsakerna. Jag tänkte att då gör jag väl som jag gjorde förr när det blev ett misslyckat sockerkaksbak. Jag smulade kakan och satte till lite extra ingredienser och hällde arraksessens i så blev det med ens arraksbollar. Det är väl tveksamt om fåglarna gillar arrak, men jag smulade de här "pepparkakorna", smälte om dem på nytt och hällde dem i ett skal från en halv kokosnöt i stället. Nu var det istället en kokoskaka. 


Jag hängde den på fågelbordet och väntade,


och efter ett tag kom en liten talgoxe och började smaska. 


Detta pepparkaksbaket gjorde jag för 34 år sen och det håller fortfarande stilen. Den här tavlan har blivit en klassiker hos oss. Det blir ingen jul om inte de här kakorna hänger i hallen.

onsdag 2 november 2011

Shopping


 Min Luxemburgboende dotter var ledig från jobbet igår av den enkla anledningen att i de katolska länderna firar man Alla Helgons Dag då.  Själv firade  jag den här dagen med att åka till Ullared. Det är inget religiöst över att åka dit, även om köerna där påminner lite om pilgrimsvandringar. Eftersom det är sportlov denna veckan och det inte är så många dagar sen lönen kom, så misstänkte vi att det nog skulle bli lite väntan. Döm om vår förvåning när vi kom dit och bara kunde knalla in direkt. Inne i affären var det lite trångt i vissa gångar, men inte värre än att man kunde ta sig fram. Vi har nog inte sån tur att vi kommer till i kassan med en gång, tänkte vi. Men, jo! I en del kassor satt kassörskorna bara och väntade på kunder. Inte riktigt likt det Ullared som visades på TV.

Det är nog drygt 2 år sen jag var där sist och jag tyckte inte att de saker jag var ute efter den här gången var så där extrembilliga. Jag är kanske lite bortskämd med att ha ett stort utbud av affärer med allehanda varor till ganska billiga priser på en radie av ca 2-3 mil. Man läser om många som åker till Ullared med jämna mellanrum, men det är inget jag skulle kunna tänka mig. Allt som allt så har jag nog varit där 4 gånger under min livstid, och varje gång har jag sagt ALDRIG MER. Då har det mest berott på alla köer både in och ut från affären. Den här gången var det mest för att jag tyckte att ska jag först lägga pengar på bensin (det är ju några mil dit) och sen handla varor som kanske bara är några kronor billigare än hemma, då är det inte mycket lönt. Visst fanns det många billiga varor, men de var jag inte intresserad av.

Vi tog det mer som en liten utflykt. Inne i affären såg jag faktiskt Morgan i en av gångarna stå och prata med en kund. Han var rejält poppis och alla ville hälsa på honom. Efter shoppandet var det nödvändigt med påfyllning i magen. Det blev en tonfiskmacka och en kopp cappuccino. Det var ganska skönt att komma hem och sortera de saker jag trots allt fick med mig hem, för även om inte allt var så billigt, så lyckas man alltid hitta något som slinker ner i kundvagnen. Jag känner redan nu att idag kommer jag inte att vara så effektiv. Jag ger mig själv ledigt resten av dagen.